Alla kan känna den smärta jag kände igårkväll. Alla kan känna att livet är meningslöst ibland. Tyvärr så kommer varje människa uppleva det.

Men att känna det varje dag är en helt annan sak. Har jag tur så slipper jag känna det en eller två dagar. Men det händer inte ofta. Och det är som MammaMelissa skrev till mig. Man måste låta sig känna all smärta och negativitet ibland också. Sitta och fundera varför man just mår som man gör i det ögonblicket. Förbannad, deppig, svartsjuk, ledsen, misslyckad. Ja, just dom känslorna man känner. Och stanna där, fundera på vad det är vad jag behöver.
"Just nu vill jag gråta och ingenting annat." Gör det då, gråt för allt vad du är värd och släpp ut det. Släpp ut ilskan dom kokar under locket, släpp ut svartsjukan som brinner i dig. Bara gråt och släpp ut det. Eller, "Just nu vill jag ha min pojkvän, min kompis, min pappa." Det är olika från person till person. Men stanna, känn efter vad som gör dig ledsen, känn efter vad du behöver just då och ta för dig av det du vill ha. Om just den eller det inte finns där, så gråt iallafall. Det är något som hjälper för mig, att släppa ut allting. Skrik om du måste.

Själv har jag mycket ilska inom mig. Av minsta lilla kan jag fräsa eller blir förbannad. Då är det nyttigt att gråta. Och varför inte köpa en boxningskudde att slå på. Slå ut sin ilska. Själv har jag mina trummor. Men tyvärr så används dom inte så ofta som dom borde göras. Något som jag funderar på att börja göra. Bara slå, slå och slå ut min ilska så att den inte går ut över fel personer. För det gör den tyvärr ibland.

Som jag skrev i det här inlägget. Jag är förbannad för att jag ständigt blir påmind om denna smärtsamma sorg. Blir förbannad för att den ständig knivhugger mig i hjärtat varje dag. Jag blir förbannad för att jag ständigt går och bär på en saknad tung som flera ton stenar på axlarna. Jag blir förbannad för att jag varje dag måste acceptera att min mamma inte kommer tillbaka. Jag är så fruktansvärt förbannad för att just min mamma skulle dö. Jag är förbannad för att just mitt liv skulle bli så smärtsam och meningslös.

Känn, gråt, släpp ut det.