Varför ska det vara så svårt att älska sig själv för den man är och för hur man ser ut? Det är sjukt vilka komplex man kan ha alltså.

Jag har väll inte haft större komplex på mig själv den senaste tiden. Men nu idag så blev jag faktiskt väldigt hängig för att jag vet själv att jag gått upp i vikt. Och det vill jag inte. Och när jag gick ner så pass mycket i vikt för två år sedan så tog min kropp alla mina muskler och livnärde sig på dem. Så jag känner mig som ett fläsktroll utan muskler.

Det är inte bra att ha såna här komplex på sig själv. Men jag vet bara inte vad jag ska göra åt dem. Visst, jag kan skita i alla söta saker och gå ut på dessa promenader som jag aldrig hinner med på grund av skolan. Men kommer de bli så? Jag har ingen aning, men jag vill inte att det ska bli som förra gången, då jag inte åt alls tillsist.

Egentligen är jag inte änns stor. Jag är jätteliten till kroppen. Men jag tycker att jag har ganska mycket onödigt fett här och där. Om jag bara kunde få lite energi att sätta på lagret varje dag så att jag skulle orka engagera mig.

Det är så jobbigt att leva dag ut och dag in med så fruktansvärt lite energi. Och jag måste verkligen lägga all energi på skolan så det finns ingen energi över till att gå ut och ta en promenad, det finns inte tid heller, för skolan tar upp allt.

Idag somnade jag av utmattning, sittandes i soffan. Nä, jag känner att det bara går nedförs för med just nu. Ingenting är som de ska vara. Ingenting är bra. Kilorna ska bort, hur det än går till så ska de bort. För jag är så sjukt äcklad av mig själv.