Välkommen!
Jag heter Felicia, fyller 18 om lite mindre än en månad. Jag har en pojkvän sen snart 4 och ett halvt år tillbaka. Vi förlovade oss i augusti 2009, så nu kallar jag honom min fästman. Han heter Andreas och fyller 20 iår. Enligt mig är han den underbaraste jag vet. Han är enormt viktig för mig. Han är anledningen till att jag står här idag. Jag går andra året på Estetiska programmet i Luleå med inriktning musik. Mitt huvudinstrument är trummor.
När jag var 3 år förlorade jag min mamma. 28 maj 1995 skulle 14 personer ut på forsränning i två gummibåtar i en fors som heter Grenholmsforsen. Av dom 14 personerna är min mamma och pappa inräknade. Forsfärden gick inte som man tänkt sig. De två gummibåtarna som alla personer satt i välte och alla föll i vattnet. Under bara några minuter drunknade 8 av 14 personer. En av dom 8 personerna var min mamma. Och bland dom andra som drunknade var min mammas och pappas kompisar. Min pappa var bara några sekunder, om änns det, från att dö. Men med nöd och näppe tog han sig upp från vattnet för att sen skaffa hjälp. Men min mamma gick inte att rädda. Min mamma dog på morsdag.
Jag har växt upp med min pappa och blivit en så kallad "pappas flicka". Jag älskar min pappa och jag är tacksam varje dag att jag har honom kvar i livet.
Hur ser mitt liv ut idag? Pappa ska gifta sig med min lådsasmamma som varit i mitt liv i 14 år nu. Jag har två halvsyskon. En halvbror och en halvsyster. Jag har en hund, en finsk spets, som heter Sessan som jag älskar väldigt mycket. Det mesta av min energi går åt att klara mig igenom varje dag med nöd och näppe. Jag tillbringar så mycket tid som möjligt med min fästman för att han får mig att må bra. Min kompisar betyder också väldigt mycket för mig. Jag har gått hos olika psykologer av och till i lite över 4 år. Idag pratar jag med en psykolog som jag tycker väldigt mycket om och trivs med henne. Jag tar ett litet steg ut från smärtan varje gång jag varit hos henne. Dock är det vääldigt småa steg, men det är alltid något. Jag går dit med min pappa för att bygga upp våran far-och-dotter relation och samtidigt få prata om allt som är jobbigt. Jag lider också av depression, det har jag gjort i några år nu. Men varje dag kämpar jag för att få ett bättre liv, ett lyckligare liv.
Ja, i den här bloggen är jag mycket ärlig och väldigt rätt fram. Jag starade den här bloggen för mig själv, för att få skriva av mig allt som trycker i bröstet. Sen hittade en del hit som också förlorat en förälder så nu skriver jag den här bloggen av två anledningar. För att själv få ut allt som är jobbigt och för att dom som också förlorat en förälder ska få stöd i mina texter och känna igen sig. Jag är en väldigt generös person och hjälper gärna till när någon i min närhet mår dåligt. För jag hatar att se människor må dåligt. Man kan säga det som att jag inte vill att dom i min närhet ska må lika dåligt som mig.
Här kommer en länkning om en text som förklarar forsolyckan min mamma dog i lite mer.
Forsolyckan vid Grenholmsforsen 1995.
Jag hoppas ni gillar min blogg. Ni är mer än välkommna.
Måste säga att Du har en väldigt fin blogg å Du kommer klara allt Du vill! Bara det att Du berättar om hur Du känner och gör det dels för Dig själv och dels för andras skull visar att Du är stark! Stor Kram till Dig
Jag förstår också exakt hur du känner! Min mamma är inte död, men hon har en sjukdom och den kommer aldrig att gå bort. Jag tror inte hon ens att hon vet att hon har några barn.. det är en sjukdom som gör att hon tappar talförmågan och minnen och sånt. Halva hjärnan slutar fungerar tror jag, jag kommer inte riktigt ihåg. Men jag har det ockås ganska jobbigt. Men jag skriver aldrig om det i min blogg, men jag tycker det är väldigt stratkt av dig att göra det! Min pappa har träffat en ny och hon har ett barn. Han bryr sig inte heller så mkt och man kan verkligen inte prata med honom om sånt "tjejsnack" som man måste prata med sin mamma om. Jag saknar också min mamma otroligt mkt. Även om hon inte är död, så känner jag en saknad, för hon är inte här. Hon vet inte ens att jag finns hennes hjärna är inte henne.. jag saknar henne så enormt mkt.
Ha det så bra! Jag finns om du vill prata kommentera din msn i ett inlägg <3
kram sandra
