Dag 1 - Presentera mig själv.

Jag heter Felicia, är 18 år gammal, fyller 19 den 21 februari och bor utanför Luleå i kalla Norrbotten där det kryllar av isbjörnar, på skämt och sido. Jag har ett förhållande med en 20 årig kille som heter Andreas sen 20 augisti 2005. Vi förlovade oss den 20 augusti 2009.

Jag bor tillsammans med min pappa, hans fru, deras två barn, mina halsyskon, Tova och Emil heter dem, och våran lilla finskspets Loka. Och våran lilla kanin Molly såklart.

Jag går sista året på gymnasiet. Estetiska programmet med inriktningen musik. Mitt huvudämne är trummor, men iår har jag sång som huvudinstrument, men spelar även trummor också.

Min mamma gick bort den 28 maj 1995 i en forsolycka där 8 av 14 personer drunknade. Min pappa var med i samma olycka men lyckades rädda sitt liv. Det är också därför jag har min blogg. Dels för att skriva ner mina tankar om henne och allt annat, men även dokumentera mitt liv. Och även för att andra som förlorat någon ska kunna relatera till mina texter.

Jag är bebisgalen och längtar efter barn att det gör ont i hela kroppen. Efter ett så lång förhållande kanske det är ganska normalt, jag vet inte. Men har alltid älskat barn.

Jag är både en lugn och rolig person. Jag älskar att sova och bara ta det lugnt. Väljer hellre en lugn hemmakväll med min pojkvän än att gå ut på krogen med kompisarna. Vissa undantag finns, haha. Sen har jag alltid en bok som jag läser. Älskar att läsa en bra bok, gärna med en filt och en tekopp till.

Sen har jag en stark kärlek till mina släktingar. Älskar att träffa dem och bara umgås. Dem ligger mig nära om hjärtat. De kommer alltid först. Helst dem på min mammas sida. Med dem känner jag mig närmare henne och känner att hon är nära. Det är en trygghet för mig.

Just nu håller jag fortfarande på att bearbeta sorgen efter min mamma. När jag bara var 3 år när hon gick bort har jag knappt något minne av henne och vem hon var. Så jag håller på att förhöra mina släktingar och dem som kände henne så att de kan ge mig en klarbild om vem hon var, så att jag kan gå vidare.

I min framtid vill jag bli en frisör, som min mamma var. Antar att det gått i arv. Älskar att hålla på med hår så en karriär som en frisör är något jag tänker satsa på. När det blir får vi se. Jag fokuserar just nu på att ta en dag i taget och se vart det leder mig. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0