Psykiskt närvarande.
Men nu när jag ser dem så sällan är varje besök väldigt speciellt och något man verkligen längtar till. Jag tror det är samma sak för dem.
När jag besökte min mormor nu i helgen var det samma känsla, något speciellt och något man längtat efter. Men nu när jag försöker lära känna mamma genom dem som kände henne saknar jag henne mer. Och nu när jag var hos mormor fick jag den där känslan. Känslan av att hur underbart skulle det inte vara att kunna besöka mormor tillsammans med mamma. Att hon också gick omkring där, hjälpte mormor med maten, att hon satt och såg på tv med mig. Att hon sov i samma rum som mig. Att hon var där, fysiskt närvarande.
Hon var där, psykiskt. För nästan vart man än vände sig fanns ett kort på mamma. Så nästan vart man än vände sig kunde man se henne. Hon var där, även om det bara var psykiskt.
Jag kan inte annat än säga att jag blev oerhört glad av att du lade till mig på FB... Se bilder på din mamma... O sen har jag läst lite här... O tårar o leenden har blandats de sista timmarna...
Ja du... Livet är ingen dans på rosor. O saker som händer känns inte alltid rättvisa. Att förlora sin mamma är Aldrig enkelt! Jag vet efter som jag själv förlorat min mamma för snart 8 år sedan. O de tar tid...Saknaden kommer nog aldrig försvinna...
Din mamma... Hon var en av mina bästa vänner...Kände henne egentligen hela mitt liv...Eftersom mina föräldrar bodde hos hennes farmor o farfar i Boden när jag föddes...O sen var hon god vän med min kusin Maria under deras uppväxt o även som vuxna. De var dock inte förren jag o Susanne väntade barn (dig o Chrisse) som vi faktiskt började umgås på rikrtigt... O snabbt blev vi superbundisar... Vi umgicks ofta varje dag. De satt aldrig fast...
Kommer ihåg när vi var mammalediga... Då satt vi på morgonen o såg en tvålopera på morgonen... En B-såpa från Brasilien...den handlade om en surogat mamma som ville behålla sitt barn... Urdålig, men vi var bara tvungen att se den...Ha ha ha... vi drack kaffe o fikade o sen var de prommis som gällde... Vi pratade om alla våra vardags bekymmer... O vi anförtrodde nog varandra de mesta... Din mamma var även otroligt konstnärlig o lite "bohemisk"...Inspirerade o djupsinnig.
Efter mammaledigheten träffades vi mkt på kvällarna...Ibland när vi visste att den andre hade haft en jobbig dag lagade vi middag tillsammans i ställt för var för sig... Roligare att äta tillsammans =) ...O skönt att slippa laga mat varje kväll...
Din mamma var en ärlig människa, hon var oftast glad... Hon var alltid så mån om alla omkring sig... Ville att alla skulle trivas. Jag tror aldrig att jag hörde henne tala illa om någon. Sen bakade hon världensgodaste vaniljbullar!!!!!!
Hon var en underbar vän o mamma...
Att se dig idag får mig att tänka att var hon än är i dag så måste hon vara otroligt stolt över dig... Du är lika vacker som hon o du har tagit dig hit!. Du har drömmar o mål i livet. En helt fantastisk tjej...
Har under de sista åren bara sett glimtar av dig o följt dig på avstånd... Tråkigt, men sådant är livet... O du är vuxen nu... Precis som min Chrisse. O man blir varm i själen när man ser hur välartade ni är...
Sköt om dig nu... kramar från Chrisses mamma...
