Första brevet till Mamma.
Hej mamma.
Detta är det första brevet jag skriver till dig. Om jag ska erkänna så är jag lite nervös. Jag vet inte varför men har en pirrig känsla i magen iallafall.
Jag saknar dig, hoppas du vet det. Saknar dig varje dag. Det tar verkligen kål på mig. Det gör så ont att sakna dig. Det är mycket som gör ont i mitt liv just nu. Är du hos mig? Ser du hur ont jag har? Om du är här och ser det så ber jag om ursäkt. Vill inte att du ska se mig ha så här ont hela tiden. Jag saknar dig bara så himla mycket.
Skulle du kunna göra mig en tjänst? Om du verkligen är här, kan du visa det då? Knacka i väggen, pilla i mitt hår, ta mig i handen, vad som helst? Så att jag kan få känna och höra att du verkligen är här. Det skulle verkligen hjälpa mycket.
Pappa har tagit väl hand om mig. Han är världens bästa pappa. Och jag är tacksam att jag har honom i livet varje dag. Jag ser att han saknar dig också. Han har också ont. Din bortgång lämnade efter dig en massa smärta. Det var inte ditt fel, det vet jag. Men det är för sorligt att just du skulle försvinna.
Det går inte så bra i skolan för mig just nu. Jag har så lite energi. Försöker så mycket jag kan men det går ändå inte. Och det gör mig jätte arg. Var du bra i skolan mamma?
Jag har pratat med mormor nyligen. Hon ska berätta lite om dig till julen. Jag vill veta hur du var som liten och så. Det ska bli mycket roligt att få höra men samtidigt jobbigt. Jag vet inte hur jag kommer att reagera när väl mormor börjar prata om dig. För när jag har växt upp utan dig så har det inte pratas så mycket om dig. Och jag håller på att ta reda på det just nu. Få lära känna dig lite bättre.
Jag har fått höra lite grann från pappa och mormor om dig ändå. Hur full du var när du, pappa och era kompisar var i Grekland. Oj vad jag skrattade. Min lilla fyllemamma, haha. Och om hur du överraskade mormor med dina nya frisyrer när du började frisörgymnasiet. Du gjorde en del tokigheter när du levde. Men man ska leva livet när man väl kan och det tror jag du gjorde.
Detta är mitt första brev till dig. Och det känns bra att få skriva det. Jag avslutar mitt första brev till dig så här:
Jag älskar dig mamma, så himla mycket.
/Din Dotter
Ur boken Livet utan min mamma, 23/11 - 2009
Detta är det första brevet jag skriver till dig. Om jag ska erkänna så är jag lite nervös. Jag vet inte varför men har en pirrig känsla i magen iallafall.
Jag saknar dig, hoppas du vet det. Saknar dig varje dag. Det tar verkligen kål på mig. Det gör så ont att sakna dig. Det är mycket som gör ont i mitt liv just nu. Är du hos mig? Ser du hur ont jag har? Om du är här och ser det så ber jag om ursäkt. Vill inte att du ska se mig ha så här ont hela tiden. Jag saknar dig bara så himla mycket.
Skulle du kunna göra mig en tjänst? Om du verkligen är här, kan du visa det då? Knacka i väggen, pilla i mitt hår, ta mig i handen, vad som helst? Så att jag kan få känna och höra att du verkligen är här. Det skulle verkligen hjälpa mycket.
Pappa har tagit väl hand om mig. Han är världens bästa pappa. Och jag är tacksam att jag har honom i livet varje dag. Jag ser att han saknar dig också. Han har också ont. Din bortgång lämnade efter dig en massa smärta. Det var inte ditt fel, det vet jag. Men det är för sorligt att just du skulle försvinna.
Det går inte så bra i skolan för mig just nu. Jag har så lite energi. Försöker så mycket jag kan men det går ändå inte. Och det gör mig jätte arg. Var du bra i skolan mamma?
Jag har pratat med mormor nyligen. Hon ska berätta lite om dig till julen. Jag vill veta hur du var som liten och så. Det ska bli mycket roligt att få höra men samtidigt jobbigt. Jag vet inte hur jag kommer att reagera när väl mormor börjar prata om dig. För när jag har växt upp utan dig så har det inte pratas så mycket om dig. Och jag håller på att ta reda på det just nu. Få lära känna dig lite bättre.
Jag har fått höra lite grann från pappa och mormor om dig ändå. Hur full du var när du, pappa och era kompisar var i Grekland. Oj vad jag skrattade. Min lilla fyllemamma, haha. Och om hur du överraskade mormor med dina nya frisyrer när du började frisörgymnasiet. Du gjorde en del tokigheter när du levde. Men man ska leva livet när man väl kan och det tror jag du gjorde.
Detta är mitt första brev till dig. Och det känns bra att få skriva det. Jag avslutar mitt första brev till dig så här:
Jag älskar dig mamma, så himla mycket.
/Din Dotter
Ur boken Livet utan min mamma, 23/11 - 2009
Kommentarer
Postat av: Anna
sv: Tack sötnos :) <3
Postat av: Anna
oj, ska du skriva en bok, vilken bra idé :) bra sätt att bearbeta sorgen på säkert :) lycka till!
Trackback
