Söndag. Precis sagt hejdå till Andreas. Jobbigt. Jag har blivit sjuk. Jag är jätte förkyld. Jag har ont överallt. Jag kallsvettas. Det gör ont när jag sväljer. Ingen skola för min del. Och jag har massvis med läxor och prov i veckan. För att inte tala om att jag har terminsuppspelning i trummor på onsdag. Och jag kan inte träna till det. Bara att slå på HiHaten, som låter minst, är som att trycka på ett ljudhorn mitt framför örat på mig. Kul. Dumma värld.

Angående min video. Jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Så fort jag såg mamma stå där och hålla om magen, höggravid med mig i, så log jag. Jag log och skrattade mig igenom hela filmen. Andreas kommenterade ständigt hur söt jag var. Och självklart kunde jag inte låta bli att le åt det också. 
Självklart slog det mig att jag nu tittar på min mamma, livs levande framför mig. Hon ler och hon pratar. Men det var först igår kväll som smärtan hann ikapp mig. Då slog det mig hur mycket jag vill spola tillbaka tiden och lära känna henne. Det slog mig också att jag faktiskt haft ett liv med min mamma. Något jag vetat om men inte tagit in så mycket som jag gjort nu. Jag har faktiskt legat i hennes famn i dom tre år vi fick tillsammans. Något som är väldigt stort att ta in eftersom jag inte kommer ihåg det.

Det finns så mycke att skriva om just det jag upplevt i helgen. Men just nu är jag så himla hängig att det helt enkelt får bli en dag då jag orkar.

Måste också tillägga att Andreas bjöd mig på middag i går. Östens Pärla blev det. New York Kyckling, mums! Vi bjöd med oss Erik och Caroline också. Så jag fick träffa henne också, saknat henne väldigt mycket! Tack så mycket älskling! <3 Som tack fick han en ny frisyr, klippte hans långa hår igår och jag blir bara bättre och bättre. Även om jag svor hela tiden över att det var så mycket hår, och TJOCKT!

Nu ska jag vila.