Män som hatar kvinnor.
I'm readyyyyy.
Jag och min bästaste.
Fuck tandställning...
Ms Ugly Betty.
Paniken alltså.
Andreas mamma ringde och var förstörd över att vi hade "gjort slut". Min bästa kompis ringde och hon var också förstörd. En kompis hade ringt till henne och frågat om det var sant. Jag tror alla som ser upp till mitt och Andreas förhållande var nära till en hjärtattack. Herregud vilken hemsk människa till hackare. Visst, det kunde ha sett värre ut, men det här var ändå BAD! You bad hackare! Ggrrrrh!
Och när det här hände satt jag och Andreas i bilen påväg till honom. Jag loggade in på fb så fort jag kunde, på min iPhone, mitt dåvarande lösenord hade inte byts ut som tur var. Så så fort vi kom till honom startade jag igång datorn och ändrade allt på en gång. Min trogna bästa vän skrev att jag blivit hackad och att allt var som det ska på min logg, God bless her!
Hell, i'm just sayin'.
Visst resultatet blir att jag får raka tänder. Men resultatet kan även bli att jag får världens överbett. Mina övre tänder pekar inåt, så mitt överbett är snyggt bortgömt. Men när tänderna bli raka kommer det inte vara bortgömt. Utan då blir det en gomtandställning efter ett och ett halvt år med räls. Oh hell again. Vad har jag gett mig in på? It better be good when it all ends, i'm just sayin'!
Doooh!
Fierce woman.
Halloween förra året, där var jag riktigt fierce.
Han kan sjunga också.
Phantom of the opera.
Nu ska jag se film och sen gå och sova!
Sick and sicker.
Nu ska jag äta min cookie dough och se film med A. Jag är på dåligt humör, blö.
Wow...
Made of stone.
Aja, det är stan som gäller idag, middag och övernattning hos svärmor.
Nu till kaffe och se senaste avsnittet av Grey's.
My heart is broken.
Making myself look nice.
Rakt upp i ansiktet.
visst vet du att det går snabbare att skuta skallen av sig än att bara sitta och gnälla?
btw min mamma är också död men jag var bara 3 år när hon dog så jag minns inte ett jävla dugg av henne. för mig är det omöjligt att sakna någon somjag inte känner. PUSS OCH KRAM
Jag gick igenom mina gamla inlägg som jag ofta brukar göra. Och hittade den här kommentaren som jag alls inte sett. För jag brukar alltid ta bort såna här kommentarer. Såna som kommenterar sånt här förstår jag mig inte på. Antagligen för att de inte får någon annan uppmärksamhet. Ja, synd för dem, eller så inte. Sen så innan man kommenterar sånt här så kanske man ska ta reda på faktan. Som den här personen verkligen inte har gjort. Den här kommentaren kom på min mammas födelsedag den 26 december 2010. Kommentaren är lagd på det andra inlägget jag skrev om min mamma, 2008. Så faktan MÅSTE den här persoen har haft.
Så den här personen var också bara tre år när dens mamma dog? Nämen gud, det var jag också, go figures. Och nej, jag kommer inte heller ihåg henne så himla mycket. Jag får en känsla av att det här är en kille, för de tänker oftast med ballen och är känslokalla. Och nu behöver inte alla killar ta illa upp, för jag riktar mig mest år den här personen. Men visst, det kan lika gärna vara en tjej, en väldigt känslokall tjej.
Jag ska säga dig, att man kan fullt sakna en person som man inte känner, för det gör jag. Mot för att jag börjar få en klarare bild av henne, men det är inte poängen. Jag har växt upp och sakna en person jag inte känner, men en person jag känt mig nära och älskad av. Var du inte älskad av din mamma eller? Ja, visst gör de ont att få de rakt i ansiktet? Du får bearbeta din sorg hur du vill, om de så är i förnekelse eller okänslosamt. Även om du kanske inte ens läser min blogg mer, för då hade de väll kommit mer känslokalla kommentarer, så tycker jag synd om dig. För nån vacker dag kommer den här sorgen slå dig rakt i ansiktet och du kommer må piss, precis som jag har gjort och fortfarande gör. Och jag kan slå vad om att du ändå har en massa frågor i skallen: Hur var min mamma? Vad tyckte hon om att göra? Osv osv. För jag ser en massa förnekelse i din kommentar. En rädd och osäker liten stackare som vill verka tuff på utsidan. Oj vad jag tycker synd om dig.
Det här är som att sparka på någon som redan ligger. Och ja, jag tar fruktansvärt illa upp, även om de här är 3 år sedan. Även om jag är väldigt uppriktig i min blogg och bokstavligt talat blottar mig själv ska jag ändå inte behöva få sånt här i ansiktet. Jag ska inte behöva få sån här kritik. Ingen ska behöva få sån här kritik, ingen. Men, jag är en sån person som behandlar andra som jag själv blir behandlad, vilket kan bli en ond cirkel, jag vet. Så än en gång, jag tycker så jävla synd om dig, uppsök en psykolog som inser att du måste in på psyket, för du är inte riktigt frisk.
Jag vet att du bor i Luleå, kan spåra din IP adress, herr eller fröken Köpmangatan. Punkt.
Deprimerad.
Nu ska jag bli mer deprimerad, tillverka något gott och slå igång Avatar.
Trying to get well.
To love myself.
Andreas älskar mig precis som jag är, vilken han säger varenda dag. Så varför ska jag då bry mig om hur jag ser ut i till exempel underkläder? Det är bara han som ska se mig i dem. Och by the way, framför honom känner jag mig sexig. Men när jag är själv vill jag bara spy.
Varför kan jag inte älska min kropp? Varför kan jag inte älska mina nya former? Jag kan inte ens skriva ut min vikt här, för jag skäms. Jag skäms för att mina kläder hålla på att bli allt för snäva. Jag skäms över mig själv.
Men samtidigt kan jag inte få mig själv att röra på min kropp och göra något åt de. För nånstans inom mig säger min kropp att jag mår bra i den här vikten, även om jag får massiva bilringar då jag sitter ner, även om jag har dallande gäddhäng.
Jag kommer snart komma in i jobbvärlden och kommer där att röra mig mycket mer, min kropp kommer anpassa sig efter mitt arbete. Jag kommer då att få en skarkare kropp, och kanske ett starkare självförtroende.
Jag säger jämt till alla att skita i vad andra säger, men själv lyssnar jag alltid. Jag får panik, känner mig tjock och ful. Vad man än väger och hur man än ser ut så tar man in de negativa för att man inte är nöjd med sig själv, man känner sig inte perfekt.
Jag älskar min nya rumpa, som faktiskt har blivit en rumpa, en riktig niggahboooteeey. Jag älskar mina nya bröst som har blivit fylligare och inte platta.
Är det de som krävs? Att säga eller skriva ner det, som får en att älska sig själv mera? Att se sig själv i spegeln och säga att man är snygg, sexig, vacker och inte bry sig om vad vågen säger? För hade jag levt back in the days där kurvor ansågs sexigt, hade jag varit en väldigt åtråd kvinna. Dagens samhälle är bara för sjukt.
Nytt beroende.
Nu ska jag göra mig en smoothie, mitt nya sötsug! Bättre än en massa slisk! Jag har iallafall hittat mitt nya sockerberoende. Vilket är ett måste, då jag verkligen måste hålla tillbaka på godiset när jag får min tandställning. Jag tycker om hårda godisar, men de gör inte mina tänder. Hmm, undrar vad de blir för smak idag! Byebye!
Feeling sick.
Jag är hos Andreas just nu. Han sover för fulla muggar och jag ska nu lägga mig bredvid honom och göra samma sak. Får hoppas att mardrömmarna är borta inatt. Jag drömmer alltid mardrömmar då jag är sjuk. Jag går bara och väntar på febern.... Natti!
En, två, tre?
Getting used to.
Idag fick jag höra igenom radioreportaget som gjorts om mig. Verkligen skitbra! Visst, lite konstigt att höra sin egna röst. Men väldigt snyggt uppbyggt och så! Som sagt, det är ett skolarbete men vi får väll se om det går att sälja på något vis. Det återstår att se i framtiden!
Sen har Andreas gått och blivit sjuk, och självklart har han smittat mig. Så jag har en torr och samtidigt slemmig halv, snorar och är tung i skallen. Bara blivit värre under den här dagen. Så får väll se om jag vaknar upp med feber imorgon. Fast brukar inte få feber. Jag minns inte sist jag hade de.
Nåja, han ligger och sover i min säng just nu. Så jag ska gå och krypa ner bredvid honom och läsa lite bok. Natti!
Foxy.
blir en foxy Felicia
Give me feathers.
Klicka på bilden för att komma till hemsidan.
Babbel.
Jag har dansat till Dance Central idag och så körde jag lite Kinect Sports också. Satan vad slut jag blev! Så träningsvärk imorgon, och i övermorgon. Men måste börja röra på mig nu. Frisöryrket tar på kroppen fysiskt och man måste ändå vara relativt vältränad i överkroppen då. Nu är jag motiverad till att göra det iaf, för jag måste vara fit for fight i överkroppen.
Sen när A kom hit gjorde jag en smootie till oss. Äpple, jordgubbsyoghurt, frysta hallon och kardemumma. Blev väldigt gott faktiskt! Självklart skulle brorsan ha en också så fick hjälpa honom att göra en också.
Såg ungefär ut som den i mitten
Jag tog mig i säng igår klockan 23 faktiskt. Men somnade inte förens halv 2. Och inte kunde jag ta mig upp idag när alarmet ringde 9. Ställde om den till 10. Sen stängde jag av den. Ett steg jag upp... Nästan 12 timmar sov jag, men det är första gången på länge! Jag måste upp klockan 6 imorgon. Ojojoj, men det kommer det säkert att vara värt! ;)
Mitt intagningsprov.
Det första man får göra är att bli intervjuad. Frågor ställs som personuppgifter och olika frågor från varför man vill bli frisör. Också lite hälsofrågor om man har lässvårigheter, fysiska och psykiska besvär med tex rygg och nacke samt ätstörningar.
Efter det får man göra ett personlighets test där man väljer alternativ A,B,C eller D. Inget farligt med det. Jag kommer inte ihåd vilka personligheter det fanns med. Men det är inte ett test de bedömmer, utan vill bara kolla hur man är som person. Man får sedan göra det testet innan man går ut utbildningen och se om det ändrats något.
Efter det så visas man runt. Runt och runt, det är en väldigt liten skola. När man först kommer in är det kundmottagningen man ser. Sen ett rum med glasväggar som är teorisalen. "Matsalen" är direkt till höger. Längs väggen är en massa hårprodukter och längst in är arbetssalen, själva salongen.
Sen så är det de praktiska provet. De vill se hur man jobbar med händerna och om man har potensial. Det kanske låter skrämmade. Och det trodde jag verkligen att det skulle vara. Men de går först igen mycket noga hur du ska göra. Sen får man härma dem så gått de går.
Först visade läraren noga hur jag skulle gå tillväga när jag skulle fläta en fläta. Och jag som är mästare på att fläta klarade de gallant!
Efter det är det dags att klippa lite. Där också så visar läraren noggrant hur man ska göra. Det klarade jag också, även om jag var väldigt skakis.
Det sista var att sätta in en permanentrulle med papper. Det var inte heller svårt, för de visar exakt hur man ska göra. Innan jag skulle göra sista uppgiften sa läraren att om jag inte klarade det hade jag ändå kommit in. Jag blev överlycklig, men ville ändå visa att jag kan, vilket jag kunde.
Jag var beredd på något mycket värre. Men som sagt, de kräver inte att man ska kunna de, utan att man ska visa potensial. Jag själv tyckte det var ett mycket enkelt intagningsprov. Så det är inte lika svårt som de låter. :)
When we stand together.
Sepedålig iPhone kamera....
Felicia goes wild.
Sen gick jag lös på stan. Har shoppat alldelens för mycket! Så det blir ingen shoppping för mig, på ett väääldigt bra tag. Om det nu inte gäller böcker, hihi.
Jag var även och bokade en tid för klippning och tonig. Snart blir jag rödhårig. ;) Men de kommer även kosta mycket, för mycket. Jag är snart pank igen! Ojoj, jag och pengar alltså... Sitter hos A just nu men ska ta en buss hem senare. Han ska jobba över ganska så länge så jag ska hit imorgon istället. Då ska jag in på ICA och lämna in mitt cv, verkligen MÅSTE.
Nu ska jag ta kort på de jag köpt idag så ni får se, för en gångs skull. ;)
Kuckeliku.
Hockeynight.
A är och äter köttsoppa med jaktlaget så väntar på att han ska komma tillbaka.
Och nu kommer mer folk för att se på hockeyn, dags att koncentrera sig på matchen!
Då var det bestämt.
Den sista bilden gillar jag bäst.
Vilket har fått mig att äntligen bestämma mig för att den här hårfärgen och klippningen jag vill ha.
Punkt.
You're immune to all my pain.
Buuuhuuuuu....
Elfte brevet.
Jag vill ha dig här. Jag vill ha dig här, så att jag kan få berätta hur glad och skräckslagen jag är på en och samma gång. Jag vill höra att du är stolt över mig. Jag behöver höra det. Jag behöver höra din röst.
Jag saknar dig så mycket just nu. Det gör ont. Det var länge sen det gjorde så här ont. Jag vill så gärna ha dig här just nu, jag vill att du ska vara en del av de här också. Jag vill ha ditt stöd. Jag försöker tänka på orden på tavlan som jag fick av Ida, att du är här ändå, att du vaktar över mig. Och ja, ibland känner jag en närhet bredvid mig. Jag har ingen aning om det är du eller inte, jag vet inte vad jag ska tro. Jag får känslan mest på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Jag vet inte om jag ska släppa in känslan eller vara rädd för den.
Jag känner mig som en barn igen. Jag känner mig som en treåring. Som den där treåringen som satt på dagis och grät och ropade efter sin mamma. Helt plötsligt har jag åkt 16 år tillbaka i tiden, jag är tre år och gråter och ropar efter dig.
Snälla låt det vara dig jag känner nu, för just nu är det en närhet i huset. Jag får kalla kårar i hela kroppen. Är det min inbillning eller är det du? Ska jag släppa in känslan eller ska jag vara rädd för den? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar dig så jävla mycket just nu. Jag vill ha dig här.
Min vägg rasade, så nu kommer allt på en gång. Jag saknar dig så mycket att ord inte kan beskriva det.
Jag älskar dig.
/Din Dotter
Tumbs and toes.
Trailer nr 2
Inte hungrig, eller?
Här ligger jag i Andreas säng och tittar på när han spelar, de är förträffligt roligt.. Jag ligger även i sängen för att jag mår illa av någon konstig anledning. De är inte för att jag är hungrig, mår bara illa. Sen har jag ett stort sug efter en 90g hamburgare, lökringar, chilicheese, creole fries, fanta exotiska frukter och en sour creame pepper dipp. Nej, jag är inte hungrig, bara ett väldigt stort sug efter detta. Det kanske är de min kropp behöver, mat, trots att jag inte är hungrig.