Idag när jag var påväg hem fick jag den där känslan i kroppen som jag får ganska ofta.

Jag satt i bussen och tänkte faktiskt inte på något särskilt. Sen kom den där känslan som jag känner allt för väl. Smärta.

Min mamma är vacker. Min mamma är den vackraste kvinnan som gått på denna jord. Min mammas fina hår. Min mammas fina ansikte. Jag saknar mamma. Tänk om mamma vore här. Tänk om hon satt här bredvid mig här i bussen. Jag skulle gråta som ett litet barn om hon satt bredvid mig här i bussen. Jag vill ha min mamma här.

Smärta. Jag vill försvinna. Det gör för ont.

Alltid ska smärtan komma helt plötsligt och oförberett.

Jag saknar min mamma.