Jag har haft väldigt otrevliga mardrömmar i några veckor nu. Jag minns inte sist jag hade en dröm som inte fick mig att ha ont i hjärtat på morgonen. Ni undrar säkert vad det är för mardömmar. Men jag känner inte att jag vill skriva det här. Det är för personligt.

Därimot så har jag nämnt mina mardrömmar till min psykolog. Och vi kom fram till att det är för att jag dag ut och dag in går och är orolig hela tiden. Orolig i kroppen, i hjärnan och i hjärtat. Jag är helt enkelt orolig hela jag.
Tänk om? Kanske det är så? Varför just så?
Hela tiden. Och jag är fruktansvärt trött på det.

Och jag vet inte hur jag ska få ett slut på det. Jag har faktiskt ingen aning. Och när jag inte går och oroar mig för något så blir jag ständigt påmind om just det jag oroar mig för. Hela tiden.

Jag hoppas verkligen att jag blir mindre orolig när jag och Andreas har förlovat oss. För det kommer göra mig lycklig och inte gå och älta allt dåligt längre. Jag hoppas verkligen det blir så. Bara att det blir lite bättre skulle hjälpa jätte mycket.

Just nu vill jag bara gräva ner mig. Orkar inte möta den här oroligheten mer idag.