I pretend to close my eyes and smile.
Jag är less på att dra på ett falsk leende hela tiden. Jag beskrivs som den glada och galna tjejen. Men jag känner att allt bara är falskt. Det kanske ändå är bättre så än att gå med mungiporna nere hela tiden, jag vet inte. Men jag är så trött på det där falska. Vill kunna le och mena det också. Vill inte heller skriva som att jag är glad. Men hur roligt är det att läsa om depperition hela tiden? Inte alls roligt. Jag är så illa tvungen.
Kommentarer
Postat av: A-dog
Mamma sa alltid till mig när jag var liten och grät, att le. "Man kan inte vara ledsen och le samtidigt". Jag brukade göra det och då brukades det kännas bättre.
Man är fortfarande ledsen och det som gör en ledsen försvinner inte, men för en liten stund känns det lite bättre, om så bara en milliliter bättre. Det är bättre än att gå med mungiporna nere, inte för alla andras skull, utan för en själv.
Postat av: systerdotter
vill ju inte att alla andra ska må dåligt pga mig...
Trackback
