Nä nu blev jag på väldigt dåligt humör! Spelar ingen roll om jag nu känner den anonyma personen som kommenterade i två inlägg nedan. Ja, jag tog illa upp. Man kanske ska förstå hela handligen innan man aggerar. Min pappa var ju själv med i olyckan så jag ser ingen möjlighet att att han skulle ha kunnat spela in allt skrik och rop på hjälp. Knäppa människa.

Jag har varit så glad idag och bara känt kärleken i luften. Min söta pappa lånade mig pengar till att köpa en ny bok, Så länge vi båda andas, och jag har varit så glad över det. Läst som en idiot för att må bättre. Mår så bra utav kärlek! Och så kommer jag hem och läser denna kommentar. Herregud, du går inte igenom samma sak som mig. Usch vad arg jag är. Tar så lätt åt mig saker för att jag blivit nedtryckt hela mitt liv. Plus att jag är så oerhört känslig.

Så nu ska jag se OTH och försöka bli på bättre humör. Sen ska jag försöka göra läxa och sedan läsa resten av kvällen.

PUSS!

Ps. Tack pappa! Ds.