Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Det förklarar allt jag känner för dig just nu.
Jag saknar att komma till skolan med två flätor i håret som sitter snett, när du verkligen försök fixa till mitt hår på morgonen. Jag saknar att bli omstoppad om natten och få den där varma kramen. Jag saknar att sitta nära dig i soffan och bara titta på tv tillsammans. Jag saknar att komma till dig mitt i natten och få lägga mig i din trygga och varma famn efter en mardöm. Jag saknar dig.
Åren har gått och avståndet har bara växt. Du känns så långt borta. Färre och färre ord utbyts.
Det är jobbigt att växa upp. Det är jobbigt att jag växer ifrån dig. Det är jobbigt att vi växer ifrån varandra.
Allt var mycket enklare när jag var liten. Allt är så mycket enklare när man är liten.
Du är det viktigaste som finns i mitt liv. Det är ett mirakel att du fortfarande finns i mitt liv.
Jag går hela tiden och är rädd att du ska försvinna från denna jord.
Men det jag är mest rädd för är att avståndet mellan oss ska bli större och tillslut oändlig.
Att jag ska förlora dig.
Jag klarar inte av det här avståndet.
Jag klarar inte av att vara en skugga.
Jag klarar inte av ett liv utan dig.

Jag saknar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0