You are my heaven on earth.

Just nu sitter jag och funderar på hur min mamma skulle vara nu om hon levde. Jag tror hon fortfarande skulle vara lika vacker. Även om hon skulle fylla 45 iår så skulle man kunna se skönheten i henne. Men hennes utseende är allt jag kan se. För jag vet inte hur hennes personlighet var, hur hon var som person. Pappa har sagt att jag är mycket lik henne i personligheten. Lugn men ändå spralllig, humor och väldigt godhjärtad. Han säger också att jag går som henne, beter mig som henne. Så då vet jag hur jag kommer se ut och vara när jag blir äldre. Jag får bara hoppas att jag inte drunknar och lämnar kvar en dotter efter mig som kommer växa upp utan sin mamma och se sin pappa lida varje dag.

Jag brukar sitta ganska ofta och bara sitta och stirra i tomma intet och tänka; tänk om mamma kunde komma in genom den där dörren och säga, "Hej gumman, jag har saknat dig!" Och sen springa fram till mig och hålla om mig i flera minuter.
Jag brukar alltid börja gråta när jag tänker så, för jag känner hur underbart det skulle vara och att jag saknar hennes närhet. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt så. Tror det är för att jag saknar henne så olidligt mycket och vill så hemskt mycket att hon ska komma tillbaka och hålla om och skydda sin lilla flicka igen.

Visst, en del av mig har accepterat att hon inte kommer komma tillbaka till mig. Jag förstår att hon är död. Men en annan del av mig hoppas fortfarande och längtar efter att hon ska komma tillbaka. Bara för att min saknad bär en stor smärta i mitt bröst, bara för min skull, bara för att jag mår så dåligt utan henne. Så borde hon komma tillbaka till mig. Att man bara kan göra ett undantag och ge henne tillbaka till mig. Bara ett.


Jag har alltid haft svårt för att gå upp på morgonen. Nu vet jag vem jag fått det av.


Mammas sista jul hos farmor&farfar. Hon vet bara inte om det då.

Just nu behöver jag min mamma mer än någonsin.

/ Felicia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0