Idag är det storm. Bokstavligt talat. Jag sov hos Andreas inatt och han for iväg vid halv 7 imorse. Själv steg jag upp efter 8 för att jag hade sovmorgon. Jag gjorde mig klar. Sen tittade jag ut genom förstret. NO WAY, tänkte jag. Snön yrde så att väggarna på huset skrek. Jag har aldrig i mitt liv sett det blåsa så mycket, med blotta ögat förståss. Så jag smsade min metor och sa att jag inte tog mig till bussen på grund av vädret, att jag skulle vänta och se om det blev bättre, och blev de det så skulle jag höra av mig. Jag vägrade helt enkelt gå ut. Jag skulle blåsa bort som en vante.

Så jag väntade till klockan 11 då nästa buss skulle gå. Men då hade vädret blivit ännu värre! Jag smsade min mentor ännu en gång att jag inte alls skulle komma till skolan, för att vädret var som det var. Jag ville inte gå 700 meter till bussen i det här vädret. Så hela dagen har jag suttit hos Andreas alldelens själv. Läst bok, sett på dom kanaler det gick att se på. Sen såg jag film. Och sedan kom äntligen Andreas hem. Han skjutsade mig till bussen och jag tog den till byn. Sedan skulle jag gå till idrottshallen där familjen var, för att kunna åka med dem de 8 kilometrarna hem. Bara dom 200 metrarna dit var en mardröm! Jag plumsade i en halvmeter snö och fick snö som stack i ansiktet. När jag kom in i sporthallen var jag anfådd, vit överallt, blöt och kall om fötterna och rosig om kinderna. INTE KUL!

Jag hoppas att det lugnat ner sig till imorgon! Jag ska iaf på skolan, för imorgon får jag skjuts till bussen.

Just nu vill jag ha sommar. Åh, härliga sommar...