Dom fysiska bevisen

Jag har inte skrivit så mycket om mina fysiska problem när det gäller sorgen och saknaden efter mamma. Så här kommer ett inlägg om det. Och jag kommer vara mycket ärlig.

Dom första fysiska bevisen på sorgen är mina ärr. Jag har ärr på armarna och benen från den tid då jag skadade mig själv på grund av att jag desperat ville få bort smärtan från bröstet. Sista gången jag gjorde det är över ett och ett halvt år sedan. Jag bestämde mig för att sluta för att min kropp blev allt äckligare och för att människorna runt omkring mig blev ledsna när dom såg mina sår och ärr. Speciellt min pojkvän, och jag ville verkligen inte såra honom. Ville inte lägga över en massa mer tungt på hans axlar än vad jag redan gjorde genom att vara ledsen, må dåligt och prata om mitt mående.
Jag känner än idag att jag vill skada mig sjäv för att temperärt får bort smärtan i bröstet. Det funkade för tillfället, men sen kom ångesten över att ha skadat mig själv och det dåliga samvetet av att människorna runt omkring mig kommer att få se det så småningom. Att skada sig själv funkar inte alls. Att lätta sitt hjärta funkar. Tro mig, jag vet.

Sömnbristen började synas runt mina ögon. Jag är ständigt blå under ögonen av dom oroliga nätterna jag haft och har. Gäspningarna kommer ständigt och min energinivå är inte stor. Jag orkar inte med allt som en "normal" person i min ålder skulle orka. Jag vill orka vara med kompisar efter skolan, jag vill kunna plugga så mycket som jag vill göra. Men med min energi så går det inte alltid. Efter skolan är jag helt slut. Håller på att somna varje dag på bussen hem. Ibland kan jag slocka någon sekund under en lektion. Jag får dåligt samvete för att jag inte orkar allt, för jag vill göra alla glada och nöjda. Men min energi är något jag måste lära mig att leva med. Och göra den bättre. Att tvinga sig att plugga när man egentligen vill falla ihop på golvet och gråta går inte. Orkar inte jag plugga så gör jag inte det. Först trodde jag att det var för att jag var lat. Men det är helt enkelt min energi som inte räcker till.

Jag slutade att äta frukost när jag började högstadiet. Jag orkade helt enkelt inte kliva upp i tid på morgonen. Det plus min nedsättande matlust resulterade i viktminskning. Jag gick ner så mycket i vikt att jag blev kallad bening. Kommentarer kom från människor runt omkring mig att jag var så smal och att jag tappat mina former. Viktminskningen resulterade i magkatarr. Så jag började helt enkelt att äta frukost och äta tills jag blev mätt. Jag hinner fortfarande inte äta frukost på morgonen. Istället tar jag med en macka som jag äter när jag kommer till skolan. Det är en början och det har resulterat att jag gått upp i vikt och fått tillbaka den vikt jag hade innan jag fick nedsättande matlust. Det har även gett mig lite mer energi på morgonen så att jag klarar mig till lunch.

Det blev ett långt inlägg, men det känns mycket bättre nu när jag fått lätta på mitt hjärta lite till.


Här är en bild på mig när jag var som smalast.


Och här är en bild på hur jag ser ut idag.

Kommentarer
Postat av: Matilda - kampen ur en fobi

Jag lider av samma sak när det gäller tröttheten. Jag orkar knappt någonting och jag somnar varje eftermiddag, speciellt om jag har varit i skolan. Det gör, precis som för dig, att jag inte orkar träffa vänner eller plugga så mycket som jag vill. Trots det sover jag ändå 8-10 timmar per natt, det är så jobbigt att alltid vara trött.

2009-10-13 @ 20:00:39
URL: http://attlevamedfobi.blogg.se/
Postat av: ANNA

du är så fin som du är nu vännen ! jag önskar jag med hade former ! <3

2009-10-13 @ 20:08:34
URL: http://annaahellgren.blogg.se/
Postat av: Sara

<3

2009-10-13 @ 21:35:44
URL: http://lilldalle.blogg.se/
Postat av: julia

Du är sååå vacker!!!!!

2009-10-13 @ 21:56:12
URL: http://livetsomsjuk.blogg.se/
Postat av: Sofia

du är hur fin som helst!

2009-10-14 @ 21:20:42
URL: http://drommar.devote.se
Postat av: amanda å

vad vacker du är felicia, så otroligt fin :')

2009-10-15 @ 15:26:07
URL: http://amandakerstrom.blogg.se/
Postat av: :)

Du är stark.

2010-02-09 @ 17:42:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0