Angry.

Det känns som att något äter upp mig innifrån. Det känns som att något ständigt pressar mig nedåt. Jag har knappt tid att tänka på min mamma. För just nu är det skolan som är jobbigast. Jag har inte varit den som skitit i läxor. Jag har gjort dem och fått bra resultat. Ett resultat jag kunnat vara nöjd över. Men nu är pressen så himla stor. Jag börjar allt mer "skita" i läxorna. Eller man ska väll inte kalla att "skita" i dem. Jag har helt enkelt inte energin att kunna göra dem. Just nu vill jag bara bränna upp alla böcker och ta ett lååååångt sommarlov och komma tillbaka om några år.

Idag blev jag påmind att jag hade NP i engelska speaking en timme innan den var. Hur bra gick de? Helt åt pipsvängen. Jag har så extremt mycket just nu att jag inte kommer ihåg alltihop, även om jag skrivit ner dem. Imorgon har jag NP i matte b. Har jag hunnit plugga något? Nej. Och jag är ganska säker på att jag kommer få IG på det.

Jag är så förbannad just nu. För ständigt ska det gå åt helvete för mig. Hur mycket jag än försöker klättra mig upp för trappan så går pinnarna av och jag ramlar ner igen. Att ständigt försöka göra det bra, ständigt försöka se det ljusa så faller jag hårdare ner varje gång. Och nu ska min älskade hund dö också. Det här är de sista dagarna jag kommer få pussa och krama om henne. För om bara några dagar kommer hon bli stel och iskall. Va fan är det för fel på denna värld? Ja, jag är asförbannad just nu. För jag ska bara få möta orättvisa. Hur god jag än försöker vara. Och jag har inte gjort någonting, inte ett skit.

Jag funderar starkt på att rymma iväg med min hund, till en plats där ingenting kan gå fel och bara släppa allt. Vänta nu, blir det himlen då? Happ, dit kunde jag inte heller fara. Jag är så illa tvungen att stanna här och möta all smärta och orättvisa iallafall då.

Blä vad argt inlägg det blev. Nu ska jag gå och försöka sova och hoppas på att jag inte möts av mardrömmar ännu en natt.



Kommentarer
Postat av: Sofie

"Jag är så förbannad just nu. För ständigt ska det gå åt helvete för mig. Hur mycket jag än försöker klättra mig upp för trappan så går pinnarna av och jag ramlar ner igen. Att ständigt försöka göra det bra, ständigt försöka se det ljusa så faller jag hårdare ner varje gång."



De orden kände jag verkligen igen mig i. Säg till om du vill prata, <3

2010-05-18 @ 20:55:14
URL: http://sofielindroos.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0