Jag har velat skriva ett inlägg hela dagen. Men har inte vetat vad jag ska skriva. Det händer absolut inget roligt i mitt liv. Ja, att mitt rum håller på att piffas om. Men idag har det bara kommit dit lister runt fönstret och målat ramen och bräderna som ska hålla upp min säng. Men sen är mitt liv hur tråkigt som helst. Dåligt också för den delen. Men vem vill höra om vad som händer i mitt liv varje dag? Men vad ska jag annars skriva om? Jag vill heller inte skriva allt för personliga och privata saker om mitt liv. Även om jag vill det så tycker jag själv att det inte är så bra. Vill inte att folk ska gå och tycka synd om mig. Vill heller inte att mina läsare ska få veta för mycket om mig och om hur jag mår. Blir det bara en massa frågor och rykten som sprids. Visst, skönt att någon bryr sig och visar det. Men jag vill ju inte dra upp hela mitt livshistora för folk.

Litar inte så mycket på människor numera. Förut kändes det som att jag kunde lita på varenda kotte. Tills rykterna började spridas och skitsnacket bakom ryggen. Visst, jag har själv varit den som inte kunnat hålla hemligheter. Men jag har blivit så less på allt skitsnack och alla rykten att jag slutat med det. Tror att alla runt omkring mig märkt det också. Det man sagt till mig i förtroende har inte läkt ut på något sätt. Plus att jag själv blivit sviken något så jävulskt att jag inte vågar lita på folk lika mycket nu. För jag orkar verkligen inte bli sårad. Jag orkar helt enkelt med det. Och det är bara få som förstår det.

Jag heter Felicia och jag håller mitt ord. Så är det. Tro vad ni vill. Men så är det.

Inte för att göra några skrämda nu så finns det vissa undantag. Om jag säger ett exempel att någon nära mår väldigt dåligt och kommit till mig för stöd, förståelse och förtroende. För att dom vet att jag inte säger till någon och för att dom vet att jag gått egenom mycket och kan förklara hur och varför det är så. Så orkar jag ibland inte hålla det inne för att det blir för jobbigt. För att jag själv mår väldigt dåligt. Men tar det på mina axlar iallafall. Det jag vill komma till är att jag självklart går till min pojkvän för att lätta på mina axlar. Och berättar vad som hänt och och varför just den mår så dåligt. För mig är det en självklarhet att gå till honom. Har gått till honom sen vi träffades, vilket är snart 3 och ett halvt år. Men kan försäkra er att det inte kommer ut iaf. Så det är väll så jag bryter en del hemligheter. Med att berätta det för min pojkvän.

Och så ska jag ge äran till min moster Anneli. Den jag litar mest på. Den jag pratar med mest då jag mår dåligt. Och bara om mitt mående och ingen annans. Utan om mina problem och ingen annans. Hon är familj och som en storasyster. Har aldrig gjort mig ledsen eller svikit mig. Så henne har jag väldigt varmt om hjärtat. Och hon lär bli väldigt glad när hon läser det här, hihi. Älskar dig. :)

Puss.