Mitt hjärta slutar snart slå.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har orden på tungan men jag vill inte skriva dom. Det gör för ont att släppa ut dom. Jag känner mig så sårbar. För det är alltid jag som blir mest sårad. Det är alltid jag som får ta mest skit. Men det är alltid jag som måste finnas där när det är något också. Och sen får jag bara skit tillbaka. Jag hatar mitt liv. Jag har ingen jävla liv. Mitt liv slits bara i stycken hela tiden. Om och om igen. Förtjänar jag det? Jag förstjänar ingenting dåligt. Så dåligt mitt liv började så borde jag förtjäna mycket bättre. Men tydligen är jag bara värd skit när det alltid är jag som blir mest sårad och slits i stycken.

Jag vill bara försvinna. Jag orkar inte må så här. Vill bara försvinna tills allt är bra. För jag orkar inte stå ut med all den här smärtan. Jag orkar bara inte. Min kropp skriker av smärta. Det känns som att jag har flera ton sten på mina axlar.

Jag vill försvinna. Jag vill ha min mamma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0