Min älsta och bästa kompis heter Christoffer. Jag har växt upp med honom och han är min allra första kompis. Gått i samma klass i skolan fram till 6:an. Gått samma högstadium fast i parralellklass. Han går nu på samma gymnasie som Andreas gick på. Men vi bor fortfarande i samma by. Han bor faktiskt precis över älven från mig just nu. Varannan vecka iaf. Vi träffar inte varandra varje dag som förut. Vi pratar inte varje dag som förut. Men vi är ändå bästa kompisar. Han är bara ett telefonsamtal bort. Och jag vet att vi alltid kommer vara vänner. Han är nu också väldigt bra kompis med Andreas, vilket känns väldigt skönt. Christoffer kommer bli gudfar åt vårt/våra barn.

Igår blev jag vän med hans mamma på facebook och hon hamnade direkt på min blogg. Hon lämnade efter sig en väldigt fin, lång och berörande kommentar.

Jag kan inte annat än säga att jag blev oerhört glad av att du lade till mig på FB... Se bilder på din mamma... O sen har jag läst lite här... O tårar o leenden har blandats de sista timmarna...

Ja du... Livet är ingen dans på rosor. O saker som händer känns inte alltid rättvisa. Att förlora sin mamma är Aldrig enkelt! Jag vet efter som jag själv förlorat min mamma för snart 8 år sedan. O de tar tid...Saknaden kommer nog aldrig försvinna...

Din mamma... Hon var en av mina bästa vänner...Kände henne egentligen hela mitt liv...Eftersom mina föräldrar bodde hos hennes farmor o farfar i Boden när jag föddes...O sen var hon god vän med min kusin Maria under deras uppväxt o även som vuxna. De var dock inte förren jag o Susanne väntade barn (dig o Chrisse) som vi faktiskt började umgås på rikrtigt... O snabbt blev vi superbundisar... Vi umgicks ofta varje dag. De satt aldrig fast...

Kommer ihåg när vi var mammalediga... Då satt vi på morgonen o såg en tvålopera på morgonen... En B-såpa från Brasilien...den handlade om en surogat mamma som ville behålla sitt barn... Urdålig, men vi var bara tvungen att se den...Ha ha ha... vi drack kaffe o fikade o sen var de prommis som gällde... Vi pratade om alla våra vardags bekymmer... O vi anförtrodde nog varandra de mesta... Din mamma var även otroligt konstnärlig o lite "bohemisk"...Inspirerade o djupsinnig.

Efter mammaledigheten träffades vi mkt på kvällarna...Ibland när vi visste att den andre hade haft en jobbig dag lagade vi middag tillsammans i ställt för var för sig... Roligare att äta tillsammans =) ...O skönt att slippa laga mat varje kväll...

Din mamma var en ärlig människa, hon var oftast glad... Hon var alltid så mån om alla omkring sig... Ville att alla skulle trivas. Jag tror aldrig att jag hörde henne tala illa om någon. Sen bakade hon världensgodaste vaniljbullar!!!!!!

Hon var en underbar vän o mamma...

Att se dig idag får mig att tänka att var hon än är i dag så måste hon vara otroligt stolt över dig... Du är lika vacker som hon o du har tagit dig hit!. Du har drömmar o mål i livet. En helt fantastisk tjej...

Har under de sista åren bara sett glimtar av dig o följt dig på avstånd... Tråkigt, men sådant är livet... O du är vuxen nu... Precis som min Chrisse. O man blir varm i själen när man ser hur välartade ni är...

Sköt om dig nu... kramar från Chrisses mamma...

Ja, hon var en utav mammas bästa kompisar. Och det är tack vare deras vänskap som jag och Christoffer är bästa vänner idag.

Nu kan ju inte jag och Christoffer gå och vara gravid tillsammans, vara mammalediga tillsammans. Men jag är säker att jag ändå kommer att vara där mycket under min framtid. Kanske jag och hans fästmö blir gravida samtidigt och kan vara mammalediga tillsammans och på sätt umgås med Christoffer under graviditeten och mammaledigeheten. Precis som hans och min mamma gjorde. Kanske är det jag som gör världens bästa vaniljbullar då, vem vet.

Jag är så tacksam över kommentaren. Att hon delade med sig lite av hennes tid med mamma när hon levde. Tack Magdalena.

Jag och Christoffer. :)