Förr i tiden.

Klockan är mycket och jag är fortfarande vaken. Börjar faktiskt bli lite trött nu.

Jag kollade igenom mina gamla inlägg, från när jag började skriva den här bloggen. Där skrev jag att jag skulle börja om i mitt liv genom att börja blogga. Sen läste jag vidare och kom ihåg att det var omöjligt. Jag har ännu inte rikgt gått vidare i mitt liv. Men för mig känns det lite meningslöst. För det händer ständigt nya saker i mitt liv. Och dom mesta är dåliga. Ingen är så stark att man kan börja om flera ggr i månaden. Man blir ju knäpp tillslut. Plus att genom att läsa dom där gamla inläggen så väckte det hemska minnen. Minnen om hur otroligt ont jag hade då. Mitt hjärta mådde verkligen inte bra. Det gör det ju inte nu heller. Men då var det nyupprivet eller vad man ska kalla det. Det sprängdes hela tiden i nya små bitar. Just nu så blöder det bara hela tiden. Så man kan väll säga att det har läkt lite. Men att såren aldrig slutar blöda. Dom läker aldrig helt. Inlägget fick mig också att tänka att jag verkligen behöver prata med min man. Och att jag alltid skrev om mina sömnproblem. Det gör jag inte nu. Vet inte riktigt varför. Har väll inte tänkt på att ni läsare vill läsa sånt. So here it is. Visst, har forfarande sömnproblem. Men har lättare att somna nu för tiden. Det är bara under natten det blir oroligt. Har väll blivit bättre på att stänga ut tankarna när jag ska sova. Vet att dom alltid finns där, men mitt huvud kanske vill hjälpa mig lite ändå. Skolan gick åt helvete då också. Det gör det väll nu också. Har fortfarande svårt att hitta ork till att lägga ner så mycket tid som jag vill på skolan. Frågor som jag verkligen blir less på är; "Är allt bra?" "Hur går det i skolan?" Det är så himla jobbigt att ljuga varje gång. Usch.

Aja, så nu vet ni det. Nu ska jag försöka sova. Saknar min älskling jätte mycket. Skulle helst vela ligga och goosa med honom just nu och somna i hans armar. Sover alltid bra med honom. Skönt att slippa skolan imorgon. Nu har jag fått en huvudvärk också. Bäst att krypa ner ordentligt.

Gonatt.



/ Felicia, hon som har ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0