Mamma, jag kom in. Jag kom in på frisörskolan! Jag ska bli en frisör, precis som dig. :')

Jag vill ha dig här. Jag vill ha dig här, så att jag kan få berätta hur glad och skräckslagen jag är på en och samma gång. Jag vill höra att du är stolt över mig. Jag behöver höra det. Jag behöver höra din röst.

Jag saknar dig så mycket just nu. Det gör ont. Det var länge sen det gjorde så här ont. Jag vill så gärna ha dig här just nu, jag vill att du ska vara en del av de här också. Jag vill ha ditt stöd. Jag försöker tänka på orden på tavlan som jag fick av Ida, att du är här ändå, att du vaktar över mig. Och ja, ibland känner jag en närhet bredvid mig. Jag har ingen aning om det är du eller inte, jag vet inte vad jag ska tro. Jag får känslan mest på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Jag vet inte om jag ska släppa in känslan eller vara rädd för den.

Jag känner mig som en barn igen. Jag känner mig som en treåring. Som den där treåringen som satt på dagis och grät och ropade efter sin mamma. Helt plötsligt har jag åkt 16 år tillbaka i tiden, jag är tre år och gråter och ropar efter dig.

Snälla låt det vara dig jag känner nu, för just nu är det en närhet i huset. Jag får kalla kårar i hela kroppen. Är det min inbillning eller är det du? Ska jag släppa in känslan eller ska jag vara rädd för den? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar dig så jävla mycket just nu. Jag vill ha dig här.

Min vägg rasade, så nu kommer allt på en gång. Jag saknar dig så mycket att ord inte kan beskriva det.

Jag älskar dig.

/Din Dotter