Nu är jag äntligen hemma igen! Eller jag är inte hemma, men hemma i Sverige. Familjen lämnade av mig hos Andreas vid klockan 7 imorse, så jag har sovit ända tills nu. Man får inte mycket sömn i en skakande och svängande bil. Inte jag iaf.

Ja, vad ska man säga om denna resa? Visst har man velat veva ner bilrutan och hoppa av för att man har brytit ihop så mycket. Men det har varit bra också. Norge är ett väldigt vackert land. Ett väldigt BERGIT land. Det har varit mysigt att få sova, sola, dricka och äta gott och så. Däremot så hatar jag Norge i helhet. Nu har jag ju bara varit i de norra delarna, så jag hatar norra delarna av Norge. Vägarna går höger, vänter, upp och ner hela JÄVLA tiden. Jag har inte kunnat göra annat än att titta på vägen. Skulle jag sitta och läsa eller titta åt ett annat håll kommer illamåendet direkt. Så hela resandet i bilen har jag i princip alltid varit åksjuk. Som att vara bakis nonstopp. Fy fåglarna...

Det kanske inte var sisa gången jag reser till Norge, men det var definitivt sista gången jag reser över 150 mil tillsmammans med min familj. Om jag inte satt i mitten så bråkade mina syskon nonstopp, förutom när de sov. Men då sov jag också. Och så var det någon som var förbannad och sur hela tiden...

Nu måste jag kolla vad som har hänt här i veckan.