Förberedd eller inte, det gör lika ont.
Jag har gått och skjutit upp det på grund av allt skolarbete som jag haft. Ville inte att något mer skulle tynga ner mig. Men egentligen går jag och försöker förbereda mig. Förbereda mig på det jag kommer få höra på pappas inspelning om den dagen då mamma dog. Men nu har jag kommit fram till att det inte går att förbereda sig på att få höra hur hon dog. Det går inte att förbereda sig på någons död. Även om man vet att personen är död eller döende. För orden kommer göra lika ont, även om man nu är förberedd eller inte.
Och när jag har fått lyssna på denna inspelning sa pappa att jag får fråga honom om det frågor jag inte fick besvarade på inspelningen. Jag vet själv att jag varit redo en längre tid på att få lyssna på pappas berättelse. Men när det kommer till kritan vet jag faktiskt inte. Jag vill inte utsätta mig själv med smärta, det är det sista jag vill. Men samtidigt måste jag utsätta mig för all denna smärta för att kunna gå vidare, kunna jobba mig igenom sorgen. För jag vill inte leva resten av mitt liv med alla dessa frågor som tynger ner mig. Jag vill ta steg för steg för att kunna jobba mig igenom detta. Jag vill helt enkelt veta allt om min mamma. Jag ser det som min räddning, som ett liv utan alla dessa frågetecken, ett liv utan sorgen efter min mammas död. Saknaden och längtan efter henne kommer alltid att finnas där. Men jag vill inte leva med sorgen resten av mitt liv. Vill inte leva med denna smärta hela mitt liv.
Snart ska jag få lyssna på pappas berättelse om olyckan
som tog min mammas liv. Om den dagen hon dunknade.
Vill bara skicka en Kram till dig!
SV; Jamen precis!! :)
Hoppas du får veta snart och det kommer gå bra - jag lovar dig!!
Skickar all styrka och ork till det som bara går!!
sv: hihi, du är en sötsnutt :$ <3
Du är också stark :) stolt över dig <3
MAn är aldrig beredd på något sånt här, det går inte att "för" bereda sig på en upplevelse som man inte varit med om, lyssna på ljud från olyckan, vaffö det?? Tror det skulle skapa mer ångest, finner inte ord för varför det skulle vara bra alls. Hur ska du kunna föreställa dig själva olyckan med hjälp av ljud, lova att du lyssnar på det med någon som kan svara på dina frågor senare. Du måste försöka se frammåt mer och mer inte bakåt hela tiden gumman.Tror du att du kommer att höra din mamma på bandet?? Bland alla som skriker, min personliga åsikt är att du kommer att ta mer skada och kommer aldrig att glömma ljuden sen, drömma om det, prata med någon proffsig om det snälla du!
SV; Varsågod :)
Håller absolut inte med överstående talare, jag tycker att du ska lyssna, oavsett vad. Ibland måste man tyvärr höra saker man kanske inte vill för att kunna sätta sig in i situationer och för att sedan kunna bearbeta det som hänt för att sedan kunna gå vidare - lyssna in på denna anonyma idiot som skrivit det!!
Förövrigt är det rätt bra med mig, faktiskt!
Hur är det själv? :)
<3
hehe jo det är sant.
jag tycker absolut att du kan lyssna, även fast det kommer att göra ont. för man måste gå ta sig över hinder och inte bara väja för dem. och det här är ett hinder som du låter väldigt redo för att ta dig över nu. du är fin du! :)
okej fattar!:) var stark, det kommer att göra ont men... jag önskar dej all lycka.. din mamma skulle säkert vilja att du "kom över" klippet så fort som möjligt, kämpa, kramar!
FYFAN VAD ARG JAG BLIR. Måste sådana där idioter ens kommentera, det är väl förfan upp till dig själv om du vill lyssna eller inte. Puss puss puss!
Den här idioten visste inte att det var hennes egen far som skulle vara på bandet och denna idiot kunde inte heller veta att det inte var från själva olyckan för det framkom inte ur det inlägg som var, denna idiot ville inte att hon skulle må sämre än hon redan gör över att hennes mamma inte finns i detta livet, så ursäkta att jag inte förstog att det handlade om ett en inspelning som en person berättar "efter"olyckan. Och till dig Felicia förlåt för min miss här, din situation är helt absurd och så himla tråkig. Att man skriver ett inägg beror på att man bryr sig om det du skriver och inte att man vill höra en massa kritik.
svar till anonym:
i inägget förekom inget ord som "ljud" från olyckan, utan BERÄTTELSE. jag tycker du ska tänka lite själv innan du kommenterar. skulle verkligen min pappa spela in "ljud" från själva olycksdagen för 14 år sedan, när mobiler var tegelstenar? skulle han haft en videokamera med sig i gummibåten ifall att? tror du överhuvudtaget att den kameran skulle ha klarat sig i vattnet i många minuter och att den sen skulle fungera igen? tror du verkligen att min pappa skulle ta upp denna kamera när han kommit upp ur vattnet och stå och filma när hans fästmö drunknar? stå och filma resten av hans kompisar drunkna? men självklart inte. jag tycker själv att det förekommer tydligt att det är en berättelse från pappas sida, hur han såg på olyckan som han blev DÖMD för.
jag godtar din ursäkt, drar ett sträck över detta nu.
