Första brevet till Mamma.

Hej mamma.

Detta är det första brevet jag skriver till dig. Om jag ska erkänna så är jag lite nervös. Jag vet inte varför men har en pirrig känsla i magen iallafall.

Jag saknar dig, hoppas du vet det. Saknar dig varje dag. Det tar verkligen kål på mig. Det gör så ont att sakna dig. Det är mycket som gör ont i mitt liv just nu. Är du hos mig? Ser du hur ont jag har? Om du är här och ser det så ber jag om ursäkt. Vill inte att du ska se mig ha så här ont hela tiden. Jag saknar dig bara så himla mycket.

Skulle du kunna göra mig en tjänst? Om du verkligen är här, kan du visa det då? Knacka i väggen, pilla i mitt hår, ta mig i handen, vad som helst? Så att jag kan få känna och höra att du verkligen är här. Det skulle verkligen hjälpa mycket.

Pappa har tagit väl hand om mig. Han är världens bästa pappa. Och jag är tacksam att jag har honom i livet varje dag. Jag ser att han saknar dig också. Han har också ont. Din bortgång lämnade efter dig en massa smärta. Det var inte ditt fel, det vet jag. Men det är för sorligt att just du skulle försvinna.

Det går inte så bra i skolan för mig just nu. Jag har så lite energi. Försöker så mycket jag kan men det går ändå inte. Och det gör mig jätte arg. Var du bra i skolan mamma?

Jag har pratat med mormor nyligen. Hon ska berätta lite om dig till julen. Jag vill veta hur du var som liten och så. Det ska bli mycket roligt att få höra men samtidigt jobbigt. Jag vet inte hur jag kommer att reagera när väl mormor börjar prata om dig. För när jag har växt upp utan dig så har det inte pratas så mycket om dig. Och jag håller på att ta reda på det just nu. Få lära känna dig lite bättre.

Jag har fått höra lite grann från pappa och mormor om dig ändå. Hur full du var när du, pappa och era kompisar var i Grekland. Oj vad jag skrattade. Min lilla fyllemamma, haha. Och om hur du överraskade mormor med dina nya frisyrer när du började frisörgymnasiet. Du gjorde en del tokigheter när du levde. Men man ska leva livet när man väl kan och det tror jag du gjorde.

Detta är mitt första brev till dig. Och det känns bra att få skriva det. Jag avslutar mitt första brev till dig så här:

Jag älskar dig mamma, så himla mycket.

/Din Dotter

Ur boken Livet utan min mamma, 23/11 - 2009

Mina drömmar, del 2.

Mina drömmar. Del 2.

Under natten som jag och min pojkvän förlovade oss drömde jag om mamma igen.

När mamma levde jobbade hon som frisör. Hon hjälpte alla kunder som skulle skaffa peruk. Självklart klippte hon andra kunde också. Men hon hade ansvaret för perukerna.

I drömmen jobbade hon som frisör. Hon låg där på ett bord, helt vit och stenfrusen. Och helt plötsligt börjar hon tina, får tillbaka hudfärgen och börjar andas igen. Hon slog upp ögonen, reste sig upp och tittade på mig med ett lättnande leende. Kunde inte tro att det var sant. Jag började sakta gå fram till henne och sträckte ut mina armar mot henne. Sakta och försiktigt la jag mina armar runt hennes rygg och omfamnade henne. Kände hur jag kippade efter luft samtidigt som jag började gråta. Hon la ena sin hand på min rygg och fortsatte le mot mig. Hon sa ingenting, hon bara log. I verkligheten hade jag aldrig släppt henne men i drömmen gjorde jag det. För hon skulle hjälpa en kund. En flint man skulle ha en peruk. Och mannen var förståndshandikappad. Hon sa åt honom att hon kunde hjälpa till. Och medans hon stod där och pratade med mannen så gick jag sakta fram till henne igen. Tårarna började rinna igen. Och så fort jag lagt mina armar runt hennes rygg igen så grät jag som ett litet barn. Men helt plötsligt blev mamma nervös och sprang bort i korridoren med mannen efter dig. Sedan vände hon hastigt om och mannen också. Dom började springa tillbaka åt mitt håll och mannen hade ett litet försprång. Mamma skrek, Nej! Jag skrek tillbaka, Spring Mamma! Vid det här laget förstod jag att om inte mamma hinner tillbaka före mannen fryser hon till is och blir vit igen. Mannen hann före och mamma föll ihop och blev vit och frös till is. Jag stod bara framför hennes orörliga kropp och skrek. Sedan väcktes jag av ett ryck.

Ur boken Livet utan min mamma, 27/10 - 2009


Älskade mamma.

Mina drömmar, del 1.

Mina drömmar. Del 1.

För lite mindre än ett år sedan hade jag en dröm om min mamma. Jag minns inte vad jag började drömma om. Men sen kom bilden upp. Mamma står vid en bänk och håller på med något. Hon gör något med händerna. Diskar, lagar mat, kunde inte riktigt se vad. Flera bilder hoppar upp. Hon står och gör samma sak men hon får ständigt nya kläder. En bild med en grön blus. En bild med en brun kofta. Jag satt bara och såg på henne. Hon gav mig några leenden då och då. När jag skulle ge ett leende tillbaka blir jag väckt.

Ur boken Livet utan min mamma, 24/8 - 2009.


Mina minnen.

Mina minnen.

Jag minns inte mycket av min mamma. Jag var ju trots allt bara tre år när hon gick bort. Men det här är mina minnen med henne.

Som liten sov jag ofta i mammas och pappas säng. Vi steg upp och det måste ha varit någon dag efter julafton för att granen hade börjat barra. Jag sprang före mamma och pappa förbi granen och in i vardagsrummet, där jag vände mig om och såg på mamma, hon log mot mig och jag flinade tillbaka.

Sista minnet jag har när min mamma levde var när hon och jag satt i soffan. Helt plötsligt börjar jag att sparka på henne. Hon sa att om jag inte slutar sparka henne skulle hon sätta mig i sängen. Jag ville inte sparka henne en gång till men ändå så gjorde jag det. Mycket riktigt så satte hon mig i sängen. Jag började gråta och bad om förlåtelse och att jag inte skulle göra om det. Så hon lyfte mig ur sängen och bar mig till soffan igen. Men så fort hon satt sig i soffan så börjar jag sparka henne igen. Efter det är det svart.

Ur boken
Livet utan min mamma, 24/8 - 2009.

Min bok.

Jag har äntligen börjat skriva mina första sidor i boken om min mamma.

Värsta dagen i mitt liv.

Jag börjar väll med just den dagen då hon gick bort.

Jag vet inte riktigt vars jag ska börja. Jag var tre år gammal. Mamma och pappa lämnade mig hos mormor i hennes stuga i Niemisel. För just den dagen skulle fjorton personer, med mamma och pappa inräknade, ut på forsfärd i gummibåtar. Två båtar sammanlagt, med sju stycken i varje båt. Mamma och pappa satt i samma båt.

Grenholmsforsen är känd för den stora vals som finns i den. Som en tornardo fast i vattnet. Och just det året var den ovanligt stor. Så det spelade ingen roll hur mycket dom paddlade, den var helt enkelt för stark. Så båda gummibåtarna kantrade och alla föll i vattnet. Av fjorton personer som hamnade i vattnet den dagen så överlevde bara sex stycken. Min mamma drunknade den dagen. Min pappa klarade sig med det var nära att jag förlorade honom också.

Min mamma togs ifrån mig den 28 maj 1995. Den värsta dagen i mitt liv.

Ur boken
Livet utan min Mamma, 3/8 - 2009.

Boken om min mamma.

Så var Lulekalaset avklarat. I år var det fruktansvärt dåligt. Usch. Var i torsdags och i fredags. Varken jag eller Andreas orkade gå på lördagen. Fredag blev en stressig dag. Orkar inte änns berätta om den. Mycket komplicationer iaf. Så jag och Andreas for till mig igårkväll och bara kände lugnet.

Angående mitt besök hos läkaren i torsdags. Eftersom att jag vill veta mer om min mamma men aldrig riktigt varit redo för det så kom jag och min psykolog fram till att jag ska skriva en bok om henne. Bara en bok om min mamma. Om hur hon var och olika historier om henne. För att kunna jobba mig igenom sorgen. Det tyckte jag var en väldig bra idé. Så i fredags gick jag och köpte en bok och pennor. Så när jag är redo att sätta igång så ska jag göra det. Ser verkligen fram imot det. :) Och hur ska jag kunna skriva allt det här om min mamma när jag nästan inte vet någonting om henne? Jo, jag ska helt enkelt gå till mormor. För jag tror hon har längtat efter att få prata om sin dotter. :) Just nu har jag faktiskt några historier om henne som jag lagt på minnet och det blir nog det första jag skriver. :)

RSS 2.0