Jag vill känna lycka.

Barn är något som jag tänker på varje dag, flera gånger. Och ja, längtan efter ett eget barn är väldigt stor.

Att må bra är också något jag tänker på varje dag, flera gånger. Och dom här tankarna krockar gärna med varandra.

Barn. Må bra. Gravid. Lycklig. = Lyckligt gravid och må bra med barn.

Ja, ett barn skulle göra min lycklig igen. För i nuläget är jag inte lycklig. Jag känner inte att jag lever ett lyckligt liv.

Du har hela livet framför dig.
Du är för ung.
Barn kostar pengar.
Barn behöver all din tid.
Osv. Osv. Osv. Osv.

Ja, jag är nuläget snart 18 år och i dagens samhälle anses det vara för ungt för att skaffa barn. Och ja, jag har ingen inkomst som kan täcka upp alla konstnader för ett barn. 

Där är alla praktiska skäl till att jag inte kan skaffa barn just nu. Men dom psykiska då?

På grund av att jag fått möta många motgångar i mitt liv och fått hantera dom själv är jag idag inte 17 år i skallen, bara i utseendet. Man kan säga att jag är en 17 åring med en 23 årings huvud. Och en normal människa i 23 års åldern är väll kapabel att skaffa barn? Jag längtar efter ett barn som om jag var i 35 års åldern och inte träffat rätt man för att skaffa det med. Men jag har ju träffat rätt man som jag vill ha barn med, räknas inte det också? Jag känner inte att jag vill göra en massa saker innan jag skaffar barn. Jag har inte det behovet som många i min ålder har. Resa, jobba utomlands, festa varje helg, utbilda mig på högskola. Jag har inte det behovet.

Jag vill inte ha barn bara för att det ska fylla på mitt lyckoföråd. Jag vill ha barn för att jag är redo, som den 23 åring jag är i skallen. Jag vill även ha barn för att jag träffat den mannen jag vill ha det med. Det är bara min ålder, utbildning och ekonomi som hindrar mig.

Och ibland vill jag bara skita i dom där praktiska skälen till att jag inte kan skaffa barn i nuläget. Eller nej, varje dag vill jag det. Jag vill känna lyckoruset som kommer strömma genom min kropp när jag ser det positiva graviditetstestet. Jag vill känna lyckoruset av att känna att det växer ett liv inuti mig. Jag vill känna det där lyckoruset när mitt barn sparkar i magen. Jag vill känna det där lyckoruset när jag får upp mitt barn på magen och får se det för första gången.

Jag vill känna det där lyckoruset som jag sist kände för över 4 år sedan då jag var nykär i min nuvarande fästman. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha barn.


Här ligger jag i mammas mage. Och bara sex dagar efter den här
bilden får min mamma hålla mig för första gången. Bilden är från min
 video när jag var liten. Detta är det första som syns när jag trycker på play.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Hej! Jag är ett par år äldre än dig,(20) men jag känner EXAKT samma sak! Det var som att du plockade ut orden ut mitt huvud!!! helt sjukt. Min sambo (snart 30) tillhör dock också den skaran som tycker att vi inte har råd.. Jag är för ung.. jag har inte läst färdigt.. jag har ingen fast inkomst.. OSV. Grymt irriterande.. Jag känner också mig som en 25-30 åring som har längtat i åååratal=/

2010-01-27 @ 13:17:26
Postat av: Anna

Lyssna till ditt hjärta..

(Ett barn ångrar man aldrig) ;-)

Kram

2010-01-28 @ 02:19:46
URL: http://snexig.se
Postat av: Amanda

Säger samma sak som Hanna. Fy farao vad jag har längtat alltså! Förstår precis vad du menar. Alla som säger att man måste leeeva sitt liv och bla bla. Mitt liv har precis börjat nu!

Jag och min sambo har vart tillsammans i snart 4 år, vi träffades i ettan på gymnasiet. För 9 månader sedan fick vi vår son Gustav. Nu, NU har mitt liv fått en mening! :) Tror knappast att en resa, massa festande och "leva livet"(vilket liv ens?) hade kunnat få mig såhär lycklig! Jag vet hur du känner, ville bara säga det :) Hoppas att du också snart får uppleva detta underbara!

kram!

2010-01-29 @ 18:50:05
URL: http://biggerbetteramanda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0