Dagarna börjar närma sig. Och då menar jag att mammas dödsdatum närmar sig. I år är det 14 år sedan hon dog. Tiden går så fort. Tyckte det nyss var 10 år sedan.

Kommer ihåg den dagen så väl. Då det var 10 år sedan hon gick bort så satt jag mitt imot Andreas. Vi var inte tillsammans då. Men han höll mina händer. Han sa inget. Men det behövde han inte heller. Det var bara skönt att han höll mina händer och visade att han fanns där. Han trängde fram ett litet leende och jag kunde inte låta bli att ge ett litet tillbaka. Sen dess har han alltid funnits där för mig.

Dom senaste veckorna har jag blivit påmind om det väldigt mycket. När datumet närmar sig börjar alltid huvudet snurra extra mycket. Men nu har jag blivit påmind mycket mer. Det har varit mycket frågor: "Men din mamma då?" "Du kan inte ringa din mamma?" "Vad tycker din mamma om det?" Osv. Samma svar har jag gett: Min mamma finns inte.
Mina reaktioner är alltid samma. Jag säger som det är, personen ber om förlåtelse, jag ler och säger att det inte gör något. Själva ordet mamma hugger i hjärtat. Men förklaringen gör inte ont.

Förra veckan blev jag påmind på ett väldigt starkt sätt. En i klassen började prata om när hennes farfar drunknade för 20 år sedan. Det blev inte en sån stor reaktion då. Men den kom meningen: "Min pappa och dom fick ju inte se på honom, för att hans ansikte var väldigt uppsvält och blått." Och så flina hon. Trevligt tänkte jag. Ville typ hoppa på henne och sparka henne i magen för att ge henne smärtan som jag fick i bröstet. Fick väldigt svårt att andas.

Så nu har jag en väldigt hemsk bild i hjärnan. Mamma med blått och uppsvält ansikte och sprängda lungor. Försöker förtränga bilden.
Ja, för er som kanske inte vet. Min mamma drunknade.

Imorgon ska jag fara och träffa mamma och plantera nya fina blommor åt henne. Med pappa. Hela familjen samlad igen. Ser fram imot det. Det var ett tag sedan jag hälsade på henne.
"Förlåt för att det inte blir så ofta, men det är ganska jobbigt att fara till dig själv."

Så imorgon kommer jag mamma!


Eva Susanne Beckman.


1964-12-26 ~ 1995-05-28

/ Din Dotter.