För en vecka sedan hade jag en fantastisk dröm. Något som jag inte drömt om på länge. Den varade inte länge. Men den var fantastisk iaf.

Jag kommer inte ihåg vad det var jag började drömma om. Men sen kom bilden upp. Mamma som står vid en bänk och håller på med något. Hon gör något med händerna. Diskar, lagar mat, kunde inte riktigt se vad. Bilder hoppar upp. Hon står och gör samma sak men hon får ständigt nya kläder hela tiden. En bild med grön blus. En bild med brun kofta osv. Jag satt bara och såg på henne. Hon gav mig några leenden då och då. När jag skulle ge ett leende tillbaka blir jag väckt. Andreas kan inte sova och vill byta plats i sängen och vill ligga innerst. Frågade varför han var tvungen att väcka mig just nu. Att jag hade en sån bra dröm. Han sa förlåt och frågade vad jag hade drömt. Jag sa att vi skulle ta det på morgonen. Ville drömma vidare. Men tyvärr så gjorde jag inte det. Jag somna om och drömde om något helt annat jag inte kommer ihåg.

Dagen efter fick han veta vad jag drömt om och fick dåligt samvete och bad om ursäkt. Men det var inte hans fel. Hur skulle han kunnat veta. Stackarn kunde ju inte sova.

Vill verkligen kunna drömma mer om mamma. Vill kunna se mer av henne. Hur hon rör sig. Vill komma så långt så att hon tar i mig. Vill veta hur len hennes hud är. Vill veta allt.

Men drömmar förblir drömmar.



/F.