Min video.

Min pappa är enda levande barnet till farmor&farfar. Hans bror dog. Så eftersom att pappa är det enda levande barnet till dom så blev jag en speciell skatt i redas ögon. Jag var det första barnbarnet. Så från magen till nästan två års ålder så filmade alltid farfar mig när jag hälsade på dom eller när något speciellt hände runt mig. Och när jag blev lite äldre hittade jag en VHS video där det stod FELICIA på. Och varje gång jag hälsat på farmor&farfar så har jag alltid tittat på den videon från när jag var liten. Så småningom fick jag ta hem den.

Men så en natt när min pojkvän Andreas sov över hos mig så vaknade han mitt i natten. Jag hade då tvn nere vid fötterna på sängen med alla videor och DVD:er. Jag vaknade såklart när han började röra sig i sängen. Och sedan hörde jag ett BRAK och hur han skrek K*K. Jag tände lampan och frågade vad han höll på med. Han sa att han skulle dricka. Jag sa då åt honom att drickat var bredvid mig. Han drack och sa godnatt. Nästa morgon steg jag upp och kollade vad det var som hade farit ner i golvet. Där ligger min video. Trasig. Går inte att använda igen.

Sen dess har jag tjatat på farfar att han ska göra en ny video. Men dåligt minne som han har och miljoner andra saker att göra så har han inte gjort det än. Och på just den videon som gick sönder så hade han spelat över halva videon med en skräckfilm. Så självklart finns det mer han har filmat som jag inte sett. Och jag längtar så himla mycket tills jag får se det.



Jag satt och tänkte på min film på bussen idag. Blev tårögd. För just på den videon får jag se min mamma levande. Det enda jag får se av henne levande. Och jag vill så hemsk gärna se henne just nu.

Eftersom att jag äntligen tar tag i min sorg när det gäller henne så vet jag att det kommer bli mer känsligt att se henne. Men det är något jag måste göra för att fortsätta jobba mig igenom sorgen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0