Igår var alla från Estetiska och tittade på musik treornas slutproduktion. Och jag tror jag talar för de mesta när man blev mest berörd av Elins slutproduktion. Hon tillägnade nämligen den till sin mor som dog för några år sedan. I bakgrunden spelades en video upp med hennes mamma från när Elin var liten och så sjöng hon fyra låtar med starka och fina texter. I salen hördes många snyftandes. Jag satt i mitten av alla oss fem tjejer. Och alla snyftade, utom jag.

"Va nu då? Är det inte Felicia som ska grina mest?"

Nej, jag grät inte. Jag kände mig bara så enormt stolt över Elin som var stark och kunde göra denna fina tillställning. Jag har alltid velat göra något fint tillägnat till min mamma. Jag har alltid fantiserat om att stå framför en publik och sjunga, och att låten ska vara tillägnat till min mamma. Jag vill inte vara en härmapa. Men jag tror faktiskt att jag ska göra samma sak som Elin gjorde på sin slutproduktion, fast på mitt sätt. När jag väl får chansen att göra något eget och velat göra något fint till min mamma och till alla andra som mist en förälder, så blir det här en perfekt chans att kunna göra det. Att uppfylla en utav mina drömmar.

Här är ett alternativ för låt som jag kan tänkas sjunga om det skulle sluta i att jag skulle tillägna min slutproduktion till min mamma.