Old pics by daddy.
Jag sitter och tittar på alla gamla och nya foton min pappa har tagit genom åren. Så jag tänkte lägga upp några nu.
Jag och Andreas på balen på högstadiet.
Jag 14, och Andreas 16.
Min konfirmation.
Jag och Andreas på kräftfisket -08.
Jag bakom trummorna, skolavslutningen -08.
Jag och Andreas klär julgranen -07.
Pappa har alltid en tendes att få mig att skratta när jag egentligen
vill vara allvarlig och se normal ut. Här lyckades han ännu en gång.
Sommaren -09.
Och här har vi självaste farsgubben. Min Pappa.
Gammal teckning.
Detta är en teckning jag ritade när jag var 13 år gammal. Ritade den utan att kolla på ett foto. Den är inte världens snyggaste. Men när jag var 13 år tyckte jag den blev väldigt fin.
Den ska föreställa min mamma.
Den ska föreställa min mamma.
So close, no matter how far.
Denna kväll kommer innehålla en massa mys med älsklingen. Det blir gomiddag, fläskfilé, MUMS! Och senare ska vi fara och köpa godis. Senare kanske smutta på lite alkohol. En mysig lördag helt enkelt. Och det behöver jag.
Igår var vi hos Andreas och mös i soffan framför Mumien - återkomsten. Jag älskar Egypten så Mumien-filmerna uppskattas verkligen av mig.
Åh, nu doftar hela huset av gomat. Det kurrar i magen!
Hoppas ni också får en mysig lördagkväll.
Igår var vi hos Andreas och mös i soffan framför Mumien - återkomsten. Jag älskar Egypten så Mumien-filmerna uppskattas verkligen av mig.
Åh, nu doftar hela huset av gomat. Det kurrar i magen!
Hoppas ni också får en mysig lördagkväll.
Fjärde brevet.
Hej mamma.
Idag är det inte alls bra. Du vet Tomas, Jessicas pappa? Han har dött idag. Han hade cancer och det visste inte änns jag om. Det känns jätte tråkigt. Har han kanske kommit upp till dig och Jessica? Om han är där så hälsa honom från mig.
Skola, skola, skola. Det är allt jag har i skallen hela tiden. Plus allt annat jobbigt. Jag är så pissless på skolan att jag bara vill ligga och sova bort alla dagar så att dom flyger förbi så att jag får ta studenten. Jag orkar inte med allt. Jag är så himla trött när jag kommer hem från skolan att jag skulle kunna lägga mig och sova i två dygn. Jag skulle inte änns vara utvilad efter det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ja, mamma, snart fyller jag 18 år. Önskar du kunde vara här den dagen. Att fylla 18 är en speciell dag för alla. Och när jag fyllt 18 ska jag göra min första tatuering. Jag undrar vad du tycker om det. Men den kommer ju symbolisera hur mycket jag tänker på dig. Så jag tror du nog accepterar det. Eller vad skulle du kunnat göra egentligen, jag är ju 18 när jag gör den, haha. Och sedan till sommaren ska jag tatuera in dig på min rygg med vingar. Den tatueringen kommer verkligen vara speciell för mig. Det symboliserar att du är min skyddsängel och att du alltid finns inom mig.
För övrigt så känns allt väldigt jobbigt nu för tiden. Jag minns inte sist jag hade en äkta glad stund. Jag har blivit en bra skådespelare förstår du. Kan ge falska leenden som verkar äkta. Men ibland kan jag inte änns vara skådespelare för att jag mår så himla dåligt. Jag saknar dig så himla mycket. Det är så orättvist. Jag är så arg för att just jag skulle få förlora min mamma, få förlora dig. Jag vill ha dig tillbaka. Jag vill ha din närhet.
Jag saknar dig så mycket att hela min kropp värker av smärta dag ut och dag in. Jag behöver dig.
Jag älskar dig, mamma.
Du är så vacker mamma.
R.I.P
Idag har en vän till familjen dött. Han var min bildlärare i tre år på högstadiet. Hans dotter dog i samma olycka som min mamma. Han har varit barnvakt åt mig när jag var liten. Och idag somnade han in. Det känns väldigt tråkigt. Vet inte riktigt hur jag ska känna. Det är bara oerhört tråkigt att han gått bort.
Rest in Peace, Tomas.
Rest in Peace, Tomas.
Uppe på hög nivå.
Jag har aldrig skakat så mycket i mitt liv som jag gjort idag. På idrotten skulle vi ha höga äventyrsbanan. ÅTTA METER UPP I LUFTEN. Det såg inte så farligt ut när dom första i klassen gick upp för den lilla stegen. Men sen var det min tur. Jag var så spänd i hela kroppen när jag skulle klättra upp att jag fick sendrag i foten. Så där staratde paniken. Väl uppe var det låååångt ner till marken. Men det kändes skönt att ha en lärare där uppe som kunde säkra fast en. Och där stod jag och skulle gå över en smal stock till en annan plattform. Jag skakade som en nyfödd gnu som ska lära sig gå. Jag försökte slappna av genom att andas. Men det gick tamefan inte. Jag sa åt mig själv på skarpen: NU FELICIA SKÄRPER DU DIG OCH GÅR ÖVER STOCKEN. Och det gjorde jag. Puh vilken handsvett jag hade. Väl på den andra plattformen fick jag börja om från början, för nu skakade jag mycket mer. Mina klasskompisar tyckte synd om mig för att jag stod och skakade så mycket. Dom peppade mig och jag tog mig i kragen. Började nynna en låt i huvudet och så gick jag över till nästa plattform. Och sen till nästa, och sen till nästa. Sen tyckte jag att jag hade gjort bra ifrån mig så jag ville ner. Jag tog en av banorna iaf. Jag känner mig stolt över mig själv. Den lättaste. Men gud vilken lättnad det var att komma ner på fast mark igen.
Ursäkta dom dåliga bilderna, men dom är tagna med min mobil.
Modiga Marléne. Hon har värre höjdskräck än mig men hon tog sig ann samma bana som mig. Så vi kan vara väldigt stolta över varandra! Tummen upp för oss Marléne!
Anna.H tittar ner på mig när jag precis kommit ner.
Sedan tog hon sig ann dom äckliga plankerna som man svajar så fruktansvärt i. (Jag vågade mig absolut inte på dom.)
Janina har kommit ner efter mig och står också och tar kort. ;)
Anna.A står och visar peace åt mig. Haha.
Sedan tog hon sig ann den gungiga stocken.
Vilken adrenalin kick man fick. Kanske därför jag skakade så mycket.
Nu, KEBAB! :)
Ursäkta dom dåliga bilderna, men dom är tagna med min mobil.
Modiga Marléne. Hon har värre höjdskräck än mig men hon tog sig ann samma bana som mig. Så vi kan vara väldigt stolta över varandra! Tummen upp för oss Marléne!
Anna.H tittar ner på mig när jag precis kommit ner.
Sedan tog hon sig ann dom äckliga plankerna som man svajar så fruktansvärt i. (Jag vågade mig absolut inte på dom.)
Janina har kommit ner efter mig och står också och tar kort. ;)
Anna.A står och visar peace åt mig. Haha.
Sedan tog hon sig ann den gungiga stocken.
Vilken adrenalin kick man fick. Kanske därför jag skakade så mycket.
Nu, KEBAB! :)
Storm i norrland.
Idag är det storm. Bokstavligt talat. Jag sov hos Andreas inatt och han for iväg vid halv 7 imorse. Själv steg jag upp efter 8 för att jag hade sovmorgon. Jag gjorde mig klar. Sen tittade jag ut genom förstret. NO WAY, tänkte jag. Snön yrde så att väggarna på huset skrek. Jag har aldrig i mitt liv sett det blåsa så mycket, med blotta ögat förståss. Så jag smsade min metor och sa att jag inte tog mig till bussen på grund av vädret, att jag skulle vänta och se om det blev bättre, och blev de det så skulle jag höra av mig. Jag vägrade helt enkelt gå ut. Jag skulle blåsa bort som en vante.
Så jag väntade till klockan 11 då nästa buss skulle gå. Men då hade vädret blivit ännu värre! Jag smsade min mentor ännu en gång att jag inte alls skulle komma till skolan, för att vädret var som det var. Jag ville inte gå 700 meter till bussen i det här vädret. Så hela dagen har jag suttit hos Andreas alldelens själv. Läst bok, sett på dom kanaler det gick att se på. Sen såg jag film. Och sedan kom äntligen Andreas hem. Han skjutsade mig till bussen och jag tog den till byn. Sedan skulle jag gå till idrottshallen där familjen var, för att kunna åka med dem de 8 kilometrarna hem. Bara dom 200 metrarna dit var en mardröm! Jag plumsade i en halvmeter snö och fick snö som stack i ansiktet. När jag kom in i sporthallen var jag anfådd, vit överallt, blöt och kall om fötterna och rosig om kinderna. INTE KUL!
Jag hoppas att det lugnat ner sig till imorgon! Jag ska iaf på skolan, för imorgon får jag skjuts till bussen.
Just nu vill jag ha sommar. Åh, härliga sommar...
Så jag väntade till klockan 11 då nästa buss skulle gå. Men då hade vädret blivit ännu värre! Jag smsade min mentor ännu en gång att jag inte alls skulle komma till skolan, för att vädret var som det var. Jag ville inte gå 700 meter till bussen i det här vädret. Så hela dagen har jag suttit hos Andreas alldelens själv. Läst bok, sett på dom kanaler det gick att se på. Sen såg jag film. Och sedan kom äntligen Andreas hem. Han skjutsade mig till bussen och jag tog den till byn. Sedan skulle jag gå till idrottshallen där familjen var, för att kunna åka med dem de 8 kilometrarna hem. Bara dom 200 metrarna dit var en mardröm! Jag plumsade i en halvmeter snö och fick snö som stack i ansiktet. När jag kom in i sporthallen var jag anfådd, vit överallt, blöt och kall om fötterna och rosig om kinderna. INTE KUL!
Jag hoppas att det lugnat ner sig till imorgon! Jag ska iaf på skolan, för imorgon får jag skjuts till bussen.
Just nu vill jag ha sommar. Åh, härliga sommar...
Välkommen!
Min besöksstatistik har flygit skyhögt! Besöksrekord så det smäller om det! Och nu när det kommit lite nya läsare till min blogg tänkte jag berätta lite om mitt liv. Eftersom att det kommit lite frågor om min mamma.
Jag heter Felicia, fyller 18 om lite mindre än en månad. Jag har en pojkvän sen snart 4 och ett halvt år tillbaka. Vi förlovade oss i augusti 2009, så nu kallar jag honom min fästman. Han heter Andreas och fyller 20 iår. Enligt mig är han den underbaraste jag vet. Han är enormt viktig för mig. Han är anledningen till att jag står här idag. Jag går andra året på Estetiska programmet i Luleå med inriktning musik. Mitt huvudinstrument är trummor.
När jag var 3 år förlorade jag min mamma. 28 maj 1995 skulle 14 personer ut på forsränning i två gummibåtar i en fors som heter Grenholmsforsen. Av dom 14 personerna är min mamma och pappa inräknade. Forsfärden gick inte som man tänkt sig. De två gummibåtarna som alla personer satt i välte och alla föll i vattnet. Under bara några minuter drunknade 8 av 14 personer. En av dom 8 personerna var min mamma. Och bland dom andra som drunknade var min mammas och pappas kompisar. Min pappa var bara några sekunder, om änns det, från att dö. Men med nöd och näppe tog han sig upp från vattnet för att sen skaffa hjälp. Men min mamma gick inte att rädda. Min mamma dog på morsdag.
Jag har växt upp med min pappa och blivit en så kallad "pappas flicka". Jag älskar min pappa och jag är tacksam varje dag att jag har honom kvar i livet.
Hur ser mitt liv ut idag? Pappa ska gifta sig med min lådsasmamma som varit i mitt liv i 14 år nu. Jag har två halvsyskon. En halvbror och en halvsyster. Jag har en hund, en finsk spets, som heter Sessan som jag älskar väldigt mycket. Det mesta av min energi går åt att klara mig igenom varje dag med nöd och näppe. Jag tillbringar så mycket tid som möjligt med min fästman för att han får mig att må bra. Min kompisar betyder också väldigt mycket för mig. Jag har gått hos olika psykologer av och till i lite över 4 år. Idag pratar jag med en psykolog som jag tycker väldigt mycket om och trivs med henne. Jag tar ett litet steg ut från smärtan varje gång jag varit hos henne. Dock är det vääldigt småa steg, men det är alltid något. Jag går dit med min pappa för att bygga upp våran far-och-dotter relation och samtidigt få prata om allt som är jobbigt. Jag lider också av depression, det har jag gjort i några år nu. Men varje dag kämpar jag för att få ett bättre liv, ett lyckligare liv.
Ja, i den här bloggen är jag mycket ärlig och väldigt rätt fram. Jag starade den här bloggen för mig själv, för att få skriva av mig allt som trycker i bröstet. Sen hittade en del hit som också förlorat en förälder så nu skriver jag den här bloggen av två anledningar. För att själv få ut allt som är jobbigt och för att dom som också förlorat en förälder ska få stöd i mina texter och känna igen sig. Jag är en väldigt generös person och hjälper gärna till när någon i min närhet mår dåligt. För jag hatar att se människor må dåligt. Man kan säga det som att jag inte vill att dom i min närhet ska må lika dåligt som mig.
Här kommer en länkning om en text som förklarar forsolyckan min mamma dog i lite mer.
Forsolyckan vid Grenholmsforsen 1995.
Jag hoppas ni gillar min blogg. Ni är mer än välkommna.
Jag heter Felicia, fyller 18 om lite mindre än en månad. Jag har en pojkvän sen snart 4 och ett halvt år tillbaka. Vi förlovade oss i augusti 2009, så nu kallar jag honom min fästman. Han heter Andreas och fyller 20 iår. Enligt mig är han den underbaraste jag vet. Han är enormt viktig för mig. Han är anledningen till att jag står här idag. Jag går andra året på Estetiska programmet i Luleå med inriktning musik. Mitt huvudinstrument är trummor.
När jag var 3 år förlorade jag min mamma. 28 maj 1995 skulle 14 personer ut på forsränning i två gummibåtar i en fors som heter Grenholmsforsen. Av dom 14 personerna är min mamma och pappa inräknade. Forsfärden gick inte som man tänkt sig. De två gummibåtarna som alla personer satt i välte och alla föll i vattnet. Under bara några minuter drunknade 8 av 14 personer. En av dom 8 personerna var min mamma. Och bland dom andra som drunknade var min mammas och pappas kompisar. Min pappa var bara några sekunder, om änns det, från att dö. Men med nöd och näppe tog han sig upp från vattnet för att sen skaffa hjälp. Men min mamma gick inte att rädda. Min mamma dog på morsdag.
Jag har växt upp med min pappa och blivit en så kallad "pappas flicka". Jag älskar min pappa och jag är tacksam varje dag att jag har honom kvar i livet.
Hur ser mitt liv ut idag? Pappa ska gifta sig med min lådsasmamma som varit i mitt liv i 14 år nu. Jag har två halvsyskon. En halvbror och en halvsyster. Jag har en hund, en finsk spets, som heter Sessan som jag älskar väldigt mycket. Det mesta av min energi går åt att klara mig igenom varje dag med nöd och näppe. Jag tillbringar så mycket tid som möjligt med min fästman för att han får mig att må bra. Min kompisar betyder också väldigt mycket för mig. Jag har gått hos olika psykologer av och till i lite över 4 år. Idag pratar jag med en psykolog som jag tycker väldigt mycket om och trivs med henne. Jag tar ett litet steg ut från smärtan varje gång jag varit hos henne. Dock är det vääldigt småa steg, men det är alltid något. Jag går dit med min pappa för att bygga upp våran far-och-dotter relation och samtidigt få prata om allt som är jobbigt. Jag lider också av depression, det har jag gjort i några år nu. Men varje dag kämpar jag för att få ett bättre liv, ett lyckligare liv.
Ja, i den här bloggen är jag mycket ärlig och väldigt rätt fram. Jag starade den här bloggen för mig själv, för att få skriva av mig allt som trycker i bröstet. Sen hittade en del hit som också förlorat en förälder så nu skriver jag den här bloggen av två anledningar. För att själv få ut allt som är jobbigt och för att dom som också förlorat en förälder ska få stöd i mina texter och känna igen sig. Jag är en väldigt generös person och hjälper gärna till när någon i min närhet mår dåligt. För jag hatar att se människor må dåligt. Man kan säga det som att jag inte vill att dom i min närhet ska må lika dåligt som mig.
Här kommer en länkning om en text som förklarar forsolyckan min mamma dog i lite mer.
Forsolyckan vid Grenholmsforsen 1995.
Jag hoppas ni gillar min blogg. Ni är mer än välkommna.
Hoppla!
Hoppsan. Här blev man länkad på Em's blogg. En 16 åring mamma till två små tvillingar. En fantastisk blogg som jag följt från dess början. Eftersom att det är en populär blogg och hon hade en sorts tävling om att man skulle länka ett inlägg från sin blogg som betyder mycket eller som man lagt ner mycket tid på. Så självklart slog jag till. Och TADA. Jag blev länkad! Det tackar jag mycket för. För nu verkat det som att det hittat hit lite mer personer som förlorat en förälder precis som mig och kan läsa mina inlägg och känna igen sig och få lite stöd. Vilket jag älskar att göra, hjälpa människor.
Så tack så mycket Em för att jag blev länkad. Som tack får du en länk till din blogg.
Mamma Em's Blogg.
Så tack så mycket Em för att jag blev länkad. Som tack får du en länk till din blogg.
Mamma Em's Blogg.
En ny familjemedlem till sommaren.
Det är nästan 100% säkert att det kommer en ny familjemedlem till sommaren. Om allt går som det ska. EN BEBIS!
Nej, jag är inte gravid. Nej, min lådsasmamma är inte gravid.
Utan det kommer en VALPBEBIS!
Pappas kompis ska para sin hund om någon dag, och går allt som det ska så kommer vi nog att ha en valpbebis till sommaren!
Det blir en sån här valpis! En finsk spets valpis! Och jag har redan fastnat för namnen Kyra, hihi. Vad tycker du om det namnet pappa? :)
Jag vill känna lycka.
Barn är något som jag tänker på varje dag, flera gånger. Och ja, längtan efter ett eget barn är väldigt stor.
Att må bra är också något jag tänker på varje dag, flera gånger. Och dom här tankarna krockar gärna med varandra.
Barn. Må bra. Gravid. Lycklig. = Lyckligt gravid och må bra med barn.
Ja, ett barn skulle göra min lycklig igen. För i nuläget är jag inte lycklig. Jag känner inte att jag lever ett lyckligt liv.
Du har hela livet framför dig.
Du är för ung.
Barn kostar pengar.
Barn behöver all din tid.
Osv. Osv. Osv. Osv.
Ja, jag är nuläget snart 18 år och i dagens samhälle anses det vara för ungt för att skaffa barn. Och ja, jag har ingen inkomst som kan täcka upp alla konstnader för ett barn.
Där är alla praktiska skäl till att jag inte kan skaffa barn just nu. Men dom psykiska då?
På grund av att jag fått möta många motgångar i mitt liv och fått hantera dom själv är jag idag inte 17 år i skallen, bara i utseendet. Man kan säga att jag är en 17 åring med en 23 årings huvud. Och en normal människa i 23 års åldern är väll kapabel att skaffa barn? Jag längtar efter ett barn som om jag var i 35 års åldern och inte träffat rätt man för att skaffa det med. Men jag har ju träffat rätt man som jag vill ha barn med, räknas inte det också? Jag känner inte att jag vill göra en massa saker innan jag skaffar barn. Jag har inte det behovet som många i min ålder har. Resa, jobba utomlands, festa varje helg, utbilda mig på högskola. Jag har inte det behovet.
Jag vill inte ha barn bara för att det ska fylla på mitt lyckoföråd. Jag vill ha barn för att jag är redo, som den 23 åring jag är i skallen. Jag vill även ha barn för att jag träffat den mannen jag vill ha det med. Det är bara min ålder, utbildning och ekonomi som hindrar mig.
Och ibland vill jag bara skita i dom där praktiska skälen till att jag inte kan skaffa barn i nuläget. Eller nej, varje dag vill jag det. Jag vill känna lyckoruset som kommer strömma genom min kropp när jag ser det positiva graviditetstestet. Jag vill känna lyckoruset av att känna att det växer ett liv inuti mig. Jag vill känna det där lyckoruset när mitt barn sparkar i magen. Jag vill känna det där lyckoruset när jag får upp mitt barn på magen och får se det för första gången.
Jag vill känna det där lyckoruset som jag sist kände för över 4 år sedan då jag var nykär i min nuvarande fästman. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha barn.
Att må bra är också något jag tänker på varje dag, flera gånger. Och dom här tankarna krockar gärna med varandra.
Barn. Må bra. Gravid. Lycklig. = Lyckligt gravid och må bra med barn.
Ja, ett barn skulle göra min lycklig igen. För i nuläget är jag inte lycklig. Jag känner inte att jag lever ett lyckligt liv.
Du har hela livet framför dig.
Du är för ung.
Barn kostar pengar.
Barn behöver all din tid.
Osv. Osv. Osv. Osv.
Ja, jag är nuläget snart 18 år och i dagens samhälle anses det vara för ungt för att skaffa barn. Och ja, jag har ingen inkomst som kan täcka upp alla konstnader för ett barn.
Där är alla praktiska skäl till att jag inte kan skaffa barn just nu. Men dom psykiska då?
På grund av att jag fått möta många motgångar i mitt liv och fått hantera dom själv är jag idag inte 17 år i skallen, bara i utseendet. Man kan säga att jag är en 17 åring med en 23 årings huvud. Och en normal människa i 23 års åldern är väll kapabel att skaffa barn? Jag längtar efter ett barn som om jag var i 35 års åldern och inte träffat rätt man för att skaffa det med. Men jag har ju träffat rätt man som jag vill ha barn med, räknas inte det också? Jag känner inte att jag vill göra en massa saker innan jag skaffar barn. Jag har inte det behovet som många i min ålder har. Resa, jobba utomlands, festa varje helg, utbilda mig på högskola. Jag har inte det behovet.
Jag vill inte ha barn bara för att det ska fylla på mitt lyckoföråd. Jag vill ha barn för att jag är redo, som den 23 åring jag är i skallen. Jag vill även ha barn för att jag träffat den mannen jag vill ha det med. Det är bara min ålder, utbildning och ekonomi som hindrar mig.
Och ibland vill jag bara skita i dom där praktiska skälen till att jag inte kan skaffa barn i nuläget. Eller nej, varje dag vill jag det. Jag vill känna lyckoruset som kommer strömma genom min kropp när jag ser det positiva graviditetstestet. Jag vill känna lyckoruset av att känna att det växer ett liv inuti mig. Jag vill känna det där lyckoruset när mitt barn sparkar i magen. Jag vill känna det där lyckoruset när jag får upp mitt barn på magen och får se det för första gången.
Jag vill känna det där lyckoruset som jag sist kände för över 4 år sedan då jag var nykär i min nuvarande fästman. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha barn.
Här ligger jag i mammas mage. Och bara sex dagar efter den här
bilden får min mamma hålla mig för första gången. Bilden är från min
video när jag var liten. Detta är det första som syns när jag trycker på play.
Are we all lost like you?
Helgen har bestått av massa mys med min älskling. <3
Imorgon är det måndag igen. Låt veckorna gå fort nu så att det snart blir min födelsedag! Längtar som en gnuuuuu!
Annars då? Nja kan man väll säga. Just nu är det så där att man inte kan beskriva hur man känner sig. Man känner sig kall och tom men samtidigt full av dyngd i sig som man inte vet hur man ska kunna släppa ut. Det snurrar ganska mycket också.
Men nu är det väldigt sent. Slänger in en låt som jag fastnat för och så säger jag gonatt.
Imorgon är det måndag igen. Låt veckorna gå fort nu så att det snart blir min födelsedag! Längtar som en gnuuuuu!
Annars då? Nja kan man väll säga. Just nu är det så där att man inte kan beskriva hur man känner sig. Man känner sig kall och tom men samtidigt full av dyngd i sig som man inte vet hur man ska kunna släppa ut. Det snurrar ganska mycket också.
Men nu är det väldigt sent. Slänger in en låt som jag fastnat för och så säger jag gonatt.
Kunde inte låta bli att undra.
Jag pratade med min kära kompis Oskar idag på bussen hem. Vi pratade om allt möjligt och sen kom vi in på min tatuering jag ska göra på armleden. Jag berättade också att jag ska göra ett porträtt på mamma med vingar på ryggen. Och då sa han något som jag faktiskt inte tänkt på om jag ska vara ärlig.
"Men tänk då när du blir äldre, du kommer ju praktiskt taget se ut som henne då." sa han med ett brett flin.
"Ja, tänk vad personer ska undra varför jag tatuerat ett porträtt på mig själv på ryggen när dom inte vet om min historia."
Och vi skrattade båda åt detta.
Men sen slog det mig. Kommer jag se ut som min mamma när jag blir äldre? Kommer likheterna vara mycket mer då?
Jag vet inte, det får framtiden bestämma. Men jag kunde inte låta bli att undra om jag kommer vara mer lik mamma när jag blir äldre.
"Men tänk då när du blir äldre, du kommer ju praktiskt taget se ut som henne då." sa han med ett brett flin.
"Ja, tänk vad personer ska undra varför jag tatuerat ett porträtt på mig själv på ryggen när dom inte vet om min historia."
Och vi skrattade båda åt detta.
Men sen slog det mig. Kommer jag se ut som min mamma när jag blir äldre? Kommer likheterna vara mycket mer då?
Jag vet inte, det får framtiden bestämma. Men jag kunde inte låta bli att undra om jag kommer vara mer lik mamma när jag blir äldre.
En gammal gooding.
Anberlin - The Feel Good Drag
Die.
You're killing me.
New haircut.
Igår klippte jag mig. Något som verkligen behövdes. Kan säga att det var ett tag sedan jag klippte mig. Låt oss säga typ sex månader sedan, he he he. Men jag tänker aldrig på att klippa mig. Jag tycker om mitt självfall att jag inte tänker på att topparna blir väldigt slitna efter ett tag. Mitt hår behövs inte klippas var 8 vecka som det sägs behövas. Jag använder mycket sällan produkter i mitt hår och jag plattar det sällan. Jag plattar eller lockar mitt hår när det är något speciellt jag ska på. Annars låter jag mitt hår självtorka och låta mitt självfall komma fram. Men på den senaste tiden har jag märkt att det bara gör ondare och ondare att borsta håret för att det blir nöttare och nöttare. Så jag satt ner foten och bestämde mig för att klippa bort det nötta.
Jag trodde ju att det skulle bli som det alltid blir, att jag får klippa bort minst en decimeter för att det är så nött. Men nej, inte den här gången och det är jag väldigt tacksam för. Jag som sparar och sparar men när jag så sällan klipper mig hinner det bli så nött att jag måste klippa av flera centimeter. Och när jag hade slingad underhåret trodde jag verkligen att jag skulle få klippa av mycket. Men frisören tog kanske 4 centimeter. Och jag är så glad. För jag kan inte se en sån stor skillad på längden som jag alltid gör efter jag klippt mig.
Jag trodde ju att det skulle bli som det alltid blir, att jag får klippa bort minst en decimeter för att det är så nött. Men nej, inte den här gången och det är jag väldigt tacksam för. Jag som sparar och sparar men när jag så sällan klipper mig hinner det bli så nött att jag måste klippa av flera centimeter. Och när jag hade slingad underhåret trodde jag verkligen att jag skulle få klippa av mycket. Men frisören tog kanske 4 centimeter. Och jag är så glad. För jag kan inte se en sån stor skillad på längden som jag alltid gör efter jag klippt mig.
Före
Efter
tjugondejanuaritvåtusentio.
Idag är det den 20:e. Vilket betyder att det är min och Andreas dag. Idag har vi varit tillsammans i 4 år & 5 månader och vi har även varit förlovade i 5 månader. Grattis till oss. <3
Älskar dig snutten min. Mer än du anar. <3
Svammelfiiiia.
Jag är i sån extas över att få tatuera mig att jag svamlar så mycket. Blommorna på revbenen får vänta ett tag. För jag vet inte om jag kommer att ångra den tatueringen. Så jag ska göra det jag tänkte från början. Ja, jag har inte nämnt det förståss. Tatueringen på mamma får fortfarande vänta tills sommaren/hösten när Peppe på Left Hand Tattoo har tid, för just den tatueringen vill jag ska bli bra när den betyder så mycket.
Men...igår var jag och beställde en tatueringstid! Det blir texten "You are always on my mind" på armen. Dem som känner mig vet att jag ÄLSKAR Elvis Presley så jag tog titeln på en utav hans alla kända låtar och satt dit are istället för were för att tatueringen ska betyda lite mer än just min kärlek till Elvis. Den ska också representera hur ofta jag saknar och längtar efter min mamma. Och förlåt kära vänner som jag lovat ska få följa med mig när jag ska tatuera mig. Men jag vill ha min pappa med mig. Och nu har jag sagt till honom att han ska få följa med när jag ska göra tatueringen. Det kommer som sagt bli min födelsedagspresent och det är han som betalar den. (lät det som) Och för att jag just vill ha honom med mig, det känns bäst för mig. Så kära vänner, vi kan gärna träffas efteråt när jag gjort tatueringen så att jag inte får ha allt för dåligt samvete. Peace? (A)
Och medans jag beställde en tatueringstid så bokade jag en annan tid också. Det hemliga jag ska göra som bara vissa vet om. Fortfarande nyfikna? Haha.
Men...igår var jag och beställde en tatueringstid! Det blir texten "You are always on my mind" på armen. Dem som känner mig vet att jag ÄLSKAR Elvis Presley så jag tog titeln på en utav hans alla kända låtar och satt dit are istället för were för att tatueringen ska betyda lite mer än just min kärlek till Elvis. Den ska också representera hur ofta jag saknar och längtar efter min mamma. Och förlåt kära vänner som jag lovat ska få följa med mig när jag ska tatuera mig. Men jag vill ha min pappa med mig. Och nu har jag sagt till honom att han ska få följa med när jag ska göra tatueringen. Det kommer som sagt bli min födelsedagspresent och det är han som betalar den. (lät det som) Och för att jag just vill ha honom med mig, det känns bäst för mig. Så kära vänner, vi kan gärna träffas efteråt när jag gjort tatueringen så att jag inte får ha allt för dåligt samvete. Peace? (A)
Och medans jag beställde en tatueringstid så bokade jag en annan tid också. Det hemliga jag ska göra som bara vissa vet om. Fortfarande nyfikna? Haha.
Denna text ska jag ha på armen. Förutom mammas födelse-och-dödsdatum.
Här har min kära kompis Anna.A ritat på min arm i ettan.
Min tatuering kommer inte att vara i denna stil,
alltså inte old english som typsnittet heter.
Jag bad min tatuerare att ha en skrivstilsacktig stil och att han fick leka med den.
Det blir säkert jätte bra, de kan ju det dom gör så.
4/3, då blir det smärta, då kommer min tatuering att sitta på mig föralltid.
Nööööjd.
Nu blir det så. Tatueringen på mamma blir av till hösten. Men jag ska stilla min hunger ändå. Jag ska göra en tatuering på revbenen. Aj aj aj. Men det är de värt, kommer bli skeeeeetfint! Jag ska bara hitta rätt blomma. Lila såklart. Höhö. Längtar! Blir nog att beställa tatueringstid i veckan. Yey!
Det lutar nog mot denna blomma. En orkide.
Snart är jag myndig.
En underbar helg är över. Idag var jag och Andreas och såg på Sherlock Holmes. Den var mycket bra!
Min födelsedag börjar att närma sig sakta med säkert. Och nu har jag börjat tänka på min tatuering igen. Jag fick ett råd från en vän att jag skulle fara till Piteå där dom är väldigt bra på porträtt. Och DAMN vad otroliga porträtt tatueringar dom gjort där på Left Hand Tattoo. Men tyvärr så har dom bokningstopp till juni. JOY! :( Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det bästa är ju att vänta till hösten och gå dit för att få den riktigt bra. Men jag vill ju ha den nu! Jag ska fundera på det lite till. Men för att stilla min hunger efter att få göra en tatuering ska jag komma på en liten tatuering som kommer betyda mycket den med. Och så ska jag ju göra en annan sak när jag fyllt 18. Men det skriver jag inte föränns jag har gjort det. För att överraska pappsen och alla andra som inte vet något. Haha. Nu blev ni allt nyfikna!
Åh vad jag längtar till min födelsedag nu...
Min födelsedag börjar att närma sig sakta med säkert. Och nu har jag börjat tänka på min tatuering igen. Jag fick ett råd från en vän att jag skulle fara till Piteå där dom är väldigt bra på porträtt. Och DAMN vad otroliga porträtt tatueringar dom gjort där på Left Hand Tattoo. Men tyvärr så har dom bokningstopp till juni. JOY! :( Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det bästa är ju att vänta till hösten och gå dit för att få den riktigt bra. Men jag vill ju ha den nu! Jag ska fundera på det lite till. Men för att stilla min hunger efter att få göra en tatuering ska jag komma på en liten tatuering som kommer betyda mycket den med. Och så ska jag ju göra en annan sak när jag fyllt 18. Men det skriver jag inte föränns jag har gjort det. För att överraska pappsen och alla andra som inte vet något. Haha. Nu blev ni allt nyfikna!
Åh vad jag längtar till min födelsedag nu...
En kladd på hur jag vill ha min tatuering.
Jag har nu även bestämt att den ska ligga på mitten på övre ryggen mellan axlarna.
På bra humör idag. Än så länge.
Äntligen är det fredag! Dagen har varit ganska bra idag faktiskt. Jag har äntligen fått byta NK B lärare, min förra sög b*lle. Och nu har jag min lärare som jag hade i NK A kursen. Och på hennes lektion idag lös man bara. Man fattade allt som hon förklarade och hon sken som en sol som man bara njöt av. TUMMEN UPP! Och jag fick beröm av min trumlärare idag att jag var väldigt duktig och att jag gjorde bra ifrån mig. Tackar tackar.
Just nu ligger Andreas med huvudet i mitt knä och sover som ett litet barn. Har aldrig hört honom sova så här tyst och sett honom så stilla. Sötnoooooos. <3
Ikväll blir det tacos och en massa mys! Det behöver jag verkligen.
Vad händer en fredag kväll som denna för er? :)
Ja, jag är på ganska bra humör idag. Like it. :)
Just nu ligger Andreas med huvudet i mitt knä och sover som ett litet barn. Har aldrig hört honom sova så här tyst och sett honom så stilla. Sötnoooooos. <3
Ikväll blir det tacos och en massa mys! Det behöver jag verkligen.
Vad händer en fredag kväll som denna för er? :)
Ja, jag är på ganska bra humör idag. Like it. :)
Du var, du är och kommer alltid att vara min sömntuta.
Älskar dig. <3
Stolt.
Torsdag. Värsta dagen på skolan är överklarad. Och jag lever fortfarande. Och imorgon är det fredag. TUMMEN UPP!
Idag har jag gjort något ovanligt. Jag har suttit bakom trummorna och drämt till dom som bara dem. Spelat i hela 40 minuter. Jag är väldigt stolt över mig själv som tog orken till att göra det en sån här jobbig dag som suger åt sig energi. Sen måste jag säga att jag också är stolt över mig själv att jag inser att jag har en jävla talang när det gäller taktkänsla. Det går så bra att träna hemma. Kan sitta bara några sekunder med någon ny rytm och jag kan den direkt, fast än jag aldrig spelet den förut. Och det är tack vare min talang som jag fått MVG i trummor kurs A. Hoppas att jag får det i B kursen också, skulle göra mig jätte glad. Det är också ganska bra att jag knappt rör mina trummor hemma men ändå är så bra på min trumlektion, haha. Jag är stolt över mig själv som kan säga så här till mig själv. Att jag är duktig och att jag har talang.
Vad det gäller mina andra talanger tror jag faktiskt att jag ska ta tag i ritningen också. Ritade väldigt mycket som tolv åring. Kanske ska lägga upp någon bild jag ritat framöver. Jag är inte världsbäst på att rita, men jag är inte dålig heller.
Som sagt, taktkänslan har jag ärvt från pappa och rittekningen har jag ärvt av mamma. :)
Idag har jag gjort något ovanligt. Jag har suttit bakom trummorna och drämt till dom som bara dem. Spelat i hela 40 minuter. Jag är väldigt stolt över mig själv som tog orken till att göra det en sån här jobbig dag som suger åt sig energi. Sen måste jag säga att jag också är stolt över mig själv att jag inser att jag har en jävla talang när det gäller taktkänsla. Det går så bra att träna hemma. Kan sitta bara några sekunder med någon ny rytm och jag kan den direkt, fast än jag aldrig spelet den förut. Och det är tack vare min talang som jag fått MVG i trummor kurs A. Hoppas att jag får det i B kursen också, skulle göra mig jätte glad. Det är också ganska bra att jag knappt rör mina trummor hemma men ändå är så bra på min trumlektion, haha. Jag är stolt över mig själv som kan säga så här till mig själv. Att jag är duktig och att jag har talang.
Vad det gäller mina andra talanger tror jag faktiskt att jag ska ta tag i ritningen också. Ritade väldigt mycket som tolv åring. Kanske ska lägga upp någon bild jag ritat framöver. Jag är inte världsbäst på att rita, men jag är inte dålig heller.
Som sagt, taktkänslan har jag ärvt från pappa och rittekningen har jag ärvt av mamma. :)
Här är en kladd jag ritat på mig och Andreas.
Och här är orginalbilden.
Gonatt!
Det är joy att leva...
Skolan är i full gång. Min hjärna har fått börja jobba på heltid igen. Vilket slukar energi från mig. Jag är nu lika trött, sliten och deppad som jag var innan vi fick lov. Härligt. Båda tummarna upp.....
Och imorgon är det torsdag, den jobbigaste dagen på veckan. JOY!
Och mitt bland all denna depression så har jag shoppat lite och till och med skrattat på riktigt. Fantastiskt. Och nu är det tillbaka till botten igen.
Nä, nu vill jag självdö.
Vad skulle hjälpa nu? Jo, ett positivt graviditetstest. Men det kan man ju inte räkna med nu, nej. Så jag självdör istället.
Gonatt.
Och imorgon är det torsdag, den jobbigaste dagen på veckan. JOY!
Och mitt bland all denna depression så har jag shoppat lite och till och med skrattat på riktigt. Fantastiskt. Och nu är det tillbaka till botten igen.
Nä, nu vill jag självdö.
Vad skulle hjälpa nu? Jo, ett positivt graviditetstest. Men det kan man ju inte räkna med nu, nej. Så jag självdör istället.
Gonatt.
Visa eller uttrycka kärlek?
Kärlek är något som jag är beroende av. Inte bara av min pojkvän utan av andra runt omkring mig som jag vet älskar mig och jag dom tillbaka. Jag fick en fråga om jag tycker att man bara ska visa kärlek eller uttrycka den i ord till dom man tycker om. Till min pojkvän/fästman både visar jag och uttrycker det.
Men att uttrycka det till sina föräldrar? Det är olika för alla. Det kan också hur varje föräldrer har blivit uppfostrad. På min mammas sida både visar man och uttrycker sin kärlek för varandra. När jag är hos min mormor säger vi hela tiden att vi älskar varandra. Och det är en trygghet för mig. Medans på min pappas sida så visar man det mest bara.
Så när jag blivit uppfostrad av min pappa har inte uttrycket "Jag älskar dig" sagts så ofta. Det har mest visats. Till exempel i sammanhang när jag varit ledsen över mamma och då har pappa uttryckt att han älskar mig. Man kanske tycker att det borde ha uttrycks mycket mer med tanke på min och pappas situation, eftersom att jag är allt han har kvar från mamma. Jag vet inte om det har med att killar har svårare att uttrycka känslor eller om det är hur han är uppfostrad med meningen "Jag älskar dig".
Medans jag fått uttrycket "Jag älskar dig" ofta från mammas sida, då av tillexempel min mormor. För mig är det fortfarande lite ovant att uttrycka mig så till mina släktingar när jag mest växt upp med pappa och bara träffat mina släktingar nån gång per år. Men det är en härlig känsla att uttrycka sig så. Verkligen känna hur man känner för personen. "Jag älskar dig" är en kort och fin mening som säger mycket. Jag kan lika gärna säga, "Mormor, jag älskar dig så himla mycket, du är världens bästa mormor." Men "Jag älskar dig" är en fin liten mening som säger mycket och den berör lika mycket som den längre meningen jag vill säga till min mormor.
Så frågan om man jag bara tycker att man ska visa sin kärlek eller uttrycka den till sina föräldrar. När jag blir förälder kommer jag uttrycka till mina barn varje dag att jag älskar dem. För att jag som barn skulle vela att det var så. Och för att meningen "Jag älskar dig" är en härlig mening att få från en person man själv älskar. Så visst, jag tycker att om man älskar sina föräldrar tycker jag att man ska uttrycka sin kärlek som man visar den. Föräldrarna kommer säkert att bli glad av överraskningen av ordval till dem och man kommer säkert att få samma mening tillbaka. Känns det läskigt att säga det kan man välja ett bra tillfälle att säga det. Vid en diskution eller när man säger gonatt tillexempel.
Testa hur meningen känns i munnen och mot personen den är menad åt. Uttryck eran kärlek till varandra. Älska era föräldrar.
Var det gäller uttrycket mellan mig och min pappa så vet vi att vi älskar varandra och vi behöver inte uttrycka det för att bevisa det. Vi bara vet. En sån där speciell far-och-dotter realtion. Men visst skulle det inte sitta fel med lika "Jag älskar dig" här och där.
Men att uttrycka det till sina föräldrar? Det är olika för alla. Det kan också hur varje föräldrer har blivit uppfostrad. På min mammas sida både visar man och uttrycker sin kärlek för varandra. När jag är hos min mormor säger vi hela tiden att vi älskar varandra. Och det är en trygghet för mig. Medans på min pappas sida så visar man det mest bara.
Så när jag blivit uppfostrad av min pappa har inte uttrycket "Jag älskar dig" sagts så ofta. Det har mest visats. Till exempel i sammanhang när jag varit ledsen över mamma och då har pappa uttryckt att han älskar mig. Man kanske tycker att det borde ha uttrycks mycket mer med tanke på min och pappas situation, eftersom att jag är allt han har kvar från mamma. Jag vet inte om det har med att killar har svårare att uttrycka känslor eller om det är hur han är uppfostrad med meningen "Jag älskar dig".
Medans jag fått uttrycket "Jag älskar dig" ofta från mammas sida, då av tillexempel min mormor. För mig är det fortfarande lite ovant att uttrycka mig så till mina släktingar när jag mest växt upp med pappa och bara träffat mina släktingar nån gång per år. Men det är en härlig känsla att uttrycka sig så. Verkligen känna hur man känner för personen. "Jag älskar dig" är en kort och fin mening som säger mycket. Jag kan lika gärna säga, "Mormor, jag älskar dig så himla mycket, du är världens bästa mormor." Men "Jag älskar dig" är en fin liten mening som säger mycket och den berör lika mycket som den längre meningen jag vill säga till min mormor.
Så frågan om man jag bara tycker att man ska visa sin kärlek eller uttrycka den till sina föräldrar. När jag blir förälder kommer jag uttrycka till mina barn varje dag att jag älskar dem. För att jag som barn skulle vela att det var så. Och för att meningen "Jag älskar dig" är en härlig mening att få från en person man själv älskar. Så visst, jag tycker att om man älskar sina föräldrar tycker jag att man ska uttrycka sin kärlek som man visar den. Föräldrarna kommer säkert att bli glad av överraskningen av ordval till dem och man kommer säkert att få samma mening tillbaka. Känns det läskigt att säga det kan man välja ett bra tillfälle att säga det. Vid en diskution eller när man säger gonatt tillexempel.
Testa hur meningen känns i munnen och mot personen den är menad åt. Uttryck eran kärlek till varandra. Älska era föräldrar.
Var det gäller uttrycket mellan mig och min pappa så vet vi att vi älskar varandra och vi behöver inte uttrycka det för att bevisa det. Vi bara vet. En sån där speciell far-och-dotter realtion. Men visst skulle det inte sitta fel med lika "Jag älskar dig" här och där.
Jag älskar min pappa. Jag älskar min änglamamma.
Jag älskar mina föräldrar.
Hemskt, usch, fy, blä.
Sista dagen på lovet. Hemskt. Försökte förgäves att försöka somna tidigt igår, eller imorse. Och idag har jag förgäves försökt stiga upp tidigt. Jag har legat och snoozat sen tio imorse. Och har inte stidigt upp föränns nu. Jag är helt döööööööööööööd.
Jag vill verkligen inte tillbaka till skolan. Det känns hemskt, usch. Tillbaka till ångesten över alla förbannades läxor som bara trycker ner mig till underjorden, ända ner till Hades. Jag har inte samlat upp någon energi alls. Känns det som. Jag behöver mycket mer vila. Sisådär något år?
Nä usch, jag ryser i hela kroppen när jag tänker på skolan. Men snart kommer Andreas och vi ska ta en härlig morgondusch tillsammans, sen ska vi fara och sova hos honom. Så förhoppningsvis kommer jag på lite bättre humör, hoppas jag.
Jag vill verkligen inte tillbaka till skolan. Det känns hemskt, usch. Tillbaka till ångesten över alla förbannades läxor som bara trycker ner mig till underjorden, ända ner till Hades. Jag har inte samlat upp någon energi alls. Känns det som. Jag behöver mycket mer vila. Sisådär något år?
Nä usch, jag ryser i hela kroppen när jag tänker på skolan. Men snart kommer Andreas och vi ska ta en härlig morgondusch tillsammans, sen ska vi fara och sova hos honom. Så förhoppningsvis kommer jag på lite bättre humör, hoppas jag.
Rimligt eller orimligt?
Eftersom att jag redan förlorat en förälder är jag glad varje dag att jag har min pappa kvar i livet. Jag kunde lika gärna vara en föräldralös sjutton åring idag. Eftersom att min pappa höll på mista livet i samma olycka som min mamma miste livet i. Men nu är jag inte det. Utan jag har min pappa kvar.
Och just nu, när jag är rent utav fly förbannad på min pappa så får jag tårar i ögonen för att jag är så glad att jag fortfarande har honom kvar i livet. Jag är förbannad på honom och samtidigt glad att han är kvar i mitt liv. Låter det alls rimligt?
Jag kan inte säga att jag vet att andra barn önskar att deras mamma eller pappa vore död för att dom tycker att dom är trög, dum eller orättvis mot en. Men jag kan tänka mig att vissa barn önskat så om sina föräldrar.
Idag blev jag först förbannad på honom. Sen önskade jag det mest förbjudna i hela världen för mig, att det skulle ha varit honom och inte mamma. Sen fick jag tårar i ögonen för att jag är så glad att han fortfarande är vid liv idag. Låter det alls rimligt?
Jag tror att det är ganska normalt för barn med två föräldrar kvar i livet att önska att dom var död när dom varit trög, dum och orättvis mot en. Och för barn som mig som bara har en förälder kvar i livet så vet jag inte om det är normalt att önska att den levade föräldrer var död i stället för den döda föräldern.
Men jag är samtidigt glad att pappa fortfarande lever, ändå om jag är fly förbannad på honom.
Så jag ska fortsätta vara förbannad på honom, men jag kommer ändå vara glad att han fortfarande är kvar i livet.
För hur förbannad jag än kommer vara på honom så kommer ett dödsbud om hans död krossa mig lika mycket ändå. Så jag är glad att han lever idag.
Och just nu, när jag är rent utav fly förbannad på min pappa så får jag tårar i ögonen för att jag är så glad att jag fortfarande har honom kvar i livet. Jag är förbannad på honom och samtidigt glad att han är kvar i mitt liv. Låter det alls rimligt?
Jag kan inte säga att jag vet att andra barn önskar att deras mamma eller pappa vore död för att dom tycker att dom är trög, dum eller orättvis mot en. Men jag kan tänka mig att vissa barn önskat så om sina föräldrar.
Idag blev jag först förbannad på honom. Sen önskade jag det mest förbjudna i hela världen för mig, att det skulle ha varit honom och inte mamma. Sen fick jag tårar i ögonen för att jag är så glad att han fortfarande är vid liv idag. Låter det alls rimligt?
Jag tror att det är ganska normalt för barn med två föräldrar kvar i livet att önska att dom var död när dom varit trög, dum och orättvis mot en. Och för barn som mig som bara har en förälder kvar i livet så vet jag inte om det är normalt att önska att den levade föräldrer var död i stället för den döda föräldern.
Men jag är samtidigt glad att pappa fortfarande lever, ändå om jag är fly förbannad på honom.
Så jag ska fortsätta vara förbannad på honom, men jag kommer ändå vara glad att han fortfarande är kvar i livet.
För hur förbannad jag än kommer vara på honom så kommer ett dödsbud om hans död krossa mig lika mycket ändå. Så jag är glad att han lever idag.
Min pappa.
En lampa tändes.
I måndags tändes en lampa ovanför mitt huvud. Jag fick riktigt en sån där "AHA!" upplevelse med pekfingret upp i luften.
Jag hatar krypande saker. Särskilt spindlar. Och i flera dagar har det känts som om något krypit i håret på mig. Jag har gång på gång kliat mig eller satt upp håret.
Men i måndags tändes en lampa. Jag har ju bett mamma att ta på mig, knacka i väggen eller pilla mig i håret för att visa att hon verkligen är här. Så "AHA!", det är mamma som pillar mig i håret för att visa att hon är här.
Det kan lika gärna ha varit en kliande känsla. Eller att det är någon hårslinga som ligger åt fel håll. Ni vet när det blir så där obehagligt i hårbottnen när en hårslinga ligger åt fel hål. Eller kanske är det löss, men det tvivlar jag på. Jag går inte och kliar mig i hårbottnen 24/7 så.
Dessa alternativ verkar mest logiskt. Men jag kommer se det här som något positivt, att det är mamma som pillar mig i håret. Hon var ju trots allt en frisör och älskade att hålla på med hår. Och visst förstår jag henne om hon vill pilla i mina långa blonda lockar. Fortsätt gärna med det mamma.
Jag hatar krypande saker. Särskilt spindlar. Och i flera dagar har det känts som om något krypit i håret på mig. Jag har gång på gång kliat mig eller satt upp håret.
Men i måndags tändes en lampa. Jag har ju bett mamma att ta på mig, knacka i väggen eller pilla mig i håret för att visa att hon verkligen är här. Så "AHA!", det är mamma som pillar mig i håret för att visa att hon är här.
Det kan lika gärna ha varit en kliande känsla. Eller att det är någon hårslinga som ligger åt fel håll. Ni vet när det blir så där obehagligt i hårbottnen när en hårslinga ligger åt fel hål. Eller kanske är det löss, men det tvivlar jag på. Jag går inte och kliar mig i hårbottnen 24/7 så.
Dessa alternativ verkar mest logiskt. Men jag kommer se det här som något positivt, att det är mamma som pillar mig i håret. Hon var ju trots allt en frisör och älskade att hålla på med hår. Och visst förstår jag henne om hon vill pilla i mina långa blonda lockar. Fortsätt gärna med det mamma.
Jag förstår om mamma vill pilla i mina långa blonda lockar,
hon var ju trots allt frisör.
Tvåtusennio.
Nu gör jag som alla andra och svarar på en lista om hur år 2009 har varit. I brist på annat.
ÅRET 2009
Hur har året nollnio varit för dig? - Ganska mycket upp och ner.
Bättre än förra året? - Ja, lite bättre kanske.
Någonting du aldrig kommer glömma nollnio? - Förlovningen och när baby Alice föddes. :)
Har du flyttat under år nollnio? - Nej.
Har du hittat en ny låt som du älskar? - Oj, MÅNGA!
Isåfall vilken? - Hm, alla Beyonce låtar tex.
Har du druckit alkohol? - Japp.
Har du kysst en främling? - Haha nej.
KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit nollnio? - Den har varit underbar. :)
Har du varit kär? - Jag har och är. :)
Har du sagt jag älskar dig till någon? - Många gånger.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? - Många gånger där också.
Har du haft ett hemligt förhållande? - Anna... ;) hihi!
SORG&HÄMD.
Har någon i din närhet tagit självmord? - Nej.
Har någon i din släkt avlidit? - Nej.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? - Nej, ursäkta men jag önskar att jag gjort det.
Varit i slagsmål? - Nej.
PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? - Det har jag säkert.
Isåfall vad? - Om jag ändå kunde komma på något nu.
Har du skämt ut dig? - Det har jag säkert gjort också.
Har du ljugit för en vän? - I så fall en vit lögn, ogillar att ljuga.
Har du varit ute en hel natt? - Nej, men uppe en hel natt.
Har du blivit tagen av polisen? - Nej.
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön? - Jaaaa. :)
Har du sovit i samma säng med ngn i samma kön? - Jaa.
SKOLAN&FRITIDEN.
Vilken skola går du på? - Lärkan.
Har någon varit elak mot dig i skolan? - Ja.
Hatar du någon på din skola? - Det finns många som är väldigt irriterande, men hatar vet jag inte, finns säkert någon.
Har du gjort något framsteg? - Ja, tagit ett till steg med Andreas och förlovat oss. :)
Haft alla rätt på ett prov? - Haha, I wish.
Hur har året nollnio varit för dig? - Ganska mycket upp och ner.
Bättre än förra året? - Ja, lite bättre kanske.
Någonting du aldrig kommer glömma nollnio? - Förlovningen och när baby Alice föddes. :)
Har du flyttat under år nollnio? - Nej.
Har du hittat en ny låt som du älskar? - Oj, MÅNGA!
Isåfall vilken? - Hm, alla Beyonce låtar tex.
Har du druckit alkohol? - Japp.
Har du kysst en främling? - Haha nej.
KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit nollnio? - Den har varit underbar. :)
Har du varit kär? - Jag har och är. :)
Har du sagt jag älskar dig till någon? - Många gånger.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? - Många gånger där också.
Har du haft ett hemligt förhållande? - Anna... ;) hihi!
SORG&HÄMD.
Har någon i din närhet tagit självmord? - Nej.
Har någon i din släkt avlidit? - Nej.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? - Nej, ursäkta men jag önskar att jag gjort det.
Varit i slagsmål? - Nej.
PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? - Det har jag säkert.
Isåfall vad? - Om jag ändå kunde komma på något nu.
Har du skämt ut dig? - Det har jag säkert gjort också.
Har du ljugit för en vän? - I så fall en vit lögn, ogillar att ljuga.
Har du varit ute en hel natt? - Nej, men uppe en hel natt.
Har du blivit tagen av polisen? - Nej.
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön? - Jaaaa. :)
Har du sovit i samma säng med ngn i samma kön? - Jaa.
SKOLAN&FRITIDEN.
Vilken skola går du på? - Lärkan.
Har någon varit elak mot dig i skolan? - Ja.
Hatar du någon på din skola? - Det finns många som är väldigt irriterande, men hatar vet jag inte, finns säkert någon.
Har du gjort något framsteg? - Ja, tagit ett till steg med Andreas och förlovat oss. :)
Haft alla rätt på ett prov? - Haha, I wish.
Sådana här dagar.
Att ha en mamma fysisk är en ovana för mig. Jag är van vid att ha pappa och en lådsasmamma fysiskt. Jag kommer på mig själv ibland att tänka att jag faktiskt har en mamma. För jag är van vid att inte ha någon. Och eftersom att jag knappt känner min döda mamma personligen blir denna ovana mycket större. Och idag är en sådan dag. En sådan dag då jag kommer på mig själv att jag faktiskt har en mamma. Även om hon är död så har jag en mamma. Och vid sådana här dagar när jag inser det gör det extra ont i hjärtat. För vid sådana här dagar kommer jag på mig själv med att jag aldrig kommer få träffa min mamma igen i det här livet.
New Years Eve.
Nyår blev lyckad ändå. Mådde inte allt för dåligt på morgonen efter. Fick träffa en massa människor som man inte träffat på länge, så hela kvällen var lyckad. Tills jag kom hem, då blev det lite sämre. Men det ska jag inte gå in på. Och nej, det hade inget med spyor att göra.
Det blev ingen helbild på hur jag såg ut med min fina klänning, men här kommer lite bilder från kvällen iaf!
Jag, min älskade Caroline och söta Josefine.
En söt Josefine. Och i bakgrunden en liten Anna.
Två söta tjejer, Caroline och Josefine.
En Felicia och en Caroline!
En Felicia, med partyhatt!
Det blev ingen helbild på hur jag såg ut med min fina klänning, men här kommer lite bilder från kvällen iaf!
Jag, min älskade Caroline och söta Josefine.
En söt Josefine. Och i bakgrunden en liten Anna.
Två söta tjejer, Caroline och Josefine.
En Felicia och en Caroline!
En Felicia, med partyhatt!
