Hej lilla mamma.

Nu är jag 18 år, nu är jag inte din lilla flicka längre, nu är jag din stora flicka. Mina ögon fylls med tårar just nu. Jag saknar dig. Saknade dig väldigt mycket på min födelsedag. Ville verkligen att du skulle vara där. Mormor och Inge kom till mig på min födelsedag. De var i stugan så de kom förbi och fikade och gav mig presenter. Det är alltid lika mysigt att få träffa mormor, hon är så himla goo.

Jag har piercat tungan. Jag undrar vad du tycker om det. Pappa har alltid sagt att jag får bestämma själv och göra det jag vill när jag är 18. Så pierca jag tungan. Han skratta bara och skakade på huvudet. Jag är väldigt nyfiken på vad du skulle ha sagt om jag visat min tunga för dig.

Jag har lyssnat på pappas berättelse också. Om olyckan du dog i. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, heller säga. Det går helt enkelt inte att beskriva känslorna. Bara att det gör ont, fruktansvärt ont.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Världen är så fruktansvärt orättvis. Och om det nu finns en Gud så hatar jag honom/henne för att du togs ifrån mig. Jag hatar denna värld vi lever i. För varje person, varje levande människa måste få uppleva smärta minst en gång i livet. Jag måste uppleva smärta varje dag. Varje äckliga jävla dag. Det är inte rättvist. För jag har inte gjort en fluga förnär. Inte du heller, men ändå så togs du ifrån mig.

Jag vill inte leva i denna värld. Jag vill leva i den värld du nu lever i mamma. Den här världen förser mig bara med smärta.

/ Din Dotter.