Mm.

Det är söndagkväll och jag sitter här i sängen och tänker som vanligt. Ännu en helg är förbi. Jag hatar att helger ska gå så snabbt. Usch. Måndag imorn och skola. Fyfan för det. Och har inte gjort läxan än. Fy på dig Felicia. Matte diagnos imorn, vettefan hur det kommer gå. Och en massa uppgifter i biologin som skulle ha varit klart tills imorn, har inte gjort ett piss. Har inte änns läst i boken. Och jag som fick MVG på sista biologiprovet. Men jag orkar fan inte plugga på helgen. Det är typ omöjligt för mig. På helgen ska man inte behöva ha läxa och tänka på skolan. Då ska man få sova ut och ta det lungt. Om det nu inte skulle ha varit prov på en måndag. Men diagnos är väll ändå ganska viktigt, men men. Så kan det vara. Har helt enkelt inte orkat.

I fredags for jag till Andreas efter skolan. Jag, han och Anton for till stan till deras mamma. Har varit där hela helgen. Det var väll mysigt. Vi gjorde inte så mycket som vanligt. Ätit, sett på tv och hyrt film. Finns inte så mycket mer att göra. Men vad gör man inte för att få sova med älsklingen? Har väll kunnat sova någolunda i helgen. Helst i fredags, då däcka vi på en gång. Vi låg och höll om varandra. Fast Ante kunde inte lägga sig till rätta. Men tillslut så låg både han och jag bra så vi somna. Men i lördags hade jag det svårare att sova. Låg vaken ett bra tag och såg på älsklingen medans han låg och sov. Han är väldigt söt när han ligger med ihoptryckta kinder och öppen mun snarkandes. Okej, så mycket snarkar han inte. Men lite grann. När jag tillslut började känna mig trött så gav jag honom en sista gonattpuss och då sa han; mmm. (på bäbbisspråket) Och jag fick ett leende på läpparna och somna på hans bröst. Det var mysigt. Fast vaknade som vanligt ett x antal gånger. Och varje gång jag vaknat så har han pratat i sömnen. Haha, ojoj. Vi gjorde chokladbollar också. Gott som f*n! Det var länge sen jag åt de.

Och älsklingen fyller snart år, thihi. Men bäbbish börjar bli stor juh! Usch! Han blir ju 6 (18) iår. För när han blev min bäbbish var han bara 3 år. Och nu 3 år senare så blir han 6. Ojoj, tiden går fort! Vet inte riktigt vad jag ska köpa till honom. Just nu är jag väldigt pank. Men får ju pengar bara nån dag efter hans födelsedag. Så han får vänta någon dag på sin present från mig. Mot för att jag fortfarande väntar på min födelsedagspresent från när jag fyllde år vilket är 3 månader sen, haha! Men det gör inget. Det kommer när det kommer, vet att han älskar mig ändå. Men det är väll klart att man vill ha presenten så fort som möjligt. Först ville jag ha en ring. Men hittar ingen fin i stan till någolunda pris. Så jag sa att han kan köpa en navelstav till mig i sommar då jag kan byta. Vill ha en i guld. Även om jag passar bättre i silver så tycker jag mer om guld. Och det är inte många som har guldstavar i naveln så. Men frågan är vad fan jag ska köpa till honom. Har länge velat köpa en parfym åt honom. Men den han vill ha är så jävla dyr, haha. Får se vad jag kommer på för roligt.

Och skitungen är ju ledig imorn. Fuskigt! Jag vill också kunna sova ut imorn.

Hann inte prata med honom i helgen. Ville göra det. Men fick aldrig någon chans till att göra det. Och idag ville jag inte förstöra den mysiga helgen med tårar. Även om jag känner att jag verkligen behöver det så ville jag inte. Och jag tycker jag säger hela tiden att jag ska prata med honom och aldrig gör det. Men på tisdag då vi varit tsm i 2 år och 9 månader så ska vi prata ut, för sista gången om det här hoppas jag. För jag vill verkligen börja om, vill nästan inget hellre. Känner att jag börjar bli lycklig igen med honom när jag väl är med han. Och det är ju bra. Men när vi är ifrån varandra så vill jag bara till honom och känna att han finns där. Men det går ju inte att vara med varandra varje dag. Därför ringer jag allt oftare nu. Men vad ska jag göra, behöver jag det så gör jag ju det. Och det skadar väll inte att prata typ 5 ggr i telefon per dag? Okej, nu pratar vi inte om långa samtal, men iaf. Det långa samtalet väntar man med tills man går och lägger sig. Jag hoppas att det här kommer lösa sig. Det känns som det när jag är med honom. Men när jag inte är med honom känns det som att det ska ta slut. Men kämpa om du vill ha kvar den du älskar. Så är det bara. Och den rätta kärleken skulle stanna, vad som än händer. Och det gör jag juh, jag har bestämt mig för att stanna. Och han är fortfarande tsm med mig. Så, vad ska man säga? Det kanske ändå är meningen att det ska vara vi 2 föralltid. Jag vill det iaf.

Nu har jag skrivit för mycket igen. Skriver mer imorn. Ska nog ta och gå lägga mig snart och ringa till sötpööjken min. :) Älskar och saknar honom så mycket. <3

Baay!