För två månader sedan skrev jag om att jag skulle få lyssna på när pappa berättar om olyckan min mamma dog i, samma olycka han var med i men klarade sig. Berättelsen har han spelat in när han själv berättar om den. Men inte först föränns förra veckan vågade jag fråga om jag fick lyssna på den. Klockan var sent då, så pappa tyckte att jag skulle ta det på dan istället så att jag kunde somna. Ännu har jag inte lyssnat på den. Och nu är det sent igen. Men nu skiter jag faktiskt i de. Nu ska jag göra mig klar för sängen och sen ligga och lyssna på den. Ju längre jag skjuter upp på det, desto värre blir det. Och jag tror inte det spelar någon roll om jag lyssnar på det när det är kväll eller när det är mitt på dagen. Jag kommer nog ändå ligga sömnlös.

Imorgon kommer jag skriva om mer detaljer om olyckan min mamma dog i, om olyckan som nästan tog min pappas liv också.