Jag har mamma&pappa runt halsen.

Här sitter jag i mig säng och glor på tv och saknar min älskling. Igår badade vi badtunna, det var väldigt mysigt. Idag har vi bara tagit det lungt.

Har inte mått så bra idag. Så jag satt mig ner och gick igenom en del av mammas smycken. Tänkte att det skulle få mig på bättre humör. Det var så länge sen jag kollade på dom. Och hon har verkligen mycket fina smycken. Ska börja använda dom varje dag. Eller ska försöka. När jag är hemma så kommer jag nog inte gör de. Orka vara fin här hemma. Men på skolan och sånt tillexempel. Visst är det jobbigt att sitta och titta och ta på alla smycken som min mamma har haft på sig. Men jag blir avslappnad på något sätt. För jag kan tänka mig hur vacker hon var med alla smycken. eller jag vet. Det ser jag ju på alla kort på henne. Men idag hittade jag något annat än bara smycken. Ett hårstrå. Och jag tror jag är 100% säker på att det inte var mitt. Jag tror att det är ett hårstrå från mamma, vad vet jag. Men för mig kändes set som att det var hennes. Vart varm i hela kroppen. Det kanske låter töntigt, men för mig är det väldigt speciellt att hålla i ett hårstrå som kommer från min mamma. Och töntigt som jag är så har jag sparat det och lagt det i en liten plastpåse och lagt påsen brevid kortet på mamma&pappa. Jag hittade en belock också. Så jag satt den på en kedja. Tog fram ett kort på mamma&pappa och klippte ut deras ansikten och satt dom i belocken. Så nu sitter den runt min hals tillsammans med min skyddsängel som symboliserar mamma. För hon är min skyddsängel. Jag hittade också ett brev som pappa skickat till mamma då han var i fjällen. Har ju läst brevet förut men först nu förstår jag hur kär pappa var i henne. Om han är det än vet jag inte. Men det tror jag inte. Då skulle han inte vara tsm med min lådsasmamma. Men jag tror han älskar henne fortfarande. Kommer han nog alltid att göra. Jag tror inte pappa hade skillt sig från henne om hon fortfarande levt. För han var så himla kär i henne. Inte undra på att han satt och grät om kvällarna.

Och nu sitter jag och ser på en tjej som har kontakt med personer som gått bort. Det skulle jag vela göra. Jag skulle vela gå till någon som kan sånt där. För jag vill veta om hon är med mig hela tiden. Jag vill veta vad hon tänker om mig. Fast jag vet inte om jag skulle kunna sitta och höra på vad hon säger. Jag skulle bryta ihop direkt för att jag är så känslig. Speciellt känslig när det gäller mamma.

Nu får det vara nog. Bay.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0