På lördagkvällen gick de båda forsrännarna tillsammans igenom vilka som skulle följa med. Det bestämdes att de deltagare som kom från Råneå skulle träffas ca kl. 09.30 för att tillsammans lasta in utrustningen i bilar och därefter gemensamt resa upp till Mårdsel. Ett annat sällskap från Gunnarsbyn skulle träffas en timme senare. Den äldste av forsrännarna hade ombesörjt att det fanns ett så stort antal flytvästar att man kunde vara förvissad om att alla fick en flytväst som var avpassad efter hans eller hennes vikt. Två av deltagarna hade tagit med sina egna flytvästar. Alla flytvästar var s.k. seglarvästar.
Frågan om ytterligare personlig skyddsutrustning såsom hjälmar eller våtdräkter hade inte diskuterats. En av deltagarna hade haft med sig våtdräkt, men han har påpekat att det blev aldrig aktuellt att ta på sig den.
Alla deltagarna samlades först vid Korpforsen, där de iakttog vattenflödet. Därifrån körde man mot startplatsen. De såg även älven under bilfärden och gjorde bedömningen att vattenståndet var högt, men inte så högt att färden måst inställas. De hade även stannat och tittat på vattenflödet i Klingersel.
Ungefär kl. 10.45 var man vid utgångspunkten för färden, en badplats i Mårdsel. Båtarna pumpades upp och sattes i vattnet. Utrustningen lastades i och stuvades ombord. Deltagarna provade ut och tog på sig flytvästar. Varje deltagare utom en fick en paddel.
Deltagarna fördelades på båtarna så att dessa skulle få samma last. De tyngsta skulle sitta längst fram för att båtarna lättare skulle kunna ta sig igenom valsarna. Dessutom såg man till att besättningarna blev jämbördiga i fråga om erfarenhet.
En av forsrännarna har vid samtal påpekat att alla deltagare var medvetna att de deltog på egen risk. Det meddelandet fick alla när de var samlade på stranden vid båtarna i samband med säkerhetsinformationen.
Före avfärden hölls en instruktion av en utbildad forsrännare som dock inte själv hade befäl i någon av båtarna. Deltagarna uppmanades att hälla sig i det rep som löpte högst upp längs hela båten. De fick också information om den ordergivning som gällde vid bruket av paddeln.
I instruktionerna påpekades hur man skulle bete sig om man hamnade i vattnet. Enligt de råd dom gavs skulle man låta sig flyta med strömmen liggande på rygg med fötterna i strömriktningen. Det gavs ingen anvisning om vart man skulle simma i händelse av kapsejsning utan endast att man skulle försöka hålla sig i båtarna.
I första hand skulle båtarna bistå varandra. Man skulle hålla sig kvar vid båten och inte försöka simma mot land.
När båtarna lagt ut, fick deltagarna prova på att paddla och öva de manövrar som forsrännren efter han gav order om. En av deltagarna har dock påpekat att det inte riktigt hade klargjorts om exempelvis "vänster" betydde att de som satt till vänster skulle paddla eller om avsikten var att båten skulle svänga åt vänster. Det klargjordes heller aldrig hur man skulle kunna både paddla och hålla sig i repet samtidigt.
Första delen av färden gick lugnt och deltagarna fick ytterligare tillfälle att öva paddling. Första forsen upplevdes som uppfriskande av dem som tidigare inte varit med om någon forsfärd. Båten upplevdes som trygg och forsrännaren verkade behärska situationen. Även att vittne på stranden har uttalat sig positivt om första delen av färden.
Forsrännaren i första båten hade passerat Grenholmsforsen vid fjolårets vårflöde, som även det hade varit ovanligt kraftigt. Vid det tillfället hade han gått genom den stora valsen. Så snart han passerat älvkröken före Grenholmsforsen såg han att valsen var större än året innan. Förvarningstiden var kort, eftersom valsen ligger nära älvkröken. Han bedömde att enda chansen att ta sig igenom valsen var att "trycka sig igenom". Han skrek åt passagerarna att de skulle paddla så mycket de orkade. Alla paddlade men trots det blev det tvärstopp inne i valsen. Båten åkte upp på valsen, där den svängde ett kvarts vara åt höger. Därefter sjönk den tillbaka ner i valsen och kantrade i riktning mot den efterkommande båten. Forsrännaren i den andra båten försökte föra sin båt närmare västra stranden. Han lyckades få båten något närmare älvstranden, men båten gick ändå in i valsen i en vinkel av ca 30 grader. Även denna båt åkte upp på valsen, där den vred sig, sjönk ner i valsen och kantrade.
Från första båten överlevde forsrännaren och en kvinna. De omkomna i båt 1 var fyra män i åldrarna 46, 42, 39, och 27 år (lars-erik johansson) samt en 17-årig kvinna. I den andra båten överlevde fyra män bland dem forsrännaren. Av passagerarna i båt 2 omkom två kvinnor i åldrarna 31 (min mamma) och 30 år (jessica öqvist) samt en 33-årig man. Den överlevande kvinnan fyller 36 år under 1995. Åldrarna för de överlevande männen var 30 (min pappa), 24, 23 och 22 år. (alla pappas kompisar)
De överlevande har inför kommissionen redogjort för sina upplevelser före och under olycksfärden. Samtliga har omvittnat att det var med yttersta ansträngning de klarade tiden i vattnet. Det kalla vattnet verkade förlamande. Den kvinna som överlevde har sagt att hon inte skulle ha klarat sig om hon inte hade fått hjälp av forsrännaren i båten. De två hamnade på en landtunga , som genom översvämningen var helt kringfluten av vatten.
Fyra av männen tog sig i land på älvens västra strand. En av dem sprang tillbaka till Mårdsel, hämtade sin bil och åkte tillbaka för att hjälpa sina kamrater. De överlevande har berättat att de var så uttröttade efter ansträngningen att det var med största svårighet som de kunde ta sig upp på land.
De överlevande har inte kunnat ange hur länge de låg i vattnet. En av forsrännarna har med ledning av strömningshastigheten hos vattnet och sträckan de tillryggalade i vattnet bedömt att de hade varit i vattnet mellan två och sju minuter.
Alla överlevande har skildrat svårigheterna. Den första var att komma ur den vals där båtarna kantrade. Efter att de kommit ur den första valsen kom de in i en eller flera forsar eller valsar, där de på nytt fick huvudet under vattenytan.

Av de fjorton som gav sig ut på forsfärden drunknade åtta. De sex som överlevde fick inga bestående fysiska skador. De återhämtade sig snabbt efter olyckan.