Jag har allt för ofta hört ordspråket "Tiden läker alla sår". Och det ordspråket kom jag och tänka på ikväll igen.

Jag har blivit utsatt för mycket smärta i mitt liv, inte enbart min mammas död.
Krossat hjärta, flera gånger om. Förnedring. Familjedrama. Ja, listan blir lång.

Men varför ordspråket kom på mina tankar ikväll har med mitt krossade hjärta att göra. Jag har aldrig skrivit om det förut så att någon har kunnat se de. Jag har känt att det bara har mellan mig och Andreas att göra, ingen annans. Nej, mitt och Andreas förhållande har inte alltid varit en dans på rosor. Vi har gott igenom ett helvete tillsammans. Ett helvete jag aldrig trodde skulle sluta. Jag ville bokstavligt talat dö varje dag i flera månader. Hela mitt liv föll i tusentals bitar.

Det är nu två och ett halvt år sedan mitt liv föll samman. Och jag kan idag säga att jag mår mycket bättre. Därför kom "Tiden läker alla sår" upp i mina tankar. Det är fortfarande inte bra, vissa dagar kan den där hopplöshetskänslan komma igen och jag vill bara dö, bokstavligt talat. Jag har inte mardrömmar om det varje kväll nå mer, men visst, de kommer med jämna mellanrum. Det gör inte lika ont när vissa saker nämns och visas som gör att jag påminns om det, men jag känner viss smärta ändå. Men ja, tiden har läkt en del sår. Jag blöder fortfarande men jag verkar läka sakta ändå. Min tillit växer sig också starkare, och en vacker dag är den också återställd, som mitt krossade hjärta. Tiden läker alla sår.