You are my light in the dark.
Den här veckan var det tänkt att jag inte skulle vara med Andreas alls, för att jag har så mycket läxa. Men tyvärr så blir det inte så. Jag klarar helt enkelt inte av det. Jag bryter ihop om jag inte får vara med honom. Plus att det är arga-veckan och då mår jag som sämst. Så att utesluta honom går bara inte. Jag måste tänka på mitt mående. Så jag kommer prioritera det som är viktigast i skolan. Jag kommer dock sitta och plugga det mesta av tiden när jag är hos honom imorgon. Men att veta att han är nära funkar lika bra plus att jag vet att jag har honom som stöd. Det betyder att jag måste skippa trumläxan som jag inte kan riktigt bra som jag vill. Man jag ska prata med min trumlärare imorgon och förklara för honom. Han är min metor också så. Får hoppas att han förstår. Han borde förstå eftersom att jag har talang, jag har MVG och har knappt rört mina trummor här hemma för att jag inte har tid eller ork, det kallar jag talang.
Ja, man kan säga att jag är beroende av min pojkvän. Men inte på något besatt sätt. Han är min trygghet, han får mig att må bra, bara av att få vara i närheten av honom. Och han mår samtidigt bra av att ha mig i närheten så jag ser inget fel i det. Måste bara få förklara mig.
You are my light in the dark.
Just nu har vi (ThePussyCats) en tävling i våran blogg. 2 läckra armband ifrån www.cocoo.se! Kanske är det just DU som vinner ;) Gå med och tävla! Peace <3
http://TheePussyCats.blogg.se
OBS! KILLAR KAN OCKSÅ VARA MED OCH TÄVLA! EN PERFEKT PRESENT TILL FLICKVÄNNEN/TJEJKOMPISEN!
Den längtan som du känner berör verkligen mig så nära, trots att åren gått så kommer jag mycket väl ihåg hur mycket jag längtade efter ett barn, bara mitt barn, att få ge kärlek och få helt ovillkorligt, som man får av ett barn. Att bli mamma var det största jag varit med om och det svåraste. Att vet om man räcker och att man gör rätt, är tankar som hela tiden ligger på ytan. Först när barnet blir större så får man betygen, jag lovar dig att din mamma skulle gett dig MVG+++ flera gånger om. Din blogg berör mig så otroligt mycket och jag tycker inte att det verkar som om du är "besatt" av din pojkvän. Alla är vi olika och jag tror inte han fortsatt sitt liv med dig om det varit så att han upplevt en besatthet eller ett beroende från dig. Han är din trygghet och den påerson som du kan lita på, när du inte kan göra det med din mamma, så blir han en person att ge tillit till och få tillit av. Lita på honom och vänta med att skaffa barn. Barn ska inte vara något substitut för någon förlorad, som din mamma, du är verkligen mogen och verkar stå med ena benet i barn & vuxen världen. Att bli vuxen fortare som du fått göra med de känslor som du får bära efter förlusen av din mamma, vilket jag tror gör att du längtar efter ett eget liv men Andreas. Kämpa på gumman och skriv brev till mamma, berätta om dina känslor som du har för att någon fått barn och inte du. Var stolt över att vänta. Du bor hemma vad jag förstår, skulle det inte vara skönt att ha ett ordnat boende innan ni blir tre, du är 17 år och det är inte länge kvar av skoltiden, eller? Du vinner mycket på att bli klar med den saken, att ha en lite att bekymrasig över kanske ger stimulans på många sätt men också bekymmer och oro. Du är en mycket stark tjej Felicia. Kämpa på med det du tro på.
svar till anonym:
tack så himla mycket för din kommentar. jag är glad att min blogg berör dig! det är en utav anledningarna att jag skriver den. för att människor ska kunna ta stöd i den.
längtan efter barn har inget att göra med min förlust. utan när jag min pojkvän har ett sånt nära förhållande och att den består helt och hållet av äkta kärlek så tror jag att det är ganska naturligt att vela ta nästa steg och skaffa barn. jag är smart nog att veta att jag har studier jag måste avsluta, skaffa ett jobb som jag trivs med, bostad och bra ekonomi. jag vill att mitt/mina barn ska må så bra som möjligt så självklart tänker jag vänta tills jag har allt jag kan ge mitt/mina barn. men jag kan inte hjälpa att jag längtar så mycket efter ett barn som jag gör.
jag ska fortsätta kämpa på och hoppas på att tiden går fort. för ett barn skulle verkligen göra mitt liv lyckligt igen.
tack åter igen för din kommentar, och tack för att du bryr dig. det värmer verkligen! :)
