Nej, hon lever inte.

Förra veckan fick jag ett samtal från någon jag inte hade någon aning om vem det var. Personen sökte en Susanne Henriksson från där jag bor och undrade om jag visste vem det var, personen snackade om någon hudvårdsmärke eller något och jag fattade ingenting. Personen sökte ett telefonnummer till Susanne Henriksson och undrade då om hon var min mamma. Då sa jag; nej, hon lever inte. Då blev det knäpptyst i telefonen. Oj var det enda personen sa, "då får jag testa någon annanstans och se om jag hittar rätt person". Det finns nämligen en Susanne Henriksson där jag bor, men min mamma heter Susanne Beckman och när den här personen letade den här Susanne Henriksson kom nog mitt namn upp, för jag heter också Susanne Henriksson, Susanne är ett utav mina mellannamn.

Jag är van vid dessa reaktioner. Visst är det skämmigt för personen som inte vet något och får sanningen kastat rätt upp i ansiktet. Men jag har valt att berätta sanningen till alla och inte byta samtalsämne mitt i allt när min mamma tas upp. Hon är död, så är det med de. Men det är sjukt hur vissa blir rädda av att anhöriga har dött, som om det skulle smitta.

Aja, så kan det gå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0