Jag sitter och ser på ett program som heter 3 Önskningar. Och jag tror att jag håller på att bryta ihop. Det är ett arbetsteam som far till städer och byar och låter folk önska sig deras högsta drömmar. Och det är en tjej som drabbades av en bilolycka dan innan hon skulle ta examen. Hon låg i koma i flera veckor och när och vakna upp så var hennes första ord; Tog jag examen? Och det gjorde hon inte. Hon sitter i rullstol och kan knappt prata och hennes högsta önskan är att ta examen. Och det jag sitter och funderar på är om jag skulle råka ut för en olycka och skulle hamna i rullstol, skulle jag fortfarande ha kvar mina vänner? Skulle jag fortfarande ha kvar Andreas, eller skulle han änns vela fortsätta vara tsm med mig om jag satt i rullstol? För att människor dömmer så många efter utseendet. Hur skulle jag se ut i en rullstol? Skulle jag se ut som ett missfoster? Skulle änns mina vänner vela stå brevid mig om jag satt i en rullstol. Skulle Andreas kunna vara tsm med en tjej som sitter i rullstol?

Skulle t.ex. Sandra hamna i rullstol så skulle jag hälsa på henne hur ofta jag kunde och finnas där för henne. För jag skulle inte bry mig om hon satt i rullstol och knappt kunde prata. Jag skulle finnas där för henne. För hon betyder mycket för mig. Skulle t.ex. Andreas hamna i rullstol skulle jag ändå inte lämna honom. Jag älskar honom för den han är, inte för hur han ser ut. Fast jag vet ju inte om det skulle bli för jobbigt, men jag skulle kämpa in i det sista för jag vill vara med honom. Det är honom jag vill leva med, även om han skulle hamna i en rullstol. Jag skulle inte bry mig om vad folk sa att jag t.ex. är tsm med en kille som sitter i rullstol. Whatever, JAG ÄLSKAR HONOM! Människor bara dömmer och snackar skit, som att det är de dom lever på. Gud jag blir så tårögd av tanken. Hatar att jag ska vara så jäkla känslig. Men jag inser väll bara att jag älskar både Sandra och Andreas så himla mycket att jag inte skulle klara mig utan dom. Gah, nu sitter jag ju och gråter här. Blä!