Hallelujah för värmen.
Nu är jag åter igen hos Andreas, men jag ska hem ikväll. Nu tänkte jag gå ut och sola ett tag, det är VÄLDIGT varmt idag. Imorse vid 9 tiden var den 29 grader, i SKUGGAN. Åh härliga sommar!
He var mig en rolig katt.
Har varit på date.
Men nu ska jag lägga mig på altanen och sola! Framsidan förstås...
Bild från ettan, så små vi var!
I feel so blue and alone.
Efter snart 6 år tillsammans med min underbara Andreas, så längtar jag så mycket till att vi två ska bli tre. Jag kan inte ens sätta ord på det jag vill ha sagt. Jag har gång på gång försökt skriva av mig om det här. Jag vill kunna klara av att vänta. Jag vill också kunna klara av att leva med att inte kunna skaffa barn just nu, när jag verkligen, verkligen, verkligen vill det.
Jag letar ständigt efter tecken på att jag kan ha ett barn i magen. Jag blir ständigt skendräktig känns det som. Och det är väldigt utmattande. Hela min kropp och själ säger att det här ska hända nu, men den förstår inte varför inget händer.
Därför blir jag så fruktansvärt frusterard när jag hela tiden får höra från olika person:"Du har all tid i världen, din tid kommer, ingen idé att stressa med det där, ni har inte råd med det just nu, ni har inte det praktiska tingen man måste ha, ni är båda så unga, ni hinner med det där sen".
Ni vet inte vad som pågår i min kropp. Ni vet inte hur min hjärna funkar och hur jag tänker och känner. Ni har ingen aning om hur mycket jag älskar Andreas och hur mycket jag vill bilda en framtid med honom. Ni vet ingenting! Ni vet verkligen ingenting!
Runt omkring mig så får alla barn, hela tiden. Varje månad blir någon ny gravid känns det som. Jag glädjs åt er. Jag är enormt lycklig och stolt för eran skull. Men inuti gråter jag för ingen kan glädjas och vara stolt över mig. Jag gråter inuti för att jag är så olycklig. Och jag gråter inuti för att min kropp och själ inte reagerar som jag vill. Jag kan inte styra min egen kropp.
Sommartider, hej hej.
Just nu är jag hos Andreas, som vanligt på måndagar, haha. Imorgon ska jag till stan för att käka en mysig lunch med två Annor. Och äntligen har vändret kommit tillbaka. Så jag har även legat och stek i solen idag. Såklart bara framsidan då min rygg inte får vara i solen, blö.
Nu ska jag gå och käka middag. Sen se klart avsnittet av True Blood. Det är så spännande!
Fear is the weakness.
Man kan säga att jag inte riktigt känt igen mig själv de här senaste veckorna. Jag har känt mig som en hel annan person. Jag har känt mig kall och tom. Inte haft några känslor alls, förutom ilska. Jag har varit fruktansvärt lättretlig. Vilket är ett starkt tecken på att jag måste få ut något som känns tungt. Speciellt på mammas dödsdag då jag var i Alanya. Jag var som en robot med falska léenden. Jag vet att ilskan och sorgen ligger djupt inom mig nån stans och bara väntar på att blossa upp. Just för att jag inte släppt ut något på väldigt länge.
Det jag försöker säga är att jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen. För jag känner mig som ett vrak. Jag försöker att gå ut och gå för att jag vet att det är bra för min kropp, plus att jag vill gå ner ett och annat kilo som jag samlat på mig under studenten. Jag ska försöka berätta hur jag mår för mina nära och kära, och inte försöka vara stark och tro att jag klarar det själv. För de gör man inte, vilket jag vet mycket väl. Jag ska helt enkelt försöka ta tag i mitt liv. Men samtidigt är det så mycket att göra. Jag är helt enkelt inte lycklig just nu. Jag känner mig tom.
Jag har så mycket att göra just nu som jag bara skjuter upp. Samtidigt är det så mycket med mig själv som jag måste göra. Man kan säga att stressen inte släppt alls.
Jag har väntat så länge!
Slösat pengar.
(Ursäkta bildkvalitéen!)
Bikini - H&M
Tub-BH - BikBok
Fransk manikytkit - Cubus
Klänning - BikBok
Sneakpeak.
En bild vill ni ha förstås. Har ingen riktigt bra bild. Men här är en liten sneakpeak, när den är inplastad.
Ikväll står sträck som tema.
Tiden flyr.
Idag är det den 20:e, vilket betyder att jag och Andreas varit tillsammans i 5 år och 10 månader! Det "firar" vi med att gå på bio. Vad vi ska se har vi inte bestämt oss för ännu. Men de löser sig! Han kommer hem om lite mer än en timme. Och tills dess ska jag spela lite, hihihihi!
Grab my crotch, wear my hat low like you.
Får hoppas på de bättre.
Läkt tatuering.
Mina älskade pojkar!
Me and my brother.
Till Helena.
Hej,
Jag såg din häftiga tatuering av din mamma på Kurirens sida ikväll. Den grep tag i mig, för när jag tog studenten 1994 gjorde hon min bal-håruppsättning! Jag har också stött på din pappa mycket i Råneåskolan så allt kring forsolyckan 1995 minns jag... Kul att se att du blivit en stor tjej! Lycka till i livet och "only sky is the limit" när man tar studenten!
Jag har helt glömt bort att kommentera tillbaka. Och denna kommentar förtjänar ett eget inlägg!
Först, tusen tack för din kommentar. Det är alltid lika kul att personer som stött på eller kände min mamma, hittar hit och skriver en liten kommentar. Det värmer verkligen i hjärtat. Jag blir lika rörd varje gång! Jag var bara tvungen att visa den för en utav mina bästa kompisar, Anna.H, och lillstackarn höll på att börja gråta för att hon blev så rörd. Då slog det mig också, när jag sa: det hade varit väldigt skönt att ha min mamma här just nu så att hon kunde ha fixat min bal-håruppsättning, shit vilken lättnad att ha en mamma som frisör! Vilket återigen går tillbaka till att tänka och fundera hur det egentligen skulle ha varit att min mamma skulle ha levt idag. Något jag ständigt gör. Kanske inte så nyttigt, men jag gör det ändå.
För att gå tillbaka till kommentaren. Tack åter igen! Du fick den bästa frisören i Luleå att fixa din håruppsättning, inte illa! Vad jag fått höra så var hon eftertracktad! Jag hoppas att jag en dag bli lika bra som henne då jag också ska studera till frisörska.
En stor kram från mig!
Åter igen tant Felicia.
Och idag har hon äntligen kommit! Jag har åter igen blivit tant! Jag är tant åt Alice. Men idag kom lilla Isabell som de tänkt kalla henne, tror jag. Min kusin födde en liten (STOR) dotter idag på morgonen. 49 cm lång och 4,3 kg. En liten boll med andra ord, haha. Längtar så mycket tills jag och Andreas ska fara och hälsa på. Vi måste bara bestämma vilka dagar vi kan fara! Jag är så sjukt avis! Till råga på det har jag sett en del förlossningsprogram idag. Är jag sjuk som längtar tills jag ligger i den sängen med smärta, att jag vill det mer än någonting annat? Lite sjuk kanske, haha.
Så nu ska jag smälta maten lite och sen tvinga mig ut på en promenad! Verkligen tvinga..!
Rastlös.
Så, jag är ensam hemma, förutom min lilla vovve som sover så sött. Men, jag har astråkigt! Det jag borde göra är att städa lite i mitt rum. Men det tar jag imorgon. Har inte riktigt återhämtat mig från de tre, något berusande, tre veckorna som varit. Senare ska jag övningsköra lite, så det ser jag fram emot! Men just nu vill jag ha något att göra! Jag var faktiskt ute igår och gick 8 km, DE NI! Jag skulle kunna gå ut och gå nu. Men när man är så otränad som jag är så vill jag ta det försiktigt. Plus att jag spottade slem och hostade igår när jag gick. Så vill inte riskera att bli mer sjuk. Så idag tar jag det lugnt med min framtida träning, haha. Kanske ska till byn senare och gå en sväng med Sandra, vi får se!
Men vad ska lilla jag hitta på nu? Finns säkert inget på tv att se. Ska kolla in det när jag uppdaterat här. Nä, måste hitta på något att göra. Det var länge sedan jag var så här rastlös! Åh vad jag vill spela sök-och-finn... :(
Hittade denna bland alla mina gamla bilder på datorn, så liten man varit!
Motivation!
I kropp och själ.
Aja, hela studentveckan och studenten var den bästa man kunde få! Jag har haft så otroligt kul, går inte att beskriva med ord! Åååååh! :D Tack för alla fina presenter och maten och tårterna, är supernöjd!
Men jag kan säga att det har satts sig i kropp och själ efter tre veckors konstants supande, dock inte full varenda dag, men nästan, haha. Så jag är fortfarande väldigt sjuk. Hostat som en gnu inatt, tror jag aldrig hostat så mycket i hela mitt liv.. :S Och jag som vill ut och promenera och motionera lite för att jag känner att jag mår verkligen inte bra. Som sagt, både i kropp och själ. Kroppen har gått upp några äckliga kilon och själen är tung och mörk... :S Jag vågar inte gå ut och gå nu, sjuk i två veckor så jag är ganska less. Men så fort jag är frisk ska jag ut och gå! Och innan dess lilla Felicia, ät inte så mycket sött (är väldigt söt- och sockerberoende) och stå emot den krypande-max-jag-vill-ha-chilichees! Nä fy, blä och usch! Nu ska jag ta och hitta på något tills min älskling kommer hem om en timme.
Ingen är hetare, än en estetare.
Igår var de som sagt bal och den blev väldigt lyckad, jag är supernöjd! När man ska på studentbalen ska man ju känna sig så jävla snygg, vacker och alla de där positiva sakerna om utseendet. Men jag kände mig inte så himla speciell. Har aldrig varit intresserad av att lägga ner en massa tid över mitt utseende. Men GOSH vad många kommenterar jag fick igår om hur jävla snygg jag var osv. Man tackar! Och för att inte tala om min otroligt stiliga man, GRRRH! ;) Middagen var god men efterpartyt kunde ha varit lite bättre. ALLA DROG JUH?! Varför? :S Aja, vi dansade för fulla muggar iaf! Goda drinkar också!
Just nu sitter jag hos min fina Anna Hellgren. Ikväll ska jag sova hos henne. Men först ska Ellinor och den andra Anna komma hit för att föra lite. Sen blire Kafelino ikväll! Och hörni, satan vad varmt det är ute! Jag har suttit inne hela dagen på grund av huvudvärk och bara trott att det varit sisådär 16 grader ute. Så är de typ 30 plus och jag har missat en hel soldag...BUHU!
Aja, jag håller på att svettas ihjäl, måste inta lite mer kall cider. HEJS!
Trubbles will come and they will pass.
Vad gör jag vaken en tid som denna? Jo, jag kan inte sova. Har sovit som ett arsel inatt pga av att jag sov länge igår och för att jag hostat hela natten. Jag som trodde att jag höll på att bli frisk, som tappat rösten och allt. Men nej, nu ska jag bli snorig och hostig också. Jag har nästan fått tillbaka min röst, men nu har jag en retande slemhosta istället. Kul.
Jag skulle egentligen ha gått upp halv 8, men istället blev det 6... Jag och Andreas har sovit hos hans mor inatt. Båda har farit och jobbat. Andreas ska bara jobba till 9, men då har jag redan farit till Anna för att fixa mitt hår. Det är nämligen bal ikväll! Jag är jättenervös! Och hoppas att jag för bövelen kan gå i mina höga skor hela natten! Har laddat upp med skavsårsplåster! Var och hämtade min klänning igår som en av mammas kompisar sytt in. Den blev jättebra! Jag är bara så obekväm med den låga urrigningen, haha! Men jag kommer få bra hållning om inte annat! Nu ska jag gå i duschen och raka ben och hela tjosan! Wish me luck ikväll!
Svar på tal
Ja, Therese, de finns det. Den sattes upp när jag var 11 år ungefär, så 8 år efter olyckan. Jag var där då stenen stattes upp och på den finns alla som omkom uppskrivna. Den är precis utanför Gunnarsbykyrka. :)