Vi har änglamammor.
För något år sedan träffade jag en tjej som heter Caroline. Hon blev tillsammans med min pojkväns kompis och dom är fortfarande tillsammans. Och under dom här åren har vi byggt upp en stark relation. Vi pratar inte ofta, men vi vet båda två att vi finns där och bryr oss om varandra.
Caroline är en mycket speciell person för mig. Inte bara för att hon är en av mina närmaste kompisar, utan för att hon också har en änglamamma, precis som mig.
Att kunna dela med sig av liknande situationer och känslor har varit oerhört skönt. Att få prata med någon som i princip känner likadant som mig.
Därför blir jag så glad när personer i liknande situationer kan ta stöd av det jag skriver. För jag blir så glad när jag kan ta stöd i det Caroline säger och tvärtom. 
Caroline och Felicia, två tjejer med änglamammor.
Tända ljus inför Haloween.
Idag har jag hälsat på mamma. Den årliga lyckttändningen på haloween. Och den här gången var det bara jag och pappa. Precis som jag vill ha det. Vi tog med oss våran lyckta. Satt fast lite granris på den och tände ett ljus. Vi tände även ett ljus som vi satt vid blommorna.
Det var total glädje att få stå bredvid henne. Jag ska även fara till henne imorgon med min pojkvän för att se om ljusen fortfarande brinner och kanske tända yttligare ett ljus.
Mammas födelsedag förra året.
Det var total glädje att få stå bredvid henne. Jag ska även fara till henne imorgon med min pojkvän för att se om ljusen fortfarande brinner och kanske tända yttligare ett ljus.
Mammas födelsedag förra året.
Min mamma drunknade.
Min mamma är död. Min mamma dog för över 14 år sedan. Min mamma kommer inte tillbaka. Det är något som jag får gå och acceptera varje dag.
Men hur hon dog kan jag inte acceptera. Hur hon dog har inte sjunkit in ännu. Efter över 14 år så har det inte sjunkit in än.
Min mamma drunknade. Hon fick antingen vatten i andningsvägarna och lungorna som ledde till syrebrist, vilket i sin tur ledde till medvetslöshet. Eller så fick hon inte vatten i lungorna alls, hon kan ha fått syrebrist som i sin tur ledde till hjärtstillestånd. Jag vill veta vilket, även om båda anledningarna är lika groteska.
Jag har ingen aning om hur fort hjälpen kom, hur fort ambulanserna kom, hur fort dom fick upp mammas kropp ur vattnet. Jag har ingen aning om vad pappa gjorde när han kom upp ur vattnet. Om han såg mammas kropp komma flytandes. Såg han sina andra vänners kroppar komma flytandes? Gjorde man allt man kunde för att rädda mammas liv? Jag har ingen aning, för jag var bara tre år gammal.
För att jag en dag ska kunna acceptera att min mamma har drunknat måste jag få svar på alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud nästan varje dag. Jag måste få veta.
Min mamma är död. Min mamma drunknade.
Men hur hon dog kan jag inte acceptera. Hur hon dog har inte sjunkit in ännu. Efter över 14 år så har det inte sjunkit in än.
Min mamma drunknade. Hon fick antingen vatten i andningsvägarna och lungorna som ledde till syrebrist, vilket i sin tur ledde till medvetslöshet. Eller så fick hon inte vatten i lungorna alls, hon kan ha fått syrebrist som i sin tur ledde till hjärtstillestånd. Jag vill veta vilket, även om båda anledningarna är lika groteska.
Jag har ingen aning om hur fort hjälpen kom, hur fort ambulanserna kom, hur fort dom fick upp mammas kropp ur vattnet. Jag har ingen aning om vad pappa gjorde när han kom upp ur vattnet. Om han såg mammas kropp komma flytandes. Såg han sina andra vänners kroppar komma flytandes? Gjorde man allt man kunde för att rädda mammas liv? Jag har ingen aning, för jag var bara tre år gammal.
För att jag en dag ska kunna acceptera att min mamma har drunknat måste jag få svar på alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud nästan varje dag. Jag måste få veta.
Min mamma är död. Min mamma drunknade.
Min berg- och dalbana.
Mitt liv är byggd på en berg- och dalbana. Men många uppförs- och nedförsbackar. Det går mycket sakta uppåt, men oj vad det går fort nedåt. Just nu far jag ner för en mycket lång nedförsbacke, den tycks aldrig ta slut. För jag kan inte hitta något som kan föra mig uppåt för tillfället.
Ibland kan det vara viktigt att stanna upp och känna efter. Vad är det som får det att göra så ont i hjärtat just nu? Tillexempel. Men jag har redan stannat upp och känt efter. Nu vill jag inte ha så här fruktansvärt ont nå mer. Nu vill jag kunna skratta och känna glädje. Och när inte änns min pojkvän kunde få mig att känna det minsta lyckorus igår så vet jag inte vad som skulle kunna hjälpa mig just nu.
Vad är det jag behöver? Självklart behöver jag min pojkvän. Men det räcker inte.
Jag vill lätta mitt hjärta, på riktigt. Jag vill skrika och gråta ut allt som ligger och trycker på hjärtat. Men jag har inte styrkan att ta första steget.
Jag ska ta första steget. Jag måste.
För oj vilken lättnad det blir efteråt. När man fått ut allt för tillfället.
Ibland kan det vara viktigt att stanna upp och känna efter. Vad är det som får det att göra så ont i hjärtat just nu? Tillexempel. Men jag har redan stannat upp och känt efter. Nu vill jag inte ha så här fruktansvärt ont nå mer. Nu vill jag kunna skratta och känna glädje. Och när inte änns min pojkvän kunde få mig att känna det minsta lyckorus igår så vet jag inte vad som skulle kunna hjälpa mig just nu.
Vad är det jag behöver? Självklart behöver jag min pojkvän. Men det räcker inte.
Jag vill lätta mitt hjärta, på riktigt. Jag vill skrika och gråta ut allt som ligger och trycker på hjärtat. Men jag har inte styrkan att ta första steget.
Jag ska ta första steget. Jag måste.
För oj vilken lättnad det blir efteråt. När man fått ut allt för tillfället.
Everything ends.
Idag går det inte att plugga. Idag har jag för lite energi. Idag mår jag fruktansvärt dåligt.
Varje dag strävar jag mot ett lyckligt liv. Varje dag vill jag ge upp. Varje dag har jag ont.
DET GÖR ONT!
Varje dag strävar jag mot ett lyckligt liv. Varje dag vill jag ge upp. Varje dag har jag ont.
DET GÖR ONT!
Kontaktmejl.
Nu har jag skrivit upp en kontaktmejl till höger för dom som vill mejla mig. Finns som stöd även där. :)
Nu ska jag försöka plugga lite....
Nu ska jag försöka plugga lite....
Let me give my love to you.
Mina drömmar, del 1.
Mina drömmar. Del 1.
För lite mindre än ett år sedan hade jag en dröm om min mamma. Jag minns inte vad jag började drömma om. Men sen kom bilden upp. Mamma står vid en bänk och håller på med något. Hon gör något med händerna. Diskar, lagar mat, kunde inte riktigt se vad. Flera bilder hoppar upp. Hon står och gör samma sak men hon får ständigt nya kläder. En bild med en grön blus. En bild med en brun kofta. Jag satt bara och såg på henne. Hon gav mig några leenden då och då. När jag skulle ge ett leende tillbaka blir jag väckt.
Ur boken Livet utan min mamma, 24/8 - 2009.
För lite mindre än ett år sedan hade jag en dröm om min mamma. Jag minns inte vad jag började drömma om. Men sen kom bilden upp. Mamma står vid en bänk och håller på med något. Hon gör något med händerna. Diskar, lagar mat, kunde inte riktigt se vad. Flera bilder hoppar upp. Hon står och gör samma sak men hon får ständigt nya kläder. En bild med en grön blus. En bild med en brun kofta. Jag satt bara och såg på henne. Hon gav mig några leenden då och då. När jag skulle ge ett leende tillbaka blir jag väckt.
Ur boken Livet utan min mamma, 24/8 - 2009.
Jag är arg.
Jag är frustrerad. Varför tänker ni? Jo, för att jag nästan inte fått veta något om min mamma när jag växt upp. Jag vet inte vilken favoriträtt hon hade, vilka låtar hon helst lyssnade på, hur hon var som person och hur hon var med mig, hur hennes och pappas relation var och hur dom träffades. Hur var hon som tonåring? Hade hon många pojkar efter sig? JAG VET INGENTING! Varför har inte jag fått veta allt det här? För det hade varit så himla mycket lättare att få veta allt eftersom under min uppväxt än att få allt slängt på sig nu, när sorgen och saknaden aldrig varit större. Jag vill faktiskt lära känna min mamma, även om hon är död. För jag vet att jag har en mamma, en änglamamma, men jag vet inte hur hon var som person. Jag kan inte se henne framför mig och veta att just sådär skulle min mamma reagera. HAR ABSOLUT INGEN ANING! Och jag är arg på alla mina nära som kände henne. Jag är arg för att ni inte sagt något till mig. Jag är för helvete hennes dotter. Jag har all rätt i världen att få veta allt om henne!
Nä, en stor jävla tumme ner för er. Jag är fruktansvärt arg och besviken på er! :(
Nä, en stor jävla tumme ner för er. Jag är fruktansvärt arg och besviken på er! :(
Mamma Melissas tävling.
Nu är jag med i Melissas tävling om att vinna en diinglis-snuttefilt. Haha, vilket sött namn.
Jag vill ju såklart vinna den här filten till min kompis som ska bli mamma i december. Filten såg fruktansvärt mysig ut och jag tror verkligen att min vän skulle uppskatta den. Tror även att hennes lilla flicka som hon väntar (tror dom) kommer uppskatta den. Vem skulle inte uppskatta den? :) Kommer alltså inte att behålla den själv om jag vinner, utan kommer ge den till min 19 åriga kompis som ska ha en dotter i december. Vad ska man säga mer? Jag vill verkligen vinna den åt henne! Haha. :)
Jag vill ju såklart vinna den här filten till min kompis som ska bli mamma i december. Filten såg fruktansvärt mysig ut och jag tror verkligen att min vän skulle uppskatta den. Tror även att hennes lilla flicka som hon väntar (tror dom) kommer uppskatta den. Vem skulle inte uppskatta den? :) Kommer alltså inte att behålla den själv om jag vinner, utan kommer ge den till min 19 åriga kompis som ska ha en dotter i december. Vad ska man säga mer? Jag vill verkligen vinna den åt henne! Haha. :)
Trafikskola och barnsaker.
Idag har jag suttit fyra timmar på en trafikskola för handledarutbildning. Så nu är det bortgjort. Så snart får jag börja övningsköra!
Det är nu den tredje gången jag får beställa om från Lundmyr of Sweden för att det jag vill ha inte finns på lager. En stor tumme ner för dom!
Nu kanske ni undrar varför jag ska beställa barnsaker? Jo, ska snart på en så kallad babyshower för min kompis som snart ska bli mamma. Och då ska jag köpa lite babysaker till henne. So, I'm not pregnant! (Även om jag önskar det)
Det är nu den tredje gången jag får beställa om från Lundmyr of Sweden för att det jag vill ha inte finns på lager. En stor tumme ner för dom!
Nu kanske ni undrar varför jag ska beställa barnsaker? Jo, ska snart på en så kallad babyshower för min kompis som snart ska bli mamma. Och då ska jag köpa lite babysaker till henne. So, I'm not pregnant! (Även om jag önskar det)
Du är underbar.
Ännu en underbar helg med min underbara pojkvän. Och med smärta i hjärtat så var jag tvungen att säga hejdå till honom idag. Han ska nämligen upp och jobba imorgon. Och jag ska sitta hela tre timmar på en trafikskola. Yey! Nä, jag vill goosa och mysa med min pojkvän.
Jag saknar honom jätte mycket.... USCH! :(
Du får mig att må bra. <3
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är mitt allt. <3
Jag saknar honom jätte mycket.... USCH! :(
Du får mig att må bra. <3
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är mitt allt. <3
Höstloooooov.
Fredag, fredag, fredag. Ja, vad ska man säga? Det är inte vilket fredag som helst. Nä, för nu har jag höstlov! Yey!
Idag skulle jag ha farit på skolan. Men jag har hostat hela natten. Så jag bestämde mig för att fara in till stan vid elva tiden för att hämta böcker, prata med alla lärare om vad jag missat och såklart, säga hej till alla igen. Jag kom också på att en uppgift skulle vara inlämnad igår. Den var klar, skulle bara skriva ut andra delen av den, och det gjorde jag, så nu är den inne också. Därimot kom jag inte ihåg att en psykologiuppgift skulle vara inlämnad idag. Blä. Men jag har faktiskt vara sjuk hela veckan, och det är lite mindre än 5 mil till skolan för mig, FAKTISKT! :(
Nu har jag iaf nästan alla skolböcker hemma. Alla förutom historiaboken för att vara exakt. Plugg, plugg och åter plugg. Men det börjar jag med först på måndag. Nu är det faktiskt helg! FAKTISKT!
Försöker övertyga mig själv..
Aja, nu kommer Andreas alldelens strax. MYS!
Ha en fortsatt trevlig fredagkväll. Peace!
Idag skulle jag ha farit på skolan. Men jag har hostat hela natten. Så jag bestämde mig för att fara in till stan vid elva tiden för att hämta böcker, prata med alla lärare om vad jag missat och såklart, säga hej till alla igen. Jag kom också på att en uppgift skulle vara inlämnad igår. Den var klar, skulle bara skriva ut andra delen av den, och det gjorde jag, så nu är den inne också. Därimot kom jag inte ihåg att en psykologiuppgift skulle vara inlämnad idag. Blä. Men jag har faktiskt vara sjuk hela veckan, och det är lite mindre än 5 mil till skolan för mig, FAKTISKT! :(
Nu har jag iaf nästan alla skolböcker hemma. Alla förutom historiaboken för att vara exakt. Plugg, plugg och åter plugg. Men det börjar jag med först på måndag. Nu är det faktiskt helg! FAKTISKT!
Försöker övertyga mig själv..
Aja, nu kommer Andreas alldelens strax. MYS!
Ha en fortsatt trevlig fredagkväll. Peace!
You're like my own personal brand of heroin.
Jag och tjejorna plus Andreas ska fara och se premiären på New Moon. Jag, Annorna och Marléne skulle egentligen se midnattspremiären med både Twilight och New Moon, men när vi skulle köpa biljetterna så blev det nå fel på SF sidan. Så vi sket i det, så det blir på premiärsdagen istället. Då kan Andreas också följa med. Han kan ju inte se på bio tills klockan 3 på natten och sen gå upp klockan 6 på morgonen och jobba.
Iaf, jag satt och kollade på lite bilder från New Moon och hittade riktigt saftiga bilder!
;)
Källor: Här och Här
Varför han har en massa prickar på dig är för specialeffekterna, han är ju glittrig i ljuset vet ni. ;)
Jag blir helt pirrig i kroppen. Dom som kommer se premiären på fredagen den 20/11 i Luleå, om ni har en stor suck eller ååh eller liknande, det kommer vara jag. ;) Hör ni någon som grinar, är det jag också!
Nu har ni något att "bita" i. ;)
Iaf, jag satt och kollade på lite bilder från New Moon och hittade riktigt saftiga bilder!
;)
Källor: Här och Här
Varför han har en massa prickar på dig är för specialeffekterna, han är ju glittrig i ljuset vet ni. ;)
Jag blir helt pirrig i kroppen. Dom som kommer se premiären på fredagen den 20/11 i Luleå, om ni har en stor suck eller ååh eller liknande, det kommer vara jag. ;) Hör ni någon som grinar, är det jag också!
Nu har ni något att "bita" i. ;)
Pappa eller Tom, Tom eller pappa?
Jag har ett vagt minne av att jag redan tagit upp det här. Jag vet att jag tagit upp det på bilddagboken. Men jag skriver det iaf!
Min pappa är så fruktansvärt lik Tom Cruise!
Vem är vem? ;)
Haha, för dom lite mer förvirrade, pappa till vänster, tom till höger. Eller är det tvärt om? ;)
Min pappa är så fruktansvärt lik Tom Cruise!
Vem är vem? ;)
Haha, för dom lite mer förvirrade, pappa till vänster, tom till höger. Eller är det tvärt om? ;)
Bara hostan kvar.
Jag börjar nu att friskna till lite. Har inte längre ont i skallen och näsan rinner knappt. Det är bara den förbannade hostan kvar då. Mådde jätte bra imorse då jag vaknade. Yey, tänkte jag, nu är jag frisk. Men sen var jag tvungen att hosta och då kände jag den rivande känslan i bröstkorgen igen och det låter förfärligt. Men jag är pigg. Jag äter igen. Jag har nämligen knappt ätit något under dom dagar jag varit som sjukast. Och jag var tvungen att väga mig imorse. Jag blev faktiskt jätte förvånad. 1.5 kg hade jag gått ner. På bara några dagar. Men iofs så är jag ganska van. Ena veckan väger jag så mycket och andra lite mindre och sen så går det upp igen. Upp och ner hela tiden, precis som mitt mående.
Jag har faktiskt pluggat lite idag också. Väldigt stolt över mig själv som tog tag i det utan att tänka, usch. Därimot ser jag inte fram emot allt plugg som måste göras under lovet, blä.
Men imorgon kommer jag äntligen få träffa min älskling igen! Inte träffat honom sen i söndags. Får bara hoppas att han förblir frisk. Han kände sig nämnligen lite krasslig igår. Fy!
Ja, det blir förmodligen skola för mig imorgon. Undrar om dom saknat mig?
Jag har faktiskt pluggat lite idag också. Väldigt stolt över mig själv som tog tag i det utan att tänka, usch. Därimot ser jag inte fram emot allt plugg som måste göras under lovet, blä.
Men imorgon kommer jag äntligen få träffa min älskling igen! Inte träffat honom sen i söndags. Får bara hoppas att han förblir frisk. Han kände sig nämnligen lite krasslig igår. Fy!
Ja, det blir förmodligen skola för mig imorgon. Undrar om dom saknat mig?
Mammas röst.
När jag slog på min video i fredags, min video där jag såg mamma levande igen, så slog det mig att jag glömt hur hennes röst lät. Hela min kropp fylldes av en varm känsla när jag hörde den igen.
Det första man ser i min video är mamma som står där och håller om magen där jag ligger. Sen så filmar farfar ut över Luleå och mot sjukhuset där jag låg, bara 3 timmar gammal. Sedan ser man mig ligga i en sån där vagn nyfödda bebisar ligger i på sjukhuset, en dag gammal. Bredvid mig ligger mamma i sin sjukhussäng. Farmor pratar med henne, kommenterar att det ändå gick fort. Och där kom hennes röst:
Mamma: Jo, det gick ganska fort.
Farmor: Tyckte inte dom att det gick fort också?
Mamma: Jo, dom tyckte att det fick fort, för att vara förstföderska.
Farmor: Jo. Men hur mår du nu annars då?
Mamma: Jodå, är ganska öm bara.
Farmor: Jo, men det är ju så.
Och sen hänger jag inte med i vad dom pratar om. Något om att det drog i magen och att mamma tappade andan under förlossningen.
För det var inte de dom sa som intresseade mig. Det var mammas röst. Den där rösten som fyllde min kropp med värme. Så länge hon levde så fyllde hennes röst mig med värme. Och än idag, när hon inte finns längre, så gör den det fortfarande.
Precis som vissa låter, eller dofter påminner oss om minnen eller får oss att reagera kring saker. Min kropp reagerar fortfarande på mammas röst.
Det första man ser i min video är mamma som står där och håller om magen där jag ligger. Sen så filmar farfar ut över Luleå och mot sjukhuset där jag låg, bara 3 timmar gammal. Sedan ser man mig ligga i en sån där vagn nyfödda bebisar ligger i på sjukhuset, en dag gammal. Bredvid mig ligger mamma i sin sjukhussäng. Farmor pratar med henne, kommenterar att det ändå gick fort. Och där kom hennes röst:
Mamma: Jo, det gick ganska fort.
Farmor: Tyckte inte dom att det gick fort också?
Mamma: Jo, dom tyckte att det fick fort, för att vara förstföderska.
Farmor: Jo. Men hur mår du nu annars då?
Mamma: Jodå, är ganska öm bara.
Farmor: Jo, men det är ju så.
Och sen hänger jag inte med i vad dom pratar om. Något om att det drog i magen och att mamma tappade andan under förlossningen.
För det var inte de dom sa som intresseade mig. Det var mammas röst. Den där rösten som fyllde min kropp med värme. Så länge hon levde så fyllde hennes röst mig med värme. Och än idag, när hon inte finns längre, så gör den det fortfarande.
Precis som vissa låter, eller dofter påminner oss om minnen eller får oss att reagera kring saker. Min kropp reagerar fortfarande på mammas röst.
Mamma, bredvid mig?
Inatt vaknade jag av att jag kände en närhet. Jag vaknade och frös. Sedan kände jag en ilande känsla längs ryggraden. Självklart, hej mamma.
Jag har sedan länge funderat på att besöka ett slags medium. Min kompis, vars mamma också dött, har fått veta att hennes mamma är vid hennes sida hela tiden. Hon har till och med sett sin mamma efter hennes bortgång. Och jag kan inte släppa tanken av att jag också vill veta om min mamma verkligen är bredvid mig. Att hon verkligen är min skyddsängel.
Men samtidigt är jag rädd att detta medium inte kan se mamma bredvid mig. Att jag ska få veta att hon inte är det.
Självklart kan ju allt vara påhittat det här med medium. Vad vet jag? Det viktigaste är väll att jag själv tror och vet att hon är här. Men det skulle vara väldigt intressant att sitta där med ett medium och få höra hur han/hon börjar prata om forsar, saxar, mammaroll, ja allt som har med min mamma att göra. Har sett på en del program att dom bortgångna tar kontakt med mediumet. Tänk om det medium jag besöker får kontakt med min mamma?
Jag är fruktansvärt nyfiken på det här. För jag vet inte om jag ska kalla det bullshit eller total sanning.
Gör mig bara gravid så blir jag glad.
Minst en gång i veckan så diskuteras de bebisar mellan mig och Andreas. Jag är hur redo som helst, men jag har mina studier. Andreas är inte redo. Vilket jag fullständigt accepterar. Och vi är unga, det är jag medveten om.
Våra diskutioner är inte aggresiva. Utan dom är mer humoristiska.
Eftersom att pappa och mamma inte var gifta när hon dog så förs alla hennes pengar över till mig som jag får röra när jag fyllt 18. Och min man är nämligen volvokåt. Och ungefär så här gick diskutionen till:
F: Vad skulle du säga och göra om jag köpte dig en volvo S80?
A: Haha, jadu. Jag vet inte. Jag skulle nog få en hjärtattack och älska dig tusentals gånger om!
F: Vad skulle jag få tillbaka av dig då?
A: Ja, jag vet inte. Vad vill du ha?
F: Gör mig bara gravid så blir jag glad, hihi.
A: Jag förstod nästan att du skulle säga det...
F: Fniss.
A: Att du är nå söt gumman!
Ja, en helt vanligt dag med mig och Andreas. Haha.
Våra diskutioner är inte aggresiva. Utan dom är mer humoristiska.
Eftersom att pappa och mamma inte var gifta när hon dog så förs alla hennes pengar över till mig som jag får röra när jag fyllt 18. Och min man är nämligen volvokåt. Och ungefär så här gick diskutionen till:
F: Vad skulle du säga och göra om jag köpte dig en volvo S80?
A: Haha, jadu. Jag vet inte. Jag skulle nog få en hjärtattack och älska dig tusentals gånger om!
F: Vad skulle jag få tillbaka av dig då?
A: Ja, jag vet inte. Vad vill du ha?
F: Gör mig bara gravid så blir jag glad, hihi.
A: Jag förstod nästan att du skulle säga det...
F: Fniss.
A: Att du är nå söt gumman!
Ja, en helt vanligt dag med mig och Andreas. Haha.
tjugondeoktobertvåtusennio.
Idag har vi varit tillsammans i 4 år & 2 månader.
Idag har vi varit förlovade i 2 månader.
Jag hade helst tillbringat den här dagen med dig, älskling, men jag ligger ju här i feber. Och jag som verkligen behöver en puss, kram, stryk på kinden, ligga bredvid dig när du nannar mig tills jag somnar. Alltså din närhet. Kom hit.... :( <3
Idag har vi varit förlovade i 2 månader.
Jag hade helst tillbringat den här dagen med dig, älskling, men jag ligger ju här i feber. Och jag som verkligen behöver en puss, kram, stryk på kinden, ligga bredvid dig när du nannar mig tills jag somnar. Alltså din närhet. Kom hit.... :( <3
Bulletproof.
Idag är jag mycket värre. Nyser och hostar ständigt. Får tårar i ögonen när det gör ont att hosta eller när en nys är påväg. Feber är bara bakom hörnet. Jag vill inte vara sjuk. För jag missar så otroligt mycket i skolan. Jag har ingen aning om vad som händer om jag inte far på uppspelningen på onsdag. Får jag IG-varning då eller vad? Det går ju inte att träna till det, för det gör allt för ont i huvudet och i öronen. Plus att min kropp är stel som en pinne. Fan vad deprimerande. Jag har en känsla att min trumlärare inte kommer godkänna att jag är hemma och sjuk. Vet inte varför, han bara är så. Kanske ska ringa honom imorgon.
Imorgon är det den 20:e och jag kommer förmodligen inte att kunna vara med älsklingen. Åh! Samtidigt vill jag bli frisk men ändå inte. Om jag blir frisk till imorgon (vilket inte är möjligt) så måste jag spela upp på onsdag, och jag har inte tränat ett skit. Så, det är nog lika bra att vara sjuk då. Har ett helt höstlov till att vara med Andreas. Nackdelen är bara att jag kommer ha en jävla massa plugg under och efter lovet. Grymma värld!
Back to the bed.
Imorgon är det den 20:e och jag kommer förmodligen inte att kunna vara med älsklingen. Åh! Samtidigt vill jag bli frisk men ändå inte. Om jag blir frisk till imorgon (vilket inte är möjligt) så måste jag spela upp på onsdag, och jag har inte tränat ett skit. Så, det är nog lika bra att vara sjuk då. Har ett helt höstlov till att vara med Andreas. Nackdelen är bara att jag kommer ha en jävla massa plugg under och efter lovet. Grymma värld!
Back to the bed.
Hoooooost, prosiiit & aaaaj.
Söndag. Precis sagt hejdå till Andreas. Jobbigt. Jag har blivit sjuk. Jag är jätte förkyld. Jag har ont överallt. Jag kallsvettas. Det gör ont när jag sväljer. Ingen skola för min del. Och jag har massvis med läxor och prov i veckan. För att inte tala om att jag har terminsuppspelning i trummor på onsdag. Och jag kan inte träna till det. Bara att slå på HiHaten, som låter minst, är som att trycka på ett ljudhorn mitt framför örat på mig. Kul. Dumma värld.
Angående min video. Jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Så fort jag såg mamma stå där och hålla om magen, höggravid med mig i, så log jag. Jag log och skrattade mig igenom hela filmen. Andreas kommenterade ständigt hur söt jag var. Och självklart kunde jag inte låta bli att le åt det också.
Självklart slog det mig att jag nu tittar på min mamma, livs levande framför mig. Hon ler och hon pratar. Men det var först igår kväll som smärtan hann ikapp mig. Då slog det mig hur mycket jag vill spola tillbaka tiden och lära känna henne. Det slog mig också att jag faktiskt haft ett liv med min mamma. Något jag vetat om men inte tagit in så mycket som jag gjort nu. Jag har faktiskt legat i hennes famn i dom tre år vi fick tillsammans. Något som är väldigt stort att ta in eftersom jag inte kommer ihåg det.
Det finns så mycke att skriva om just det jag upplevt i helgen. Men just nu är jag så himla hängig att det helt enkelt får bli en dag då jag orkar.
Måste också tillägga att Andreas bjöd mig på middag i går. Östens Pärla blev det. New York Kyckling, mums! Vi bjöd med oss Erik och Caroline också. Så jag fick träffa henne också, saknat henne väldigt mycket! Tack så mycket älskling! <3 Som tack fick han en ny frisyr, klippte hans långa hår igår och jag blir bara bättre och bättre. Även om jag svor hela tiden över att det var så mycket hår, och TJOCKT!
Nu ska jag vila.
Angående min video. Jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Så fort jag såg mamma stå där och hålla om magen, höggravid med mig i, så log jag. Jag log och skrattade mig igenom hela filmen. Andreas kommenterade ständigt hur söt jag var. Och självklart kunde jag inte låta bli att le åt det också.
Självklart slog det mig att jag nu tittar på min mamma, livs levande framför mig. Hon ler och hon pratar. Men det var först igår kväll som smärtan hann ikapp mig. Då slog det mig hur mycket jag vill spola tillbaka tiden och lära känna henne. Det slog mig också att jag faktiskt haft ett liv med min mamma. Något jag vetat om men inte tagit in så mycket som jag gjort nu. Jag har faktiskt legat i hennes famn i dom tre år vi fick tillsammans. Något som är väldigt stort att ta in eftersom jag inte kommer ihåg det.
Det finns så mycke att skriva om just det jag upplevt i helgen. Men just nu är jag så himla hängig att det helt enkelt får bli en dag då jag orkar.
Måste också tillägga att Andreas bjöd mig på middag i går. Östens Pärla blev det. New York Kyckling, mums! Vi bjöd med oss Erik och Caroline också. Så jag fick träffa henne också, saknat henne väldigt mycket! Tack så mycket älskling! <3 Som tack fick han en ny frisyr, klippte hans långa hår igår och jag blir bara bättre och bättre. Även om jag svor hela tiden över att det var så mycket hår, och TJOCKT!
Nu ska jag vila.
Puss på min älskling.
Har precis ätit en lyxmiddag med familjen och Andreas. Så är ganska mätt i magen.
Jag och Andreas skulle egentligen till farmor&farfar för att hämta min video. Men så fick jag en chock imorse, för filmen låg på byrån under trappan. Frågade pappa när farfar lämnat den och han hade tydligen gjort det i onsdags. Men pappa hade glömt att säga det till mig. Så ikväll ska vi se den. Kan säga just nu att jag inte är redo. Men vill hemskt gärna se den ändå. För jag är så nyfiken. När jag inte sett den på länge.
Men först ska vi se Idol som börjat nu. Ha en bra fredags kväll!
Jag och Andreas skulle egentligen till farmor&farfar för att hämta min video. Men så fick jag en chock imorse, för filmen låg på byrån under trappan. Frågade pappa när farfar lämnat den och han hade tydligen gjort det i onsdags. Men pappa hade glömt att säga det till mig. Så ikväll ska vi se den. Kan säga just nu att jag inte är redo. Men vill hemskt gärna se den ändå. För jag är så nyfiken. När jag inte sett den på länge.
Men först ska vi se Idol som börjat nu. Ha en bra fredags kväll!
Mamma, livs levande framför mig.
Jag har inte lyckats få tag i min video än från när jag var liten. Farmor&farfar bor några mil härifrån så jag har inte lyckats få den än för dom har inte varit på besök.
Jag går och tänker på den där videon varje dag. För jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag ser den. Det är ju som sagt något år sedan jag såg den. Men jag har förberett min pojkvän att han kommer få vara ett stöd när jag väl trycker på play-knappen. Han frågade varför han skulle vara med när jag såg den. Han har nämligen sett den förut. Eftersom att han vet att jag längtar jätte mycket efter att få se den och att han kanske inte är med mig då jag får den i handen så förstod han inte. Killar.
Jag gav honom en av mina blickar som han kan läsa av direkt. "Vad tror du blicken" gav jag honom.
"Kommer du att bli ledsen?" frågade han.
"Jag vet inte hur jag kommer reagera, så jag vill ha dig där" sa jag.
"Okej. Klart jag kan vara med dig då du vill se den." sa han och pussade mig på munnen.
För jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag får se mamma levande igen. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när videon startar och jag får se mamma stå där och hålla om magen, där jag ligger. Bara tanken av det så känner jag hur tårarna börjar bildas bakom ögonen.
Eftersom att jag inte visste hur jag skulle reagera när jag besökte mammas grav med min pojkvän när det var årsdag. När jag höll ihop mot honom och bröt ihop för att det gjorde så ont. När jag fick min pojkvän till tårar på grund av min smärta och saknad. Så vet jag inte hur jag kommer reagera när mamma står där livs levande framför mig. Så jag är förberedd med min pojkvän bredvid mig. Och jag hoppas att han är breredd den här gången så att han inte blir lika chockad som sist som resulterade i att det kom en tår för honom också.
Jag går och tänker på den där videon varje dag. För jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag ser den. Det är ju som sagt något år sedan jag såg den. Men jag har förberett min pojkvän att han kommer få vara ett stöd när jag väl trycker på play-knappen. Han frågade varför han skulle vara med när jag såg den. Han har nämligen sett den förut. Eftersom att han vet att jag längtar jätte mycket efter att få se den och att han kanske inte är med mig då jag får den i handen så förstod han inte. Killar.
Jag gav honom en av mina blickar som han kan läsa av direkt. "Vad tror du blicken" gav jag honom.
"Kommer du att bli ledsen?" frågade han.
"Jag vet inte hur jag kommer reagera, så jag vill ha dig där" sa jag.
"Okej. Klart jag kan vara med dig då du vill se den." sa han och pussade mig på munnen.
För jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när jag får se mamma levande igen. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när videon startar och jag får se mamma stå där och hålla om magen, där jag ligger. Bara tanken av det så känner jag hur tårarna börjar bildas bakom ögonen.
Eftersom att jag inte visste hur jag skulle reagera när jag besökte mammas grav med min pojkvän när det var årsdag. När jag höll ihop mot honom och bröt ihop för att det gjorde så ont. När jag fick min pojkvän till tårar på grund av min smärta och saknad. Så vet jag inte hur jag kommer reagera när mamma står där livs levande framför mig. Så jag är förberedd med min pojkvän bredvid mig. Och jag hoppas att han är breredd den här gången så att han inte blir lika chockad som sist som resulterade i att det kom en tår för honom också.
Jag erkänner.
Jag måste erkänna att jag blivit väldigt ärlig på min blogg. Men jag har insett att jag ser min blogg som en slags dagbok. Att få skriva av mig allt som ligger och trycker mot bröstet. Att få lätta på mitt hjärta.
Jag ser den också som ett stöd till andra som är i en liknande situation som mig själv. Jag blir väldigt glad när jag läser kommentarer från personer som skriver att dom i princip känner likadant som jag skriver. För då vet jag att dom tar stöd av min blogg och att jag kan hjälpa andra att förstå sina känslor som dom kanske inte visste att dom hade.
Så det jag skriver i min blogg är inte för att man ska tycka synd om mig eller för att jag vill stå ut. Jag skriver den för min egen skull och för andra som är i liknande situation. Jag vill också få andra att förstå vem jag är och hur mitt liv ser ut. Hur stor del min mamma har i mitt liv. Men bara för det vill jag inte bli annorlunda behandlad bara för att min mamma inte finns längre.
Jag delar inte bara med mig av min sorg. Jag delar också med mig av min gläjde.
Jag kan faktiskt vara glad också.
Ps. Jag älskar dig också Ida. Så himla mycket. Ds.
Jag ser den också som ett stöd till andra som är i en liknande situation som mig själv. Jag blir väldigt glad när jag läser kommentarer från personer som skriver att dom i princip känner likadant som jag skriver. För då vet jag att dom tar stöd av min blogg och att jag kan hjälpa andra att förstå sina känslor som dom kanske inte visste att dom hade.
Så det jag skriver i min blogg är inte för att man ska tycka synd om mig eller för att jag vill stå ut. Jag skriver den för min egen skull och för andra som är i liknande situation. Jag vill också få andra att förstå vem jag är och hur mitt liv ser ut. Hur stor del min mamma har i mitt liv. Men bara för det vill jag inte bli annorlunda behandlad bara för att min mamma inte finns längre.
Jag delar inte bara med mig av min sorg. Jag delar också med mig av min gläjde.
Jag kan faktiskt vara glad också.
Ps. Jag älskar dig också Ida. Så himla mycket. Ds.
Så himla mysigt.
Igår fick jag äntligen träffa min underbara pojkvän igen. Det blev fasligt många pussar, kramar, goosningar och snoozningar. Hur mysigt som helst! Och i helgen ska han bjuda mig på middag och bio. Hur pluttig är inte han? Hihi. Ville inte fara ifrån honom imorse. Sov så gott med honom och han var så varm och mysig. Saknar honom redan! Det gjorde jag direkt jag blev ur bilen för att gå till bussen.
Älskar dig. <3
Älskar dig. <3
He's home.
Nu är min pojkvän påväg hem. Men jag kommer inte få träffa honom ikväll. Det är för sent...
Så imorgon efter skolan ska jag till honom.
Så imorgon efter skolan ska jag till honom.
Dom fysiska bevisen
Jag har inte skrivit så mycket om mina fysiska problem när det gäller sorgen och saknaden efter mamma. Så här kommer ett inlägg om det. Och jag kommer vara mycket ärlig.
Dom första fysiska bevisen på sorgen är mina ärr. Jag har ärr på armarna och benen från den tid då jag skadade mig själv på grund av att jag desperat ville få bort smärtan från bröstet. Sista gången jag gjorde det är över ett och ett halvt år sedan. Jag bestämde mig för att sluta för att min kropp blev allt äckligare och för att människorna runt omkring mig blev ledsna när dom såg mina sår och ärr. Speciellt min pojkvän, och jag ville verkligen inte såra honom. Ville inte lägga över en massa mer tungt på hans axlar än vad jag redan gjorde genom att vara ledsen, må dåligt och prata om mitt mående.
Jag känner än idag att jag vill skada mig sjäv för att temperärt får bort smärtan i bröstet. Det funkade för tillfället, men sen kom ångesten över att ha skadat mig själv och det dåliga samvetet av att människorna runt omkring mig kommer att få se det så småningom. Att skada sig själv funkar inte alls. Att lätta sitt hjärta funkar. Tro mig, jag vet.
Sömnbristen började synas runt mina ögon. Jag är ständigt blå under ögonen av dom oroliga nätterna jag haft och har. Gäspningarna kommer ständigt och min energinivå är inte stor. Jag orkar inte med allt som en "normal" person i min ålder skulle orka. Jag vill orka vara med kompisar efter skolan, jag vill kunna plugga så mycket som jag vill göra. Men med min energi så går det inte alltid. Efter skolan är jag helt slut. Håller på att somna varje dag på bussen hem. Ibland kan jag slocka någon sekund under en lektion. Jag får dåligt samvete för att jag inte orkar allt, för jag vill göra alla glada och nöjda. Men min energi är något jag måste lära mig att leva med. Och göra den bättre. Att tvinga sig att plugga när man egentligen vill falla ihop på golvet och gråta går inte. Orkar inte jag plugga så gör jag inte det. Först trodde jag att det var för att jag var lat. Men det är helt enkelt min energi som inte räcker till.
Jag slutade att äta frukost när jag började högstadiet. Jag orkade helt enkelt inte kliva upp i tid på morgonen. Det plus min nedsättande matlust resulterade i viktminskning. Jag gick ner så mycket i vikt att jag blev kallad bening. Kommentarer kom från människor runt omkring mig att jag var så smal och att jag tappat mina former. Viktminskningen resulterade i magkatarr. Så jag började helt enkelt att äta frukost och äta tills jag blev mätt. Jag hinner fortfarande inte äta frukost på morgonen. Istället tar jag med en macka som jag äter när jag kommer till skolan. Det är en början och det har resulterat att jag gått upp i vikt och fått tillbaka den vikt jag hade innan jag fick nedsättande matlust. Det har även gett mig lite mer energi på morgonen så att jag klarar mig till lunch.
Det blev ett långt inlägg, men det känns mycket bättre nu när jag fått lätta på mitt hjärta lite till.
Här är en bild på mig när jag var som smalast.
Och här är en bild på hur jag ser ut idag.
Dom första fysiska bevisen på sorgen är mina ärr. Jag har ärr på armarna och benen från den tid då jag skadade mig själv på grund av att jag desperat ville få bort smärtan från bröstet. Sista gången jag gjorde det är över ett och ett halvt år sedan. Jag bestämde mig för att sluta för att min kropp blev allt äckligare och för att människorna runt omkring mig blev ledsna när dom såg mina sår och ärr. Speciellt min pojkvän, och jag ville verkligen inte såra honom. Ville inte lägga över en massa mer tungt på hans axlar än vad jag redan gjorde genom att vara ledsen, må dåligt och prata om mitt mående.
Jag känner än idag att jag vill skada mig sjäv för att temperärt får bort smärtan i bröstet. Det funkade för tillfället, men sen kom ångesten över att ha skadat mig själv och det dåliga samvetet av att människorna runt omkring mig kommer att få se det så småningom. Att skada sig själv funkar inte alls. Att lätta sitt hjärta funkar. Tro mig, jag vet.
Sömnbristen började synas runt mina ögon. Jag är ständigt blå under ögonen av dom oroliga nätterna jag haft och har. Gäspningarna kommer ständigt och min energinivå är inte stor. Jag orkar inte med allt som en "normal" person i min ålder skulle orka. Jag vill orka vara med kompisar efter skolan, jag vill kunna plugga så mycket som jag vill göra. Men med min energi så går det inte alltid. Efter skolan är jag helt slut. Håller på att somna varje dag på bussen hem. Ibland kan jag slocka någon sekund under en lektion. Jag får dåligt samvete för att jag inte orkar allt, för jag vill göra alla glada och nöjda. Men min energi är något jag måste lära mig att leva med. Och göra den bättre. Att tvinga sig att plugga när man egentligen vill falla ihop på golvet och gråta går inte. Orkar inte jag plugga så gör jag inte det. Först trodde jag att det var för att jag var lat. Men det är helt enkelt min energi som inte räcker till.
Jag slutade att äta frukost när jag började högstadiet. Jag orkade helt enkelt inte kliva upp i tid på morgonen. Det plus min nedsättande matlust resulterade i viktminskning. Jag gick ner så mycket i vikt att jag blev kallad bening. Kommentarer kom från människor runt omkring mig att jag var så smal och att jag tappat mina former. Viktminskningen resulterade i magkatarr. Så jag började helt enkelt att äta frukost och äta tills jag blev mätt. Jag hinner fortfarande inte äta frukost på morgonen. Istället tar jag med en macka som jag äter när jag kommer till skolan. Det är en början och det har resulterat att jag gått upp i vikt och fått tillbaka den vikt jag hade innan jag fick nedsättande matlust. Det har även gett mig lite mer energi på morgonen så att jag klarar mig till lunch.
Det blev ett långt inlägg, men det känns mycket bättre nu när jag fått lätta på mitt hjärta lite till.
Här är en bild på mig när jag var som smalast.
Och här är en bild på hur jag ser ut idag.
Håll tummarna.
Imorgon kommer förmodligen min trygghet hem! Alltså min underbara pojkvän!
Jag hoppas vid "gudarna" att han kommer hem. För jag behöver honom verkligen just nu. När jag håller på att falla ihop vilken minut som helst. Håll tummarna för mig att han kommer hem imorgon så att jag får pussa på honom, känna trygghet och må bra.
Saknar dig så himla mycket. <3
Jag hoppas vid "gudarna" att han kommer hem. För jag behöver honom verkligen just nu. När jag håller på att falla ihop vilken minut som helst. Håll tummarna för mig att han kommer hem imorgon så att jag får pussa på honom, känna trygghet och må bra.
Saknar dig så himla mycket. <3
En av alla dom.
Idag har jag varit väldigt trött och grinig på skolan. Känt att gråten varit påväg flera gånger. Fått vänta över en timme på min buss hem. Och när jag väl kliver av min buss för att sen vänta på en annan som går ut till landet där jag bor så ser jag två invandrare som sitter på busstationen och det är fullt med ölburkar runt dom. Så även om det var väldigt kallt så stod jag mycket hellre ute och väntade.
Så ser jag i ögonvrån att en av dom närmar sig fönstret där jag stod en meter ifrån. Han knackar i fönstret och jag kollar dit, han vinkar till mig och visar peace tecknet. Han knackar yttligare tre gånger till och flinar och visar peace tecknet. Sen ser jag hur han är påväg ut och han kommer åt mitt håll. Jag pluggar ut hörlurarna som jag hade i öronen. Han börjar prata på sin brytning på ryska och ber om ursäkt och fortsätter att babbla på om att svenska tjejer is beautiful, att jag skulle le, att han pluggat hit och dit. Han frågar vad jag heter och jag säger Felicia, han uppfattar det som Fliss. Och till lättnad ser jag hur min buss kommer. Så jag säger åt honom att jag ska till bussen nu. Då tar han tag i min arm och vill ha mitt nummer. Då tar jag av mig vanten och visar min ring, säger att jag är förlovad och inte intresserad. Han förstår inte varför jag visar honom ringen. Jag försöker förklara på engelska, men han fattar inte. Frågar om jag är gift, som jag sa nej till, men önskade att jag sagt motsatsen. Sa att jag hade pojkvän. Han frågar om jag är en pojke. Nej säger jag, jag är en flicka, men jag har en pojkvän, jag är upptagen. Han uppfattar pojkvän som en vän som är en pojke. Jag säger igen att jag har pojkvän och går bara därifrån.
Det är ett under att jag inte klippte till honom. Och det som kommer vara jobbigt är att jag kommer se honom varje morgon för att han åker buss samtidigt som mig. Döda mig!
Men något jag är stolt över är att jag äntligen fick visa min ring, det har jag velat göra ända sen den sattes på mitt finger. Därimot var det inte lika roligt när han inte förstod vad som menades med ringen.
Kåta, fulla slusk som tror att dom har en chans kan jag reta mig på så himla mycket. Dom tror att alla blonda tjejer är luder och tröga. Men det är ju bilden alla fått av svenska blondier, att dom superkåta och tröga. Hade han kunnat bättre svenska hade jag kunnat utrycka mig som min mamma gjorde när en jobbig kille var efter henne på krogen.
"Vet du vad det är för likhet mellan dig och en julgran?"
"Nää?"
"Det hänger snart färgade kulor på er båda två!"
Det kan du läsa om Här.
Så ser jag i ögonvrån att en av dom närmar sig fönstret där jag stod en meter ifrån. Han knackar i fönstret och jag kollar dit, han vinkar till mig och visar peace tecknet. Han knackar yttligare tre gånger till och flinar och visar peace tecknet. Sen ser jag hur han är påväg ut och han kommer åt mitt håll. Jag pluggar ut hörlurarna som jag hade i öronen. Han börjar prata på sin brytning på ryska och ber om ursäkt och fortsätter att babbla på om att svenska tjejer is beautiful, att jag skulle le, att han pluggat hit och dit. Han frågar vad jag heter och jag säger Felicia, han uppfattar det som Fliss. Och till lättnad ser jag hur min buss kommer. Så jag säger åt honom att jag ska till bussen nu. Då tar han tag i min arm och vill ha mitt nummer. Då tar jag av mig vanten och visar min ring, säger att jag är förlovad och inte intresserad. Han förstår inte varför jag visar honom ringen. Jag försöker förklara på engelska, men han fattar inte. Frågar om jag är gift, som jag sa nej till, men önskade att jag sagt motsatsen. Sa att jag hade pojkvän. Han frågar om jag är en pojke. Nej säger jag, jag är en flicka, men jag har en pojkvän, jag är upptagen. Han uppfattar pojkvän som en vän som är en pojke. Jag säger igen att jag har pojkvän och går bara därifrån.
Det är ett under att jag inte klippte till honom. Och det som kommer vara jobbigt är att jag kommer se honom varje morgon för att han åker buss samtidigt som mig. Döda mig!
Men något jag är stolt över är att jag äntligen fick visa min ring, det har jag velat göra ända sen den sattes på mitt finger. Därimot var det inte lika roligt när han inte förstod vad som menades med ringen.
Kåta, fulla slusk som tror att dom har en chans kan jag reta mig på så himla mycket. Dom tror att alla blonda tjejer är luder och tröga. Men det är ju bilden alla fått av svenska blondier, att dom superkåta och tröga. Hade han kunnat bättre svenska hade jag kunnat utrycka mig som min mamma gjorde när en jobbig kille var efter henne på krogen.
"Vet du vad det är för likhet mellan dig och en julgran?"
"Nää?"
"Det hänger snart färgade kulor på er båda två!"
Det kan du läsa om Här.
Det bor en ängel i mitt rum.
Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej
Det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej
Det bor en ande vid min fot
som blåser värme över huden
det kittlar och du såg att jag log
men när hon andas på mej
är det för att jag ska komma
och värma dej
Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser 
Dessa äckliga söndagar.
Jag har alltid hatat söndagar sen en längre tid tillbaka. Söndagar betyder skola imorgon, idag far älsklingen hem, idag far jag hem från älsklingen och att det är en helt obetydlig dag som enligt mig, inte borde få finnas. För mig så för söndagar bara med sig depression. För jag kan inte komma ihåg en söndag då jag mådde bra. Allt som är jobbigt har med söndagar att göra. Den värsta dagen i mitt liv hände på en söndag, den dagen då mamma togs ifrån mig.
Söndag den 28 maj 1995.
Jag kan inte komma på en positiv sak som har med söndagar att göra. Så en fet tummen ner för söndagar.
Söndag den 28 maj 1995.
Jag kan inte komma på en positiv sak som har med söndagar att göra. Så en fet tummen ner för söndagar.
Påminnelsen.
Jag går inte en dag utan att jag tänkt på min mamma och känt smärta. Men vissa dagar när jag känner mig någolunda bra så blir jag påmind om det. Och det kommer lika oförväntat som vanligt. Det kan vara så lite som att jag hör hennes namn till så mycket att det visas en fors på tv. Och jag blir lika förbannad varje gång. För när jag äntligen mår hyfsat bra så ska den där påminnelsen och knivhuggen komma.
Ibland kan jag bli så förbannad att jag verkligen tror att denna värld bara vill mig ont. Ibland blir jag förbannad på mig själv för att jag inte tänkt på mamma just den dagen.
Men jag måste lära mig att hantera sorgen, för jag kommer leva med den resten av mitt liv. Jag måste lära mig acceptera att bli påmind om det, för det är en del av mig och det går inte att undvika att bli påmind om det.
Visst, det tar mycket av min energi. Men det tar mer energi att bli förbannad över det.
Ibland kan jag bli så förbannad att jag verkligen tror att denna värld bara vill mig ont. Ibland blir jag förbannad på mig själv för att jag inte tänkt på mamma just den dagen.
Men jag måste lära mig att hantera sorgen, för jag kommer leva med den resten av mitt liv. Jag måste lära mig acceptera att bli påmind om det, för det är en del av mig och det går inte att undvika att bli påmind om det.
Visst, det tar mycket av min energi. Men det tar mer energi att bli förbannad över det.
Ensammen hemma!
Just nu är jag helt ensammen hemma, tillsammans med hunden och kaninen då. Pappa och A-K är på räkfrossa och mina halvsyskon är hos sin moster och sover där under natten. Det betyder alltså att jag sover i pappas underbara säng i natt tillsammans med hunden. Mys!
Angående att jag skulle ta mig mer tid till att skriva i min bok om mamma så har det inte blivit av i veckan. Och jag känner själv att jag inte orkar med det idag eller. Smärtan är nog stor idag och min energi är inte som den ska. Och då måste jag acceptera det. Så idag blir det en sån där slappdag som just jag behöver mer än andra i min omgivning på grund av min låga energi. Jag funderar faktiskt på att gå och ta en promenad i det friska vädret och samla lite energi. Men vi får se.
Angående att jag skulle ta mig mer tid till att skriva i min bok om mamma så har det inte blivit av i veckan. Och jag känner själv att jag inte orkar med det idag eller. Smärtan är nog stor idag och min energi är inte som den ska. Och då måste jag acceptera det. Så idag blir det en sån där slappdag som just jag behöver mer än andra i min omgivning på grund av min låga energi. Jag funderar faktiskt på att gå och ta en promenad i det friska vädret och samla lite energi. Men vi får se.
Jag gästbloggar.
Idag gästbloggar jag i Mamma Melissas blogg. Titta gärna in där, det är en underbar blogg. Tack så mycket Melissa för att jag får dela med mig. Det betyder mycket för mig. Och tack alla förästen för alla fina kommentarer. Puss på er!
Lilla daddy.
The fast and the furious går på 3:an.
Jag: Åh, Vin Diesel, han är en riktigt pudding.
Pappa: En pudding? Han har ju så stor näsa.
Jag: Men han har stora muskler också!
Pappa: Så man är en pudding om man har stor näsa och stora muskler?
Jag: Ja, det är man.
Pappa: Alltså är jag en pudding också? Med stor näsa och stora muskler. Höhö.
Jag: Ha ha ha.
Typiskit pappa.
Jag: Åh, Vin Diesel, han är en riktigt pudding.
Pappa: En pudding? Han har ju så stor näsa.
Jag: Men han har stora muskler också!
Pappa: Så man är en pudding om man har stor näsa och stora muskler?
Jag: Ja, det är man.
Pappa: Alltså är jag en pudding också? Med stor näsa och stora muskler. Höhö.
Jag: Ha ha ha.
Typiskit pappa.
Kanske, kanske inte?
Jag har funderat mycket över min tatuering. Och för ett tag sedan så ritade Anna.A på min arm som såg ut som en tatuering.
Så jag funderar över att skriva så på min tatuering också. För att jag älskar Elvis och att texten passar in.
Vad tycks?
Så jag funderar över att skriva så på min tatuering också. För att jag älskar Elvis och att texten passar in.
Vad tycks?
Stupid cupid.
Fredag. Skönt. Behöver verkligen få ta det lugnt och samla energi. Den här veckan har varit så himla stressig. Och inte kan jag pusta ut än inte. Historia redovisning, prov i matte, stor tenta i trummor och ett stort prov i NK efter höstlovet. Joy! :(
Jag sitter här hemma i soffan, alldelens själv i mörkret. Och det är faktiskt fruktansvärt skönt. Ska strax se lite Greys. The family är på Plannja och kommer hem ikväll, då blir det kex och ost. Mums!
Idag gick jag på stan med Joel och käka lunch på max. Tog det lungt på stan tills min buss skulle gå. 
Fruktansvärt charmigt Joel, klockren!
Och jag som bor i Norrland med isbjörnarna och renarna som är lika heliga som kossorna i Indien så kommer snön tidigare i Sverige än i resten av landet. Så, så här ser det ut hos mig just nu.
Nu ska jag gå och mata renarna. Haha.
Mamma på kroppen.
Det är mindre än fem månader kvar tills jag fyller arton. Alltså är det mindre än fem månader tills jag är myndig och då får jag gå till en tatuerare utan att fråga om lov. Inte för att jag tror att pappa har något emot att jag ska göra en tatuering. Men man måste ju som sagt vara arton. Och jag sitter och funderar på min tatuering. Och jag har gjort en kladd i photoshop. Nu är det bara frågetecknet om vars jag ska göra tatueringen och vad jag ska ha för text. Jag vill ha den så att jag kan se den. Och jag vill att texten ska vara mycket speciell eftersom att det ska vara på min kropp resten av mitt liv plus att texten kommer handla om min mamma. Och det finns så mycket man kan skriva om henne.
Det är ju lite mer än fyra månader kvar, men jag vill veta säkert redan nu så att jag inte går och skjuter upp det när jag väl fyllt arton. Hjälp mig lite kanske? Kom med förslag!
Jag vill dela allt med dig.
Saknaden efter min mamma har mycket att göra med att jag vill dela allt som glädjer mig med henne. Jag vill få höra hur duktig jag är, hur fin jag är i just den tröjan. Jag vill se henne stå där på mina skolavslutningar och berömma mig för mina betyg. Jag vill att hon ska stå i publiken och se på mig när jag har uppspelningar. Jag ville att hon skulle vara där och gratta mig och Andreas när vi förlovade oss. Jag vill att hon ska ringa mig på kvällarna då jag inte sover hemma och höra vad jag gör och om jag mår bra. Och framför allt vill jag att hon ska vara där när jag kommer få barn i framtiden. Vill se hennes glädje när hon får hålla sitt första barnbarn i famnen. Vill dela all min glädje med henne. Vill att hon ska se hur jag lyckas i livet.
Men hon är inte där. Så istället tänker jag hur hon tittar ner på mig bland molnen och ler mot mig med en berömmande blick, en blick av stolthet. Att det där är min dotter och jag är så himla stolt över henne. När hon inte finns här så är det de enda jag kan göra, att tänka att hon sitter där uppe bland molnen och är stolt över mig.
Men hon är inte där. Så istället tänker jag hur hon tittar ner på mig bland molnen och ler mot mig med en berömmande blick, en blick av stolthet. Att det där är min dotter och jag är så himla stolt över henne. När hon inte finns här så är det de enda jag kan göra, att tänka att hon sitter där uppe bland molnen och är stolt över mig.
En stolt nybliven mamma. Min mamma.
Drömmer om att vara gravid.
Alla som känner mig vet mycket väl hur mycket jag tycker om graviditeter och bebisar i allmänhet. Efter över 4 år tillsammans med samma grabb och den massiva kärleken vi känner för varandra så är längtan efter ett barn mycket stor, för mig alltså. Ni vet killar, blir skräckslagen när det gäller att prata om bebisar. "Men inte nu gumman, det kommer så småningom.", "Jo, du är jätte söt när du putar ut med magen så att det ser ut som att du är gravid, men inte nu gumman." (Jag kan puta ut med magen väldigt mycket) Killar är ju senare i utveckligen än oss damer, höhö. Skämt och sido. Nä, men killar är så, tror alla förstår mig. Att skaffa barn är något som är mycket stort för oss tjejer. För vi går ju och bär på barnet i 9 månader (förhoppningsvis) och lär känna barnet genom det. Känner hur den sparkar och vet hur deras sovrutiner är. Visst, det är stort för killar också, men det är ju extra speciellt för oss damer, när vi bär på det så pass länge. Så fort jag ser en bebis eller en gravid mage blir jag helt till mig. Först blir jag väldigt glad och uppspelt. Sen blir jag avundsjuk på tjejen för att jag själv vill ha en sån stor mage eller gå på stan med mitt barn i barnvagn. Eller sitta och hålla i mitt barn och snooza i dens hår, precis som den mamman gjorde.
Det jag vill komma till är att jag inatt drömde att jag var gravid. I 17:e veckan. Jag var hemma med min pappa. Och så helt plötsligt gick vattnet. Det bara forsade som en syndaflod, och splash sa det på golvet. Jag skrek på pappa att vattnet hade gått. Och jag for hejvilt omkring i huset, böt ständigt kläder. "Nej, dom här byxorna kan jag inte ha på mig, nej nu glömde jag att ta på mig bh." Och med en ständig panik över att det var alldelens för tidigt för bebisen att komma. Fick panik för att värkarna inte satt igång, det gjorde inte ont alls. Pappa stod i hallen redo med bilnykeln. Och när jag sprang för att hämta bh som jag glömt ta på mig så hamnade jag helt plötsligt på en minnesbegravning för min mamma. Ett stort foto skulle sänkas ner i jorden. Och jag stod där med en pinne i handen istället för en ros som jag skulle kasta ner i minnesgraven. Och sen vaknar jag i panik, känner på mig mage och känner efter om det är blött i sängen. Tänkte i panik att ropa efter mamma. Min mage var inte rund, det var inte blött i sängen och det fanns ingen mamma att ropa efter.
Det jag vill komma till är att jag inatt drömde att jag var gravid. I 17:e veckan. Jag var hemma med min pappa. Och så helt plötsligt gick vattnet. Det bara forsade som en syndaflod, och splash sa det på golvet. Jag skrek på pappa att vattnet hade gått. Och jag for hejvilt omkring i huset, böt ständigt kläder. "Nej, dom här byxorna kan jag inte ha på mig, nej nu glömde jag att ta på mig bh." Och med en ständig panik över att det var alldelens för tidigt för bebisen att komma. Fick panik för att värkarna inte satt igång, det gjorde inte ont alls. Pappa stod i hallen redo med bilnykeln. Och när jag sprang för att hämta bh som jag glömt ta på mig så hamnade jag helt plötsligt på en minnesbegravning för min mamma. Ett stort foto skulle sänkas ner i jorden. Och jag stod där med en pinne i handen istället för en ros som jag skulle kasta ner i minnesgraven. Och sen vaknar jag i panik, känner på mig mage och känner efter om det är blött i sängen. Tänkte i panik att ropa efter mamma. Min mage var inte rund, det var inte blött i sängen och det fanns ingen mamma att ropa efter.
Inga skolfotokomplex här inte.
Jag har faktiskt inte så mycket emot skolfoton. Går dit, drar på ett leende, klick och så är det klart. Inget fel med det. Man kan säga att jag inte har det där komplexet som många andra tjejer har inför skolfotot. Och nu dömmer jag inte ut någon, vi är olika allihopa.
Iaf, detta hade jag på mig på skolfotot:
Linne, Mammas
Jeans leggings trasiga, Vila
Armband, Mammas.
Iaf, detta hade jag på mig på skolfotot:
Linne, Mammas
Jeans leggings trasiga, Vila
Armband, Mammas.
Jag hinner knappt tänka på mamma.
Nu har jag inte skrivit i min bok om mamma på väldigt länge. Jag har helt enkelt inte tagit mig tid. Och jag har dåligt samvete för det. Fråga inte varför, jag bara har det. Det ska bli ändring på det. När jag har energi och ork till det. Det är bara så sjukt mycket just nu. Ska försöka hinna med någon sida i veckan. Men det är så mycket läxor som måste göras. Så vi får väll se. Ska verkligen försöka. För jag känner att jag behöver det. Om jag ska komma någon vart med mitt mående kring henne.
Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Vill inte...
Nu har jag suttit och pluggat som en nörd. Och jag är fortfarande inte klar. Har ett stort muntligt förhör imorgon. Blöööö. Och jag ska hinna springa i duschen, platta håret och välja kläder tills imorgon, för det är nämligen skolfoto. Fick jag veta idag. Stress. Hatar det. Jag har engelska prov och trumläxa på onsdag, ska läsa ut en bok tills på torsdag och en labraport ska lämnas in på fredag. Jag hatar 2:an! Jag har bara hunnit gå skola i knappt sex veckor och jag har inte haft en lugn stund. Man kan inte känna den härliga känslan att man inte har något efter man gjort något prov eller inlämning, för det är alltid något man måste plugga på. Det är som om att varje lärare inte tror att man har något annat ämne än just deras. Jag vill typ gråta. Usch. Det trycker ner mig som fan. Jag kan aldrig slappna av.
Men något som lyfte upp mig idag var att Emma var på besök i Luleå. Och kom till skolan och kramade om alla. Gud vad man saknat henne alltså. Saknat hennes ljuva stämma i korridorerna. Så det var riktigt härligt att krama om henne!
Älskade Emma.
Men något som lyfte upp mig idag var att Emma var på besök i Luleå. Och kom till skolan och kramade om alla. Gud vad man saknat henne alltså. Saknat hennes ljuva stämma i korridorerna. Så det var riktigt härligt att krama om henne!
Älskade Emma.
Jag hatar att plugga.
Jag har haft en underbar helg med min underbara pojkvän. Bara en massa mys! Och nu har han farit tillbaka för att jobba ännu mer. Tre veckor till. Får hoppas att han kommer hem mellan det också. Det var nog med två veckor. Vi har klarat fyra veckor, men det var ett living hell.
Jag sköt alla läxor åt sidan i helgen för att jag ville spendera all min tid på Andreas. Så idag ska jag riktigt dyka ner i böckerna. Huvva. Måste dyka ner bland trummorna också. Min trumlärare är nog sur för att jag inte gjort läxan nu två gånger i rad. Men så är det ju lilla jag med min energi. Min energi går åt att klara mig igenom en dag i taget. Plus en massa annat äckligt gorm som tar min energi. Blä. Önskar jag hade lite mer energi så jag kunde gå och lägga mig och må bra varje natt. Men det var ett mycket bra tag sedan. År.
Nu ska jag göra mig en te kopp och som sagt, dyka ner i böckerna.
Jag sköt alla läxor åt sidan i helgen för att jag ville spendera all min tid på Andreas. Så idag ska jag riktigt dyka ner i böckerna. Huvva. Måste dyka ner bland trummorna också. Min trumlärare är nog sur för att jag inte gjort läxan nu två gånger i rad. Men så är det ju lilla jag med min energi. Min energi går åt att klara mig igenom en dag i taget. Plus en massa annat äckligt gorm som tar min energi. Blä. Önskar jag hade lite mer energi så jag kunde gå och lägga mig och må bra varje natt. Men det var ett mycket bra tag sedan. År.
Nu ska jag göra mig en te kopp och som sagt, dyka ner i böckerna.
Snön är här.
Nu har den första snön fallit här i norrland. Och nu ska jag krypa ner bredvid min underbara man. Gonatt.
Idag kommer han hem!
Och så var det fredag igen. Men det är inte vilken fredag som helst. För idag kommer Andreas äntligen hem! När vet jag inte, men han hämtar mig så fort han kommit hem. Hihi. Längtar!
Nu ska jag fördriva tiden med Grey's Anatomy.
Nu ska jag fördriva tiden med Grey's Anatomy.
Till min ängel.
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Aahh, uhh
Aah aah
Är du här hos mig nu
Åhh
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg
Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Alldelens snart, förhoppningsvis.
Orienteringen gick bra idag. Jag och Joel slog följe med Frida och Madde. Men sen helt plötsligt var dom borta. Sådär vid tredje kontrollen. Men det gick hyfsat snabbt så det var ju skönt. Därimot stod vi och väntade på bussen som aldrig kom i evigheter. Tillslut kom Joels systers kille och hämtade oss. Och då hade jag redan tappat känseln om händerna. Inte bra.
Sen har jag varit hos mina kusiner. Storkusinen Evelina har kommit hem från Norge idag med sin gutt. Så har ätit palt hos dom och tog en powernap i deras soffa. Nu tänkte jag plugga, men det tar verkligen imot. Tror inte jag kan plugga tills jag varit med Andreas. Visst kan jag, men det tar stopp. Ingen energi alls. Så det blir Twilight för min del. Drömde om Edward/Robert inatt. Det var en blandning av Edward och min pojkvän Andreas. Så det var en allelens perfekt dröm, hihi. Men sen dog han, så då blev den mindre perfekt. Och såklart så ska han dö, för jag ska alltid drömma mardrömmar.
Nä, nu ska jag iaf läsa lite historia. Sen får det bli Twilight. Punkt slut.
Ps. Imorgon kommer han förhoppningsvis hem! hihi! Ds.
Sen har jag varit hos mina kusiner. Storkusinen Evelina har kommit hem från Norge idag med sin gutt. Så har ätit palt hos dom och tog en powernap i deras soffa. Nu tänkte jag plugga, men det tar verkligen imot. Tror inte jag kan plugga tills jag varit med Andreas. Visst kan jag, men det tar stopp. Ingen energi alls. Så det blir Twilight för min del. Drömde om Edward/Robert inatt. Det var en blandning av Edward och min pojkvän Andreas. Så det var en allelens perfekt dröm, hihi. Men sen dog han, så då blev den mindre perfekt. Och såklart så ska han dö, för jag ska alltid drömma mardrömmar.
Nä, nu ska jag iaf läsa lite historia. Sen får det bli Twilight. Punkt slut.
Ps. Imorgon kommer han förhoppningsvis hem! hihi! Ds.
Annah 17. <3
Idag fyller Anabanana 17 år. Så ett jätte stort grattis till henne! :)
Jag älskar dig supermycket. :)
Du&jag. <3
