Kunde inte låta bli att undra.
"Men tänk då när du blir äldre, du kommer ju praktiskt taget se ut som henne då." sa han med ett brett flin.
"Ja, tänk vad personer ska undra varför jag tatuerat ett porträtt på mig själv på ryggen när dom inte vet om min historia."
Och vi skrattade båda åt detta.
Men sen slog det mig. Kommer jag se ut som min mamma när jag blir äldre? Kommer likheterna vara mycket mer då?
Jag vet inte, det får framtiden bestämma. Men jag kunde inte låta bli att undra om jag kommer vara mer lik mamma när jag blir äldre.
åh, riktigt lika! :P
inge illa menat aså, men du skrev att du går i lärkan och det är ett finlandssvenskt gymnasie här nära mej.. :)
intressanta funderringar! ska du altså tatuera ett stort eller litet porträtt!:)?
okeii:) ha en fin söndag!:)
ni är ju lika :)
Hej!
Forlat om det ar en kanslig fraga men jag undrar hur, varforoch nar din mamma dog?
Anledningen till att jag undrar ar darfor att min pappa dog den 13 juni 2009. Han fyllde 50 ar 2 manader innan. Han rokte inte, han drack inte, han at inte godis och han tranade. Han var halsomsam sa att han skulle vara fit for fight nar han blev gammal. men han blev aldrig gammal. Den 13 juni at han frukost, stadade han lagenheten, tvattade klader, gick ut och joggade, kom tillbaka, gjorde iordning en skal med flingor, ropade min lillebrors namn "FILIP!" och dog. Obduktionen visar att han fick hjartstillestand. Anledningen sager dem kan vara hogt blodtryck. Men pappa var hos doktorn 2 manader tidigare nar han fyllde 50 oh kollade sitt blodtryck ("for man maste gora det nu nar man borjar bli gammal") och han hade inte hogt blodtryk. Pappa dog alltsa bara - utan anledning och utan forvarning. Och detta har forandrat livet for sa himla manga manniskor som nu lever i trostlos sorg och fortvivlan.
Jag tycker det kanns "skont" (jag vet att det later jattekonstigt) att det finns fler som jag.
Ursakta detta jattelanga inlagg.
Manga kramar till dig.
p.s. din mamma ar ganska lik min mamma som "ung"
Oj, shiet vad lika ni var! Är så glad att jag kom in på din blogg för just nu sitter jag och ryser och har tårar i ögonen. Du är stark som person. Kom ihåg det! Jag ska fortsätta läsa denna blogg absolut!