Varför?

Varför kan jag inte glömma?
Varför kan jag inte förlåta?
Varför kan jag inte tro?
Varför ska allt dåligt hända mig?
Är det meningen att jag alltid ska leva i ständig smärta?

Jag vill glömma.
Jag vill förlåta.
Jag vill tro.
Men det går inte.

Felicia, ditt liv är inte värt att leva.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0