Jag glömde totalt bort att jag skulle till min kompis idag, Fiia som fått en liten flicka den 7 december. Och jag hade ingen skjuts dit, så i all hast ringde jag min kusin och han hämtade mig och skjutsade ner mig till byn där jag mötte upp mina andra kompisar för att sen fara till Fiia.

Och jag smälte på en gång. Där låg hon, lilla Alice. Världens sötaste lilla flicka, helt underbar. Går inte att beskriva. Ställe mig och tittade på henne, och jag visste inte vars jag skulle ta vägen. "Hur känns det Fellan? ;)" sa min kompis Sandra. "Jag skakar i hela kroppen!" svarade jag henne. Hela jag skakade och jag spände mig för att det inte skulle bli allt för mycket. Jag skakade för att jag inte visste vad jag skulle göra av med alla känslor.
"Vill du hålla i henne?" frågde min Sandra som då höll i Alice.
"Jag vet inte, jag kommer börja gråta..." svarade jag henne.
"Nej, Fellan, jag vet att du vill, kom och sätt dig här så ska du få hålla i henne"

Och jag satte mig och tog emot henne. Det kändes så rätt att hålla i henne. Och efter ett tag så tittade hon på mig och jag smälte totalt. Men jag höll inne tårarna. Dom ville ut med jag vägrade. Något som jag kommer få betala för senare, då bara minsta lilla komma göra mig ledsen. Jag satt iaf och höll i den lilla prinsessan ett bra tag. Ville inte släppa taget om henne. Sa att jag ville ta med henne hem, såklart. Tillslut kom jag tillbaka till verkligheten igen, efter mycket pratande, jorrlande och grymtande läten från både mig och Alice, efter mycket pillande på fötterna, händerna och på huvudet, efter mycket snoozande så frågde jag om någon annan ville hålla i henne. Och Alice for mellan allas famnar och tillslut var det matdags för lillan så hon fick gå tillbaka till mamma Fiia.

Det går inte att beskriva mina känslor just nu. Jag är så glad, så himla glad för Fiia och Jons skull. Så glad att dom fått denna underbara lilla prinsessa in i sitt liv. Så himla glad att jag fått hålla i det lilla livet, så glad att hon fört in en massa lycka och glädje till mitt liv.

Och samtidigt gör det så ont. Längtan efter ett barn gör så himla ont. Sen for jag och familjen på 70 års kalas, och där var en kvinna som var höggravid. Gah. Jag vill så gärna ha barn, det gör ont i hela kroppen. :(

Här håller jag i lilla Alice. Känslorna är obeskrivliga.