Mitt tal idag. Ja, vad finns det att säga. Ville verkligen inte upp och hålla talet när jag hörde alla andras. Dom höll tal om sina idoler. Och så kommer jag där sist och läser om att det är viktigt att ha viktiga personer i livet, och att jag förlorat den viktigaste i mitt liv. Skakade så mycket att jag satt händerna i bakfickorna och tog tag i mina skinkor för att jag skulle sluta. Och när väl talet var slut så sitter min grupp och halvgråter. Bra jobbat Felicia. Tänkte inte alls att det skulle bli för personligt. Åh, jag är så dum. Men det positiva var väll att jag berörde deras hjärtan och fick dom att tänka lite.

Men när jag var stark nog att gå upp och läsa mitt tal tycker jag att jag ska få ett stort plus i kanten. Så de så!