I ett tidigare inlägg berättade jag om en dröm jag hade om min mamma. Det finns i kategorin "Min mamma". Och nu har jag drömt en till dröm om min mamma. Och i det tidigare inläggt om min dröm om mamma så skrev jag att jag ville komma så långt att jag rör vid henne. Nu har det hänt. Jag har äntligen rört i min mamma. Inte en gång, utan två gånger.

När min mamma levde jobbade hon som frisör. Det gjorde hon även i min dröm. Och där på ett bord låg hon. Helt vit och stenfrusen. Och helt plötsligt blev hon levande och reste sig upp och log mot mig. Jag kunde inte andas. Kunde inte tro att det var sant. Jag gick sakta fram mot henne och sträckte ut mina armar mot henne. Och sakta och försiktigt la jag mina armar runt hennes rygg och höll om henne. Kände hur jag kippade efter luft samtidigt som jag började gråta. Hon la sin ena hand på min rygg och fortsatte le mot mig. Hon sa ingenting, hon bara log. Hade den här drömmen varit verklighet hade jag aldrig släppt taget. Men i drömmen gjorde jag det. Hon skulle hjälpa en kund. När hon levde så hjälpte hon till mycket med att välja ut peruker åt sina kunder. Hon skulle nu hjälpa en flint man att hitta en peruk. Och den här mannen var förståndshandikapad. Hon så åt mannen att hon kunde hjälpa honom. Och medans hon stod och pratade med honom gick jag sakta fram till henne igen. Tårarna började rinna igen. Och så fort jag lagt mina händer runt hennes rygg igen grät jag som ett litet barn. Helt plötsligt blev mamma nervös och sprang bort i en korridor med mannen efter sig. Sen vände hon hastigt om och mannen likaså. Mannen hade ett litet försprång på vägen tillbaka. Min mamma skrek nej. Jag skrek tillbaka: SPRING MAMMA! Vid det här laget förstod jag att om inte mamma hinner tillbaka först fryser hon till is igen och blir vit igen. Mannen hann före och min mamma föll ihop och blev vit och frös till is. Där stod jag framför mamma och skrek.

Jag vaknar av ett hastigt ryck. Sånt där typiskt ryck som är i filmer när någon vaknar från en dröm. Kände hur blöt jag var i ansiktet och verkligheten hann i kapp mig. För mig kändes det som att min mamma dog på nytt. Kände smärtan i bröstet och började gråta igen. Min pojkvän Andreas vaknar av det och frågar vad som hänt, om jag drömt en mardröm. Det ända jag kan göra är att nicka. Får inte fram ett ljud.

Den drömmen är både den bästa och värsta dröm jag drömt.


Det här leendet gav min mamma mig i min dröm. Det vackraste leendet som finns.

/ Din Dotter.