En förklaring behövs.
Den inspelningen jag menar är när han sitter med en inspelare och berättar om olycksdagen, hur den såg ut för honom, vad som hände osv. Och jag vill lyssna på den inspelningen för att jag har så många frågetecken kring mammas död och om själva olyckan. Och för mig så känns det som att jag måste få höra på det. Jag vet själv att det kommer innebära mycket smärta och jag accepterar det. Det är min mamma vi pratar om, min mamma som jag älskar mest av allt på denna jord. Min mamma som är död. Och mitt sätt att gå vidare är att få veta allt om min mamma, min mamma som jag aldrig lärde känna, min mamma som är en stor del av mitt liv. Och ja, det innebär att gå tillbaka och titta i det förflutna. Men det är mitt sätt att klara mig igenom sorgen efter henne. Genom att lära känna henne. Om det inte funkade så ska jag berätta det. Men jag ser det som en möjlighet att leva utan denna smärtsamma sorg en vacker dag. När man är i min situation gör man nästan allt för att slippa denna smärta. Jag tycker jag är stark som kämpar och är villig att jobba mig igenom detta. Det är inte alla som orkar jobba sig igenom en sorg så stark som denna.
Jag har lidit av depression i många år nu, och nu vill jag faktiskt inte leva med denna smärta mera. Det här är mitt sätt att försöka börja leva på riktigt igen. Jag kommer inte klara det ensammen, därför har jag många som älskar mig och stöttar mig igenom detta. Som stöttar mig genom att berätta allt dom vet och gått igenom med min mamma. Stöttar mig när jag är ledsen.
Det är svårt att förklara något för någon som inte vet hur det är att gå igenom en sån här smärtsam förlust. Man måste gå igenom samma sak för att kunna förstå.
För att jag ska kunna gå vidare med mitt liv måste mina frågetecken besvaras.
Hej Felicia!
Jag har följt med din blogg och dina tankar ett tag nu. Jag har aldrig kommit mig för att kommentera förr, men vill nu säga några ord.
Jag tycker det är bra att du tagit initiativ till att "försöka börja leva riktigt igen", som du uttryckte det. Jag är helt säker på att din mamma, som säkert var en helt underbar person, hade velat det, hon vill det bästa för dig! Jag förlorade själv en av mina föräldrar år 2008, min pappa. Jag säger inte att jag vet hur det känns för dig, för det gör jag inte. Verkligen inte. Våra situationer är helt olilka, jag förlorade min pappa då jag var 18, jag hade honom med mig under de viktigaste åren av min uppväxt, och du har under alla dessa år måsta gå och fundera. Jag tycker du är stark. Dessutom är det så, att en flicka behöver sin mamma många gånger under åren som går,det finns många stunder då man hellre pratar med sin mamma än med sin pappa. Felicia du har varit stark, även om du säkert många gånger kännt dig svag.
Jag är så glad, så glad att du har så många fina människor runt dig, som du skriver om i din blogg. Speciellt din pappa och din pojkvän. Ta emot hjälp, det gjorde inte jag till en början, men det hjälper. Prata. Kämpa. Det lönar sig i slutändan även om det känns tungt.
Nej nu blev denhär kommentaren lika lång som ett kortare blogginlägg, höh. Hoppas du förstår vad jag skrivit, det blev kanske lite flummigt. Du är en fin människa, som förtjänar att må bra. Kram
svar till Lena;
tack så himla mycket för dina otroligt fina ord! jag uppskattar dom verkligen och blir lika varm när någon kommenterar så fina ord till mig. och jag beklagar att du förlorat din pappa allt för tidigt du med. jag tar emot all hjälp som erbjuds mig, för jag vill verkligen bli bättre. :)
tack åter igen, går inte att beskriva hur tacksam jag blir över såna här kommentarer!
bamsekram till dig! :)
Du verkar vara en riktig kämpe!
Hej. Kom in på din blogg när jag klicka runt. Kika runt lite hos dig. Vd fint sätt du har att lära känna din mamma. Även om du var ung när hon dog så är mamma alltid mamma.
Jag måste fråga var de din mamma som dog i forsolyckan i torneälv?
Läste hon dog i en olycka och att hon bott i Boden.
Fint skriven blogg!
