Min trygghet, Andreas, är långt borta och jobbar. Sväljer klumpen i halsen hela tiden. Så jag har tagit på mig mammas tröja. I hopp om att känna hennes närhet mer, att jag inte sitter här ensammen och kämpar. I hopp om att känna att jag har henne här även om jag inte kan se henne. Och för att orka kämpa ska jag ha på mig hennes tröjor och smycken tills Andreas kommer hem. Jag ska till och med använda hennes parfymer.

Det är det enda sättet jag kan komma på för att orka kämpa mig igenom det som är tungt just nu.


När jag var liten älskade jag att klä upp mig med mammas smycken,
det fick mig att må bra. Så i hopp om att allt ska bli lite bättre så ska
jag även göra det nu tills Andreas kommer hem.