Mina drömmar, del 2.
Mina drömmar. Del 2.
Under natten som jag och min pojkvän förlovade oss drömde jag om mamma igen.
När mamma levde jobbade hon som frisör. Hon hjälpte alla kunder som skulle skaffa peruk. Självklart klippte hon andra kunde också. Men hon hade ansvaret för perukerna.
I drömmen jobbade hon som frisör. Hon låg där på ett bord, helt vit och stenfrusen. Och helt plötsligt börjar hon tina, får tillbaka hudfärgen och börjar andas igen. Hon slog upp ögonen, reste sig upp och tittade på mig med ett lättnande leende. Kunde inte tro att det var sant. Jag började sakta gå fram till henne och sträckte ut mina armar mot henne. Sakta och försiktigt la jag mina armar runt hennes rygg och omfamnade henne. Kände hur jag kippade efter luft samtidigt som jag började gråta. Hon la ena sin hand på min rygg och fortsatte le mot mig. Hon sa ingenting, hon bara log. I verkligheten hade jag aldrig släppt henne men i drömmen gjorde jag det. För hon skulle hjälpa en kund. En flint man skulle ha en peruk. Och mannen var förståndshandikappad. Hon sa åt honom att hon kunde hjälpa till. Och medans hon stod där och pratade med mannen så gick jag sakta fram till henne igen. Tårarna började rinna igen. Och så fort jag lagt mina armar runt hennes rygg igen så grät jag som ett litet barn. Men helt plötsligt blev mamma nervös och sprang bort i korridoren med mannen efter dig. Sedan vände hon hastigt om och mannen också. Dom började springa tillbaka åt mitt håll och mannen hade ett litet försprång. Mamma skrek, Nej! Jag skrek tillbaka, Spring Mamma! Vid det här laget förstod jag att om inte mamma hinner tillbaka före mannen fryser hon till is och blir vit igen. Mannen hann före och mamma föll ihop och blev vit och frös till is. Jag stod bara framför hennes orörliga kropp och skrek. Sedan väcktes jag av ett ryck.
Ur boken Livet utan min mamma, 27/10 - 2009
Älskade mamma.
Under natten som jag och min pojkvän förlovade oss drömde jag om mamma igen.
När mamma levde jobbade hon som frisör. Hon hjälpte alla kunder som skulle skaffa peruk. Självklart klippte hon andra kunde också. Men hon hade ansvaret för perukerna.
I drömmen jobbade hon som frisör. Hon låg där på ett bord, helt vit och stenfrusen. Och helt plötsligt börjar hon tina, får tillbaka hudfärgen och börjar andas igen. Hon slog upp ögonen, reste sig upp och tittade på mig med ett lättnande leende. Kunde inte tro att det var sant. Jag började sakta gå fram till henne och sträckte ut mina armar mot henne. Sakta och försiktigt la jag mina armar runt hennes rygg och omfamnade henne. Kände hur jag kippade efter luft samtidigt som jag började gråta. Hon la ena sin hand på min rygg och fortsatte le mot mig. Hon sa ingenting, hon bara log. I verkligheten hade jag aldrig släppt henne men i drömmen gjorde jag det. För hon skulle hjälpa en kund. En flint man skulle ha en peruk. Och mannen var förståndshandikappad. Hon sa åt honom att hon kunde hjälpa till. Och medans hon stod där och pratade med mannen så gick jag sakta fram till henne igen. Tårarna började rinna igen. Och så fort jag lagt mina armar runt hennes rygg igen så grät jag som ett litet barn. Men helt plötsligt blev mamma nervös och sprang bort i korridoren med mannen efter dig. Sedan vände hon hastigt om och mannen också. Dom började springa tillbaka åt mitt håll och mannen hade ett litet försprång. Mamma skrek, Nej! Jag skrek tillbaka, Spring Mamma! Vid det här laget förstod jag att om inte mamma hinner tillbaka före mannen fryser hon till is och blir vit igen. Mannen hann före och mamma föll ihop och blev vit och frös till is. Jag stod bara framför hennes orörliga kropp och skrek. Sedan väcktes jag av ett ryck.
Ur boken Livet utan min mamma, 27/10 - 2009
Älskade mamma.
Kommentarer
Postat av: janina
<3
Postat av: MALINHE - FOTOBLOGGEN!
HEJ! :D
vad ska du göra ikv då? ♥
Trackback
